måndag 17 februari 2025

Matvanor

 Eftersom Klimakteriehäxan inte förmår att tygla sin journalistnatur på måndagar, går jag henne villigt tillmötes och svarar på hennes frågor — så länge de inte är mer närgångna än de här.

Refrigerator
Roy Lichtenstein 


Förutan känsloprål och konstlad huldhet,
Hon hastar hjertligt omsorgsfull att gifva! Förlängande hvar huslig lyckas njutning, Förskönande de sällare minuter, 
Hon mild och tålig äfven sorgen delar 
Och undergifven lyder mannens vilja. 




6 kommentarer:

  1. Vi båda är stora potatisälskare, kranvatten är gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hannele,

      Förmodligen räddade potatis folk från att drabbas av skörbjugg, en gång i tiden.
      Jag har insett att det är skillnad på kranvatten och kranvatten.
      Margaretha

      Radera
  2. Roligt att läsa dina svar - blir förvånad över att gänget som inte gillar pasta är större än jag skulle tippa.
    Och äter man aldrig kött vore det ju direkt korkat att ha renskav redo, det förstår jag helt och fullt! Men något grönt till frukost är vi i alla fall överens om, alltid något!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan,
      Även jag trodde att pasta är mer populärt än vad som framgår av din undersökning.
      Lite förvånad är jag kanske över att vara den enda vegetarianen i gänget. Nu för tiden kan man ju knappast välja bort kött utan att en hel kör säger sig (nästan) aldrig äta kött.
      Margaretha

      0

      Radera
  3. Det är rätt otroligt hur annorlunda allt är mot förr. Då när man märkte lakan och handdukar, hade en isbod på gården och saltade in mycket. Jag är glad att jag lever nu, i alla fall när det handlar om mat. Fast tiderna har alltid varit oroliga, nästan alla mina äldre släktingar var inblandade i motståndsrörelsen.
    En liten bit av en huslig gen tror jag nog att du har, jag har många roliga och goda minnen av din kokkonst.

    SvaraRadera
  4. https://bastmattan.blogspot.com/?m=0
    Ja Mette, tiderna förändras — tack och lov! Att byka tvätt i en vak, bära ved och vatten och laga mat över öppen eld, är jag tacksam över att slippa. Men energiförsörjningen är inte löst — inte helt i alla fall.
    Men som du nuddar vid, finns det fortfarande problem så det räcker och blir över.
    Tur att alla glada goda minnen, kring köksbord och annorstädes, finns kvar. Den där genen är nog diskutabel — och jag har funderat mycket över det här med arv och, eller miljö.
    Margaretha

    SvaraRadera