Tisdagstrion

ägnar vi i dag åt vapen i böckernas värld — ity så har Ugglan bestämt.

 

 Sculpture, Fabric on Soft (Yarn, Cotton, Fabric)  nu Chloe Abbadessa   

”I guess everyone in the world has a secret weapon. That little boy sitting so still, gazing into space with angelic eyes, is probably designing a mechanism for pulverizing the schoolhouse. Chemistry classes continue popping awaynwith lethal experiments. During World War II, the government had a large committee which spent its time inspecting the plans and gadgets designed bynprivate citizens to blow up something or other.

Even I helped with a weapon once—a weapon so terrible that it horrified everyone who heard of it, for it was designed to set up a chain reaction in the

most fissionable of all things: human beings.”

Utdrag från ”The Secret Weapon We Were AFRAID to Use” av John Steinbeck

Med tanke på hur mycket som skrivs om våld, i alla tänkbara kombinationer, så borde jag väl inte bli förvånad över hur många böcker det finns, vars titlar alluderar på olika slags vapen.

Den första titeln som dök upp i min hjärna var

 ”A Farewell to Arms”, 1929,  av Ernest Hemingway. 

Förmodligen har de flesta av er läst om amerikanen Frederic Henry, som kör ambulans under första världskriget.

Utan att vara en biografi så är boken delvis baserad på Hemingways egna erfarenheter.

Ett vapen som nog är rätt vanligt, men kanske underskattat är fräckhet.

Boken ”Fräckhet var mitt vapen”, 1937, av Krister Kuylenstierna, är nog helt bortglömd — och lika bra är det.

Författaren var en mycket rik yngling, som snabbt satte sprätt på sina millioner. När pengarna tog slut, valde han mellan att gå i sjön, eller resa utomlands. Det senare alternativet kräver ju pengar, men en god vän med bil, skulle söderut, så Krister packade sin frack och andra nödvändighetsartiklar, och följde med.

Hur mycket av resan som är sant, har jag ingen aning om — hur det än förhåller sig med den saken, så vet han att göra en bra historia ännu bättre.

Jag kommer att tänka på den tidens skälmromaner, och på alla berättelser jag hört Kristers generationskamrater berätta. I vissa kretsar var det så här man levde — eller ville leva.

Ramlar du över boken på ett antikvariat, kan det vara värt att offra några kronor på den.

I John Steinbecks satir ”The Secret Weapon We Were AFRAID to Use”, 1935, förekommer ännu ett ovanligt vapen. 

Det här är en kort och nöjsam novell, som jag inte kände till innan dagens tema blev aktuellt.