Raggsockor och kofta

Vi var i fruntimmersveckan nu, men det kom inget regn. För det året slog alla gamla tecken fel: i stället för regn kom en flämtande ugnshetta från himlens flimrande, gnistrande, flammande öppna eldgap. Varje morgon torkades nattdaggen bort av solens bläster på fem rovgirigt slickande röda minuter och dagarna krälade fram på magen som törstiga solblinda ödlor i en förtorkad flodbädd , och vindarna kom som svetsande lågtungor eller asklika pustar som pudrade hettan med sot, och trädens skuggor slog hårt hål i marken och luften var proppfull av lukter från ruttnande avfall och surnat vatten och flugor hängde i klaslika klungor över varje fet bubbla

och getingar drällde i tomma saftglas och i öppnade syltburkar och varje stank var påträngande och skoningslös som en baksmälla eller ett sjukt samvete och flöt på den tjocka luften som förorenad spillolja eller som död rutten tång: övermognadens, förgängelsens, dödens andedräkt...

                                   "Revolt i grönska", 1951, av Walter Ljungquist  

[fsv. sokker, sokka; jfr fd. sook (d. sok), ä. dan. o. d. dial. äv. sokke, 

fvn. sokkr (nor. dial. sokk); jfr fsax. sok, mlt. soc, socke, fht. soc, mht. soc, 

socke (t. socke), mnl. soc, socke (nl. sok), feng. socc (eng. sock); av lat. 

soccus, ett slags låg o. lätt sko (särsk. buren av skådespelare framförande komedier), 

av gr. σύκχος (biform till συγχίς), liksom avest. haxa-, sula, sannol. lån 

från icke ieur. spr. — Jfr SOCK, sbst.1, SOCKA, sbst.2]

Bättre kan väl knappast den här sommaren beskrivas. Fast getingar har det inte varit så gott om. Var det inte den heta sommaren 1959 som kallades getingsommaren? Då fick man duka med saft och sylt, åt getingarna,  en bit ifrån bordet för att kunna äta utan att bli störd av allt för många getingar under måltiderna.

Men i morse var det bara drygt 16° och det var en fröjd att dra på sig raggsockor och en kofta till frukosten.

RAGG

(rag i ssg 1784 (: ragstolar). ragg c. 1535 osv.)

[fsv. rag, f., sv. dial. ragg, f. l. m. l. n.; jfr (ä.) dan. o. dan. dial. rag, r. l. n., nor. dial. ragg, n., isl. rǫgg, f., rǫggr, m., i vävnad invävd tott av ragg l. ull, samt det sannol. från nordiska språk lånade eng. rag (meng. ragg(e)), tygtrasa, (tyg)lump; i avljudsförh. till nor. dial. ru, ull som lossnar från l. som klippes av får på våren, isl. rýja, plocka l. rycka av löst sittande ull från får; sannol. till den ieur. rot som föreligger bl. a. i lit. rauti, rycka upp (med roten), fbulg. ryti, gräva, rovŭ, grav, grop. — Jfr RAGGA, sbst., ROV, RUGG, ludd, lugg o. d.]  koll.: (strävt o. grovt, ofta borstigt, jämförelsevis långt o. vanl. rakt l. ngt krökt, stundom tovigt) hår av det slag som betäcker (delar av) huden hos vissa djur, t. ex. get, varg, björn, älg, myskoxe (o. som består av förlängda stickelhår); äv. om grov (o. sträv), om sådant hår påminnande ull på l. av får.

-SOCKA, äv. -SOCK. [sv. dial. raggsockar, pl.; jfr nor. raggesokk] socka l. strumpa av (get)ragg (äv. av ull), avsedd att för vinterbruk dragas på utanpå sko (o. byxben); i fråga om moderna förh. nästan bl. i utvidgad anv., om tjock, stickad socka (vanl. av ylle), i sht använd ss. ytterstrumpa i pjäxa o. d.; ofta i pl.; jfr -sko, -strumpa, -stövel samt hår-sock(a) o. ragga, sbst. BoupptVäxjö 1795. 1. par raggsåckar af ull. Därs. 1800. Utanpå skor och byxor pådrogs ett par jättestrumpor af gethår, ett par så kallade raggsockar. Schröder MinnSkog. 37 (1888). Hans klädsel var denna dag: Bruna pjäxor, .. tjocka strumpor med raggsockor. Johnson GrKrilon 21 (1941). Ssg: raggsocks-garn. grovt (ull)garn för stickning av raggsockor. Östergren (cit. fr. 1922).