SURROGATROS
Grändernas smöröga, maskros, lys,
låt gläfset dig inte förbrylla!
Världen har jämt varit smått konfys
när det gällt att häckla och hylla.
Vänd tryggt dig avig av fröjd mot soln
och bestryk i förbifarten satkäringskjoln
med strålar ur stenpinad mylla.
Glina som älskar dig vet vad de gör:
fast du trampas av var mans sula
är din gulhet mer gul än det gulaste smör och än äggets mäktiga gula.
Ja, förvisso du blossar fram ur den glöd
som djupt i vår jordkropp trotsar all död, surrogatros och skaparglödssmula.
Oj någon gillar att bilda ord: satkäringskjoln, stenpinad, gulhet, jordkropp, skaparglödssmula…
SvaraRaderaKarin,
RaderaAv någon anledning blir jag inte det minsta förvånad över hans ordgymnastik, efter att ha läst om honom och sett hans foto.
Margaretha
Så fint denne R-R Eklund skriver om surrogatrosen. Härlig läsning!
SvaraRaderaKarin
Karin,
RaderaJa, jag får medge att jag nog är lite svag för den här sortens jordnära diktning.
Margaretha