måndag 22 januari 2024

matnyttig selfie?


Of course you're not egotistical.

I checked, and you look very humble in all 900 of the selfies you posted on facebook.” 

 Sienna McQuillen


Självporträtt

Olga Rozanova



Mina svar på dagens frågor kommer att stadfästa hur tråkig och ointressant jag är


1. Det äter jag för lite av.

2. Det äter jag för mycket 

Lagom av allt


3. Det bjuder jag på ofta 

Nu för tiden bjuder jag sällan på mat, men gör jag det så är det enbart enkel och lättlagad mat — gärna soppa och nybakat bröd.


4. Det är bra fredagsmys 

Ingen aning


5. Det är gott när man är lite sjuk  

Ingen aning här heller — kanske glass?


6. Det fick mig att bli eller inte bli vegetarian/vegan:

Uppvuxen som vegetarian

tisdag 16 januari 2024

Älskansvärd trio

  “If you would tell me the heart of a man, tell me not what he reads, but what he rereads.”           Francois Mauriac 


The Reader, 1868 
Jean Baptiste Camille Corot

Förmodligen är dagens tema det allra vanligaste litteraturen — och då talar jag om all slags litteratur.

Och företeelse är minst lika gammal som ordet, som förekom redan i forntiden.



Erich Maria Remarques bok ”Tid att älska dags att dö” gavs ut 1954, 25 år efter hans roman om första världskriget, ”På västfronten intet nytt”, (som brändes på ett av nazisternas tidiga bokbål).

Nu handlar det om andra världskriget, och är ingen munter läsning — om än intressant, och läsvärd.



En behövlig kontrast är det då att läsa ”Ta själv först, älskling!” ur Anna Lisa Wärnlöfs kåserisamling ”Om  ni behagar”.



Så slutar jag med en favoritförfattare, Josephine Tey, som var Elisabeth Mackintoshs pseudonym. Hon skrev skådespel, men är nog mest känd för sina sex böcker med Alan Grant som deckare. ”Mystery books” kallas hennes böcker som inte alltid bjuder på mord, med alltid finns där ett mysterium att lösa.


I ”To Love and Be Wise”, dyker det upp en ung snygg fotograf, som plötsligt försvinner. Nu kommer Alan Grant in i bilden när han försöker ta reda på vad som kan ha hänt den unge mannen.




Varje tisdag uppmanar Ugglanoboken oss att rannsaka våra läsminnen, och föreslå tre böcker på ett givet ämne — idag handlar det om att älska.


måndag 15 januari 2024

Kungligt självporträtt

 

 Självporträtt i kåpa

Stina Forssell 

 

1. Har du besökt något slott som turist? Vilket i så fall, och vad tyckte du? 


Ja, ett antal, både Sverige och annorstädes — bland annat Stockholms slott. 

Alltid intressant ur historisk synpunkt.


2. Drömde du om att bli prins/prinsessa när du var liten?  

Nej, visste inte ens att det fanns levande prinsessor. När jag som sexåring var hemma hos en klasskamrat, visade hennes mamma mig en karta med rojalistiska bokmärken. Hon pekade på en liten flicka med bulliga kinder och sa ”titta på prinsessan Christina, är hon inte söt?”

Jag blev ruskigt besviken, prinsessor skulle vara tecknade eller målade — och de skulle vara söta!

Gick hem och frågade om det fanns prinsessor utanför sagoböckerna.


3. Sitter svenska regentlängden kvar i minnet sedan skoltiden?  

Nej.


1. Har du besökt något slott som turist? Vilket i så fall, och vad tyckte du? 

Nej.


4. Tittar du på tv när kungliga evenemang sänds? Om ja, berätta varför?  

Nej.


5. Har du läst brittiske prins Harrys självbiografi "Den andre" (Spare)? Om ja, vad tyckte du i så fall? 

 Är för dåligt insatt för att ha en åsikt.

tisdag 9 januari 2024

Oplanerad läsning

 I will gladly accept any and all books, however. A person can never have too much reading material. Especially on a fall or winter evening. If you’re feeling extra generous, you may include tea. I love a unique blend.” 

― Kerri Maniscalco, 

 

Grandmother reading on stove, 1907 

Albert Anker


Visste ni att ordet planera har tre olika betydelser enligt SAOB? 

Nummer ett är den som avses i dagens uppgift: ”vara betänkt på l. ha för avsikt l. umgås med planer på att göra l. åstadkomma (ngt), projektera (ngt); (i förväg) uttänka (l. bestämma) hur ngt skall göras l. utföras l. (an)ordnas, planlägga (ngt).”

Visst låter det klokt, som om man vore en förutseende mogen person, som tar ansvar för sina handlingar.

Men till den kategorin hör jag som bekant inte. Så jag drar till med tre böcker som finns med, högt upp, på någon av mina ”kika-närmare-på-listor”.


Eftersom jag gillar Aldous Huxley, även om jag inte alltid delar hans filosofi, så blev jag glad när jag hittade hans ”Along The Road”, en bok som handlar om resor i Europa.


  Huxley reveals his thoughts on the subject of travelling in general and tourism in particular. He compares walking to motoring, looks for the traveller's-eye view in literature, weighs up his selection of guidebooks, and analyzes the effects of sunglasses on the landscape—  läser jag om boken.


”The fact is that very few travellers really like travelling. If they go to the trouble and expense of travelling, it is not so much from curiosity, for fun, or because they like to see things beautiful and strange, as out of a kind of snobbery. People travel for the same ”reason as they collect works of art: because the best people do it. To have been to certain spots on the earth’s surface is socially correct; and having been there, one is superior to those who have not. Moreover, travelling gives one something to talk about when one gets home. The subjects of conversation are not so numerous that one can neglect an opportunity of adding to one’s store.”


 De andra två betydelserna av planera får du slå upp själv.

  



”Long Long Ago” blir mitt nästa val, av den anledningen att jag länge tänkt läsa något av Alexander Woollcott — enbart av den anledning att han lär ha påstått att han stått modell för Nero Wolfe, Rex Stouts överviktige, orkidéodlande och begåvade deckare. Något som Rex Sout för övrigt förnekade.




Så tar jag slutligen en deckare, av en för mig okänd författtare, ifall jag skulle behöva lite spänning i mitt liv.

Det blir ”Phantom Lady” av Cornell Georg Hopley-Woolrich, och jag inser att även om jag inte känner till denne man så är han en välkänd och uppskattad deckarförfattare. När jag började bläddra i boken kunde jag inte lägga den ifrån mig. Boken har en högst ovanlig intrig, och är spännande — men det är inte den sortens spänning som får mig att hålla andan, jag är aldrig rätt för att någon ska stå bakom knuten med ett tillhygge när huvudpersonen kommer gåendes.

Här är frågan om den mordanklagades vänner ska hinna hitta ett vittne innan den anklagade ska avrättas.


 Om boken står att läsa:

  A man is first accused, and then convicted, of murdering his wife. As his execution date approaches, his friends and a sympathetic detective frantically search for his alibi, a woman with whom he’d gone to a Broadway show the night of the murder. None of the people who saw them together recall the woman.  

måndag 8 januari 2024

veckans självporträtt

 

  Self Portrait, 1877
Louise Jopling (1843–1933)



  1. Något jag minns från årets jul?  

Nej. Visst vet jag att julen kommit och gått — men den tråkiga sanningen är att jag inte brydde mig om det.


2. Något jag satsar på för det nya året?  

Ännu ett tråkigt svar: nej.


3. Något jag måste slänga fast jag inte vill?  

Här blev jag tvungen att fundera, för jag har nog en hel del som borde slängas, men hänger fast vid allt som håller ihop.


4. Något jag måste köpa fast jag inte vill? 

Nej, eftersom jag hänger fast vid tingen, och har gott om prylar, har jag sällan behov som kräver nyanskaffning.


5. Något jag lånat ut men aldrig fick tillbaka?  

Äntligen något jag kan svara ja på. Böcker.


6. Något jag inte vill låna ut?

Vis av tidigare erfarenheter borde svaret bli böcker.


 Det är Klimakteriehäxan som initierat de navelskådande inläggen  — läs om det på hennes blogg.





onsdag 3 januari 2024

Så kortfattad jag är

sa en elev när hon insåg att hon missuppfattat en uppgift.

Och det är inte utan att även jag kan räkna mig till de kortfattades skara.

Jag har grunnat över varför jag aldrig hinner med vad jag tänkt.

Men så fastnar jag i en liten skrift, av det slag som mitt hus är fullt av.


I dag är det ”Axel Erdmann, konstnären — folkbildningsmannen”. 

Min far fick den 1955, med julhälsning från tidningen Studiekamraten och en inbjudan till ”Tidningens sedvanliga lilla julsamkväm.


Så slår det mig att det inte är det minsta underligt att vänner får vänta på mejl, att dammtussarna växer till och läslistorna blir allt längre, när det ständigt dyker upp intressant lektyr i min väg. 


Och så några smakprov på Axels konst:

stockholmsmotiv



Från kornhamnstorg, Stockholm, 1906, 


Molins fontän i Kungsträdgården


Kastellholmen, 1919-48.


tisdag 2 januari 2024

Självporträtt

 finns det gott om

Selbstbildnis, 1916 

 Jeanne Hebuterne


 för konstnärer har det varit enklast och billigast att sitta modell för sig själv, och har inte alltid varit ett utslag av självbespegling.


Nu uppmanar Klimakteriehäxan oss att dela med oss av oss själva, i hennes återuppväckta ”selfie”.

Kila över till hennes blogg om du vill vara med i leken.


Så här ser mina svar ut:


1. Plagget som klär mig bäst? 

Ja, säg det — 


2. Plagget som jag tar på mig oftast? 

Bekväma byxor, storskjortor & varma tröjor.


3. Kravet jag ställer på mina skor? 

Bekväma — fast egentligen är jag en barfotalasse, som sparkar av mig skorna så ofta jag kan.


4. Vem behöver en regnjacka? 

Alla som inte vill sitta inne när det regnar. Mitt snyggaste regnplagg är tyvärr inte helt regntätt.


5. Färgen som jag har på flest plagg? 

Alla färger utom gredelint och skärt.


6. Plagg jag kan lova att ni aldrig får se mig i? 

Modeplagg