klaak i ruskot währ

 Morgonen var grå och kulen, snö flög i luften, vägen var knagglig af nattfrosten. 

Så skriver Fredrika Bremer i ”Grannarne”, men det är även en utmärkt beskrivning av vägen där jag dagligen promenerar. Den är mint sagt besvärlig att gå på. Just i morse gick jag och funderade på hur jag skulle beskriva den — har knagglig och knölig några bra synonymer.

Väl hemkommen upptäcker jag att dagens ord hos SAOB är ”knagglig”, men så värst många synonymer bjuds inte.

Så jag kastar mig ut på nätet för att se om jag kan hitta några hittills okända ord. 

Hos Almqvist hittar jag ”knastig” i Amelia Hiller.

Samuel Columbus (vem 17 läser Samuels dikter i dag?) skrev i dikten ”Comitas”:

Comitas. Wänlighet. 

För wackert Folk du wijs ett blidtt och gladligt Lynne 

Ock pass mann intet på

ett listigt Smicker-kynne:

En trumpen Surmul täcks 

som klaak i ruskot währ.

En Smicker-läpp får sist 

för Sucker Ingefähr. 

Tack och lov förklaras några av de, numera, ovanliga orden. ”Comitas” betyder glatt lynne”, och ”klaak” står för frusen, knagglig mark. 

Att tolka den, lämnar jag åt var och en.

Ännu ett nytt ord lär jag mig, fast det är ingen synonym till knagglig, utan mer som ett ord på köpet:

Har Du väl nånsin åkt på Fahluvägen? — 

( — Hvad? — Vers?! — Den blir visst Fahluvägen lik! — )

Han är en rigtig Dalkarl uti later: 

Bred — knagglig — tvärvänd vräker han sig fram, 

skriver Adolph Törneros i ”Brev och dagboksanteckningar I”, och nu får jag lära mig att TVÄRBÄND, är detsamma som motig eller besvärlig och tvär.