Främmande tankar

 

Bild som sägs föreställa Terentius, som levde mellan 195 och 159 före vår tideräkning.

Homo sum, humani nihil a me alienum puto.

sa Publius Terentius Afer, på 100-talet före vår tideräkning.

(Inget mänskligt är mig främmande).

Det främmande kan både attrahera och repellera — inte sällan båda delarna samtidigt. Så det gäller att reda ut begreppen, bestämma sig för vad man ska avfärda och vad man behöver sätta sig in i.

Jag liksom Klimakteriehäxan gillar balett men det vore mig, i högsta grad främmande, att utöva denna konstart. Kruxet är att det ser så enkelt ut när dansare svävar över scenen — men hej så man bedrar sig, försöker man sig på den allra enklaste ”Jeté”, kvider trossbotten och fönsterrutorna skallrar. Men det finns gott om böcker som handlar om balett, i synnerhet barnböcker. 

En av klassikerna är ”Ballet Shoes” av Noel Streatfeild.

Även i mitt hem talade vi om främmande när vi avsåg gäster, men oftare använde vi nog personernas namn (”jag har bett Kalle & Lisa att komma på te ikväll).

Men att det i alla tider varit det gängse sättet att tala om gäster, märks i litteraturen —  för det finns gott om ”främmande” i litteraturen, som ”Storfrämmandet” i Selma Lagerlöfs ”Mårbacka”

Det slår mig nu, när jag läser igenom kapitlet, att en påfågel spelade en roll i Selmas liv, när hon som barn var förlamad.

Så när hon 1907 köpte tillbaka Mårbacka skaffade hon två påfåglar, sedan dess har det alltid funnits två påfåglar på gården. Fast i början strövade de omkring fritt i parken — i min barndom tyckte jag det var lite läskigt med fåglar som var lika stora som jag.

Fine Peacock Leaded Glass Domestic Window By Tiffany Studios

Vill vi ha exotiska växter — och det vill vi ju — så får vi, på våra breddgrader, nöja oss med sådana som bjuder på sin prakt inomhus. Som min asblomma (ordensstjärna, staphelia) som i år bjudit på den ena blomman efter den andra.

Det är lätt att förlora sig i främmande ord i svenskan, och i främmande språk. 

Ett område där det finns mer att läsa, än vad jag kommer att hinna med under återstoden av mitt liv.

Och all konst — att beskåda den på plats i främmande länder är otänkbart, så jag tackar min lyckliga stjärna för alla böcker i ämnet!

Som en bok om Wassily Kandinsky och Gabriel Münter, för att nu kunna se deras konstverk krävs både mer pengar och energi än vad jag kan uppbåda.

Så är också fallet med Katsushika Hokusais träsnitt och målningar.