måndag 18 maj 2009

När regnet hoppar jämfota


0000 När regnet hoppar jämfota på asfalten och
dörrlåsen har rostat och nycklarna spolats bort
bland äppelbladen
kommer jag gående med en död tall till paraply
och ser dig,
en sol inlagd på burk.
Jag borrar hål i dig och förvandlar dig till en
honungskupa.
Hålen värker – men mina droppar, som du får att
koka, hinner svalka dig –
ibland.
0
0000000000000000000Barbro Dahlin
0000000000000000000 1940-2000

8 kommentarer:

  1. Vilken fin bild...och dikt. Precis så har vi haft idag...

    SvaraRadera
  2. Stack just näsan utanför dörren - det har slutat regna nu och luktar så gott. Perfekt promenadväder i skymningen.
    Jag har alltid tyckt om Barbro Dahlin - den här dikten från -61, hör till dem jag upptäckte tidigt i livet. Småler när jag ser tillbaka på blandningen av lyriker jag läste, Karlfeldt, Dahlin, Gullberg, forss, Jändel och kinesiska dikter - och jag är fortfarande lika ostrukturerad.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Den som är ostrukturerad upptäcker mer!!!

    SvaraRadera
  4. Aha, det är därför jag upptäcker så mycket!
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Vacker dikt, har aldrig hört talas om författaren så jag ska se om jag kan hitta hennes böcker på biblo.

    SvaraRadera
  6. tique,
    Jag tror inte att du får några problem med att hitta hennes böcker - varken på bibban eller antikvariskt. Däremot finns det inte mycket om hennes person på nätet. Jag vet att hon var läkare - och har för mig att jag hört att hon dog för egen hand - det är allt jag vet om henne.
    Margaretha
    som ska försöka vara lite effektiv nu

    SvaraRadera
  7. Även om det var lite länge sedan konversationen ovan ägde rum så kan jag inte motstå att protestera lite mot det sista inlägget - nej, min mamma, Barbro Dahlin, dog inte "för egen hand", inte frivilligt i alla fall. Hennes död var hastig och förfärlig, helt i överensstämmelse med dramatiken i några av hennes dikter, men det var inget hon eftersträvade. Hon både älskade och fruktade livet, men hon valde att leva, inte att dö. Men döden kommer ju i alla fall, vare sig inbjuden eller ej, och det gjorde den till henne också.

    Hälsningar,
    Torun

    SvaraRadera
    Svar
    1. Torun,
      Man ska inte tro allt man läser! Tack för att du rättade mig.
      Jag har som sagt alltid tyckt om Barbro Dahlins dikter - och alltid varit nyfiken på personen bakom dem. Men som jag skrev ovan, har jag inte hittat mycket om henne och hennes liv. Kanske är det helt oväsentligt, det är ju hennes lyrik som är det väsentliga.
      Margaretha

      Radera