I morse var himlen blå

=
men det gick snart över.
Vår backe kändes inte det minsta hal så jag tyckte det var lika bra att fara och handla medan backen är farbar.
0
0
Svängde förbi verksta'n, står i fönstret och ser ut över älven när jag ser att det ligger något på gräsmattan — snömattan?

Går ut för att se vad det kan vara. En ventil, men husets fasad är helt intakt, var i all världen kommer den från? Höjer blicken och ser att skorstenen har ett hål i samma storlek som ventilen. Sjutton också, inte kan jag klättra upp på taket med pumpen på ryggen — förmodligen inte utan pump heller. Skraltiga tanter ska nog helst hålla sig på marken. Jag får nog ringa sotaren eftersom jag inte är förtänksam nog att hålla mig med raska ynglingar i grannskapet — inga "ynglinginnor" heller för den delen.

Absolut

Här lever jag som en påver Lady of Shalott på min lilla kulle och radion är min spegel. Idag insåg jag plötsligt att ditt tal ska inte längre vara ja, ja och nej, nej — istället för att svara ja på en fråga tycks det korrekta svaret vara absolut. I mina öron låter det märkligt — men jag inser att mina normer inte är dagens normer.

Man talar om Stureplan och jag försöker räkna ut när jag var där senast — men kan inte för mitt liv komma på det. Det är en halv evighet se'n jag var i Stockholm senast och förmodligen var jag inte i ens i den delen av sta'n då.

Kollar med Wikipedia vad den har att säga och min misstanke om att jag inte längre är tonåring bekräftas när jag ser dagens bild av Stureplan — det är inte min bild. Bilden från 38-39 stämmer mer med min inre bild fast jag ännu inte hade kommit till världen då.

Naturligtvis har till och med jag hört uttrycket Stureplansfolket och lite vagt förstått vad det rört sig om. Vagheten beror på att jag inte satt mig in i det som inte roar mig — men nu lyssnade jag på en stump där man talade både med och om detta folk. Förstår att det är en värld som ligger ännu fler ljusår från min värld än vad jag föreställt mig. Och jag är så innerligt tacksam över att mitt händelselösa liv vid min älv. (Fast här odlas varken råg eller korn).

AWAY TO THE RIVER

Away to the river, away to the wood,

While the grasses are green and the berries are good!

Where the locusts are scraping their fiddles and bows,

And the bees keep a-coming wherever one goes.

Oh, it’s off to the river and off to the hills,

To the land of the bloodroot and wild daffodils,

With a buttercup blossom to color my chin,

And a basket of burs to put sandberries in.

Från "The Peter Patter Book of Nursery Rhymes" av Leroy F. Jackson

med illustrationer av Blanche Fisher Wright