Kom just att tänka på en berättelse ur verkliga livet, som min mor berättade. Hon var bjuden på kafferep, bland gästerna fanns en mycket ung gosse som när han ätit av alla sorterna längtansfullt tittade på kakfatet, vilket inte fick värdinnan att bjuda honom på fler kakor. Till slut fångade gossen värdinnans blick och frågade: "förstår inte tant ögonspråket?"
Uppenbarligen var hon lika dålig som jag på det.
Min mor brukade stålsätta sig och beordra mig att sluta ge henne "sårat rådjursblicken" när jag försökte beveka henne om något. Nog begrep hon ögonspråket, alltid.
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaInte är det någon större idé att försöka beveka föräldrar med ögonen!
Margaretha
Nä, rullar man ögonen på svenska numera?! Huga. Det låter mycket hemskare än att himla. Mer monsterartat, tycker jag.
SvaraRaderaJo, visst är det något med ögat, eller kanske snarare blicken, vilket nog inte är riktigt samma sak. När en mig närstående redaktör tappar intresset för det jag har att berätta märker jag det omedelbart på att blicken liksom slocknar. Jag brukar be honom åtminstone låtsas vara intresserad, som en ren artighet, men han hävdar att han inte vet hur man gör.
Min brorsa däremot brukade använda mer än bara blicken för att uttrycka hur korkad jag var (jo, det är min storebror). Han brukade stirra på mig med förfärat uppspärrade ögon, sedan slöt han långsamt ögonlocken och så vände han bort huvudet i outsägligt förakt över denna stupiditet. Mycket effektfullt. Fast vid det laget hade jag vanligtvis lämnat rummet.
Karin,
RaderaVisst låter det himla läskigt med rullande ögon.
Det är inte bara sydlänningar som uttrycker sig med mer än ord!
Margaretha