Du stöter på poster av skyldrande sälg.
Du möter patruller
av kravlande rötter.
Det smattrande solskenet blåser revelj,
och våren är huller
om buller på fötter.
En halvfrusen myrstack får formlig panik
som väckt av en örfil,
ett vilt hokus pokus.
Grönt ljus tänder gräset för rusningstrafik med körfil vid körfil
av nylackad krokus.
Ett annat, som gläder mig storligen, är att en del av de urgamla krokusarna fortfarande sticker upp. De har med åren blivit mindre och blekare — ser ut som de vilda man kan se på alpsluttningar.
Även om smultron inte betraktas som städsegröna, så är de nästan det, men kan då kanske inte räknas som vårtecken — om inte det faktum att snön har försvunnit, så att bladen syns, är ett vårtecken.
Ett tecken som pekar på att vinter inte riktigt har gett upp, är väl att det fortfarande är vantväder — vilket är lite irriterande när man vill fotografera.
Och vad i all världen är det som fått sätta livet till här?
Söndag igen, och Åke är nyfiken på vad vi fångat med kameran under veckan som gått.






Ja, än så är det vantväder ... och det ser ut som om du har ett par fina tvåändsstickade. Eller kanske snarare nålbindningteknik? Någon vanlig slätstickning handlar det i alla fall inte om. Fina!
SvaraRadera