Även om jag föresatt mig mig att inte titta för djupt i mina böcker, så händer det att jag blir sittande i mina penséer, när somliga böcker väcker gamla minnen till liv. Jag förundras över hur många olika sorts minnen och funderingar en bok kan väcka.
Hur boken hamnade hos mig, vem som gav den till mig kan ge upphov till många glada minnen.
Innehållet — hur jag minns det, och hur det har förändrats med åren, är jätteintressant.
Små händelser, på bara några rader, kan vara det jag minns som huvudtemat. Och hur de inre bilderna finns helt intakta efter oändligt många år, fascinerar mig.
Nyss katalogiserade jag "Följ med till Afrika" av Anny Marwig Rubin — äventyr i verkligheten säger baksidestexten, för det är en sann berättelse om tre svenska syskon flyttar till Etiopien, när deras far får en tjänst vid det etiopiska flyget. Så värst mycket minns jag väl inte av innehållet, annat än att familjen bilade till Etiopien, och att yngsta barnet niger så djupt när hon får se Haili Selassie, att hon landar på rumpan.
Vad jag minns är att jag var hos hårfrisörskan, när mor försvann en stund, och sedan kom tillbaka med den här boken för att jag skulle ha något att läsa medan jag blev underskön.
Och jag minns att jag inte alls blev underskön — jag var väldigt missbelåten med att jag blev så lockig — som en negerprinsessa (för så fick man säga på den tiden).
Det är märkligt att vissa böcker finns "fastetsade" i hjärnan och man kan minnas de bilder, man fick vid läsningen, många år senare.
SvaraRaderaDu ser rätt lockig ut - men samtidigt söt. :) Och nu får man säkert inte säga negerprinsessa.
Anne-Marie,
SvaraRaderaJa, de egna bilderna är svåra att skaka av sig, även om man får reda på hur det verkligen såg ut.
Nej, det är mycket man inte får säga längre - men det var vad jag tyckte då. I dag skulle jag nöja mig med att säga krullhårig.
Margaretha
Din lockighet på bilden är ett intet mot det krus hempermanenten mor bestod mig med i barndomen! Aldrig tal om att kosta på frisör annat än för klippning. En gång när jag kom efter en rejäl dylik föll en av småsystrarna i stilla gråt. Så småningom kom det hulkande:
SvaraRadera"Jag vill inte ha en sån rälig syster!"
Olgakatt,
RaderaOj, ännu krulligare! Jag tyckte mitt krull var illa nog.
När jag kom upp i tonåren, brukade jag hempermanenta mor - men det blev faktiskt alltid bra. Kanske hade permanentsatserna blivit bättre då.
Margaretha
Apropå minnen… Även jag har nigit för Haile Selassi, men det är en helt annan historia.
SvaraRaderaSöt lockig bild – men vilken knäpp idé att locka håret på en liten tjej! Hemma hos oss var det vår mamma som lockade håret, en gång så till den milda grad att vi barn förr i gråt och hotade att flytta till grannarna.
Karin,
RaderaDen nigningen får vi kanske läsa om, hos dig?
Ja, man kan undra varför lockar, har lockat kvinnor och flickor i alla tider. Kommer att tänka på "Rasmus på luffen", det var ljuslockiga flickor som man efterfrågade.
Måste kolla om jag inte har skrivit om plågsamma lockar förr.
Hotat med att flytta eller rymma kom jag inte att tänka på.
Margaretha
Oj, då. Det blev lite oklar syftning där ser jag. Det var alltså vår mammas hår som lockades hos frisören, så att vi barn inte ville kännas vid henne. Jag gömde mig bakom en dörr och kikade försiktigt i dörrspringan och konstaterade att det var hemskt att vår mor såg ut som hon gjorde.
RaderaKanske kan jag också minnas hur en eller annan bok förvärvades - om jag tänker efter. Av Etiopien får man onekligen en hel del tankar i skallen: Mussolini, Abessinien, Bob Marley, Haile Selassie. Åtminstone var Marley bra - musiken i alla fall.
SvaraRaderaHjo,
RaderaDet beror väl lite på situationen, om man minns det - och vilken slags minne man har.
Ja, om Etiopien finns nog en hel del att säga.
Margaretha