Absolut

Här lever jag som en påver Lady of Shalott på min lilla kulle och radion är min spegel. Idag insåg jag plötsligt att ditt tal ska inte längre vara ja, ja och nej, nej — istället för att svara ja på en fråga tycks det korrekta svaret vara absolut. I mina öron låter det märkligt — men jag inser att mina normer inte är dagens normer.

Man talar om Stureplan och jag försöker räkna ut när jag var där senast — men kan inte för mitt liv komma på det. Det är en halv evighet se'n jag var i Stockholm senast och förmodligen var jag inte i ens i den delen av sta'n då.

Kollar med Wikipedia vad den har att säga och min misstanke om att jag inte längre är tonåring bekräftas när jag ser dagens bild av Stureplan — det är inte min bild. Bilden från 38-39 stämmer mer med min inre bild fast jag ännu inte hade kommit till världen då.

Naturligtvis har till och med jag hört uttrycket Stureplansfolket och lite vagt förstått vad det rört sig om. Vagheten beror på att jag inte satt mig in i det som inte roar mig — men nu lyssnade jag på en stump där man talade både med och om detta folk. Förstår att det är en värld som ligger ännu fler ljusår från min värld än vad jag föreställt mig. Och jag är så innerligt tacksam över att mitt händelselösa liv vid min älv. (Fast här odlas varken råg eller korn).

AWAY TO THE RIVER

Away to the river, away to the wood,

While the grasses are green and the berries are good!

Where the locusts are scraping their fiddles and bows,

And the bees keep a-coming wherever one goes.

Oh, it’s off to the river and off to the hills,

To the land of the bloodroot and wild daffodils,

With a buttercup blossom to color my chin,

And a basket of burs to put sandberries in.

Från "The Peter Patter Book of Nursery Rhymes" av Leroy F. Jackson

med illustrationer av Blanche Fisher Wright