Brev, bara brev,

blev det för mig, trots att temat för dagens tisdagstrio är ”Brev & dagböcker”.

The Postman in a Shelter with a Friend"

Roger De La Fresnaye,1917

Jag är en lantbrevbärare, jag går i snö och is,

och intet är mej kärare, än gå på detta vis.

Om världen än blir vrångare, för yrket jag ej skäms,

min äldste föregångare, Merkurius benämns.

Mitt kall hör till de ringare, ej vingar har min häl,

dock är jag överbringare, av bud från själ till själ.

      Den tänkande lantbrevbäraren 

         av Hjalmar Gullberg

Det verkar som bara tanken på brev — både att skriva och få dem, sätter igång en skrivprocess hos människor med skrivklåda. Annars skulle det väl inte finnas oöverskådliga mängder av dikter, sånger och verser, om brev, eller både brevromaner och brevsamlingar. Jag gillar dem alla — utom ”Bästa Broder samlingarna”, de där som ofta avslutas med tuus. Nästan alltid ger de intryck av att ha skrivits för eftervärlden, snarare än för en god vän.

För den mångordiga, utan större litterära ambitioner, kan brevet vara en räddning — för att det är svårt att begränsa sig, har många vittnat om. 

“I have made this [letter] longer than usual because I have not had time to make it shorter.”

Blaise Pascal

Just det här citatet har tillskrivits många skrivande personer — kanske var Blaise Pascal en av de första att sätta det på pränt.

  

”Jag öppnar brefvet för att fråga om en sak. Hvad menar du med fult, enligt ditt språk efter du särskilt fäst dig vid det ordet? Jag vet, att det finnes en del uttryck som jag begagnar orätt, därför att de brukades så hemma på landet. Ful betyder för mig rätt och slätt ”ej vacker” och i din sak menade jag att den nu föreföll mig så farlig och orosfylld, skadlig för dig att det ej var ett nöje att tänka mer den mer. Men det förefaller mig som ful för andra har bibegreppet af simpelhet, råhet, stygghet. Kanske än värre. I sådant fall tar jag visst tillbaka uttrycket. I så fall vill jag säga, att jag ej kan tänka att något du gör är fult.” 

 Så skriver Selma Lagerlöf i ett brev till Sophie Elkan 1895.

Det var många som kastade sig över Selmas privatkorrespondens, så snart den blev fri — nu väljer jag en av brevsamlingarna: ”Du lär mig att bli fri, Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan”.

En bok som jag bara var tvungen att få med i dag är ”Och jag målar ändå”

Helen Schjerfbecks brev till målarkollegan Maria Wiik 1907-1928.

En stor och vacker bok, rikligt illustrerad med både foton och målningar. Lena Holger, vår främsta Schjerfbeckkännare, som valt ut materialet, har kommenterat breven, och ger komplimenterande bild av de båda konstnärernas liv.

The Letter, 1925

Rex Whistler 

”Det goda privatbrevet börjar genast, känns kort, växlar snabbt, upptager en helt, slutar tvärt. Språket är förtroligt och 

ger utrymme för känslor. Privatbrevet är den skrivna vänskapen. Vänskapen ger rätt till intimitet, inte bara mellan vänner, utan också när det gäller andra: vänner, fiender, makthavare. Mottagaren kan svara eller låta bli – det räcker att en skriver för att korrespondensen skall hållas igång. En viktig egenskap hos privatbrevet är oväsentligheterna. Ju oväsentligare, dvs. ju mindre information, som förlorar sin aktualitet eller bara rör de 

inblandade, desto bättre behåller det sitt läsvärde. Att skriva om ingenting är svårt. För att hålla adressatens intresse vid liv 

måste man skriva underhållande och bra.”

Ur ”Brevet - en genre för kvinnor. Traditioner och förebilder för kvinnors brev”, en mycket läsvärd essä av Marianne Alenius.

Så många fynd som det här tisdagstemat gett upphov till, tror jag inte jag varit med om tidigare. Jag tror det skulle räcka till inlägg för ett helt år. Jag inser att jag blir tvungen att återkomma till brevtemat i framtida inlägg.

Idag slutar jag med en fiktiv brevväxling — en klassisk ungdomsbok, som jag vet att många i min generation uppskattade i tonåren: ”Britt-Marie lättar sitt hjärta”, 

Astrid Lindgrens debutroman. Hur den skulle tas emot av dagens tonåringar, har jag inget begrepp om, men jag vet att den lockar fram minnen hos många gamla tanter.