onsdag 26 mars 2014

Grattis Alfred!

Alfred Edward Housman
26 mars - 30 april 1936

Jag måste tillstå att den enda av Alfreds dikter som jag på rak arm kunde dra mig till minnes, var "A Shropshire Lad" — förmodligen därför att den finns med i många antologier. Och inte visste jag vad A. E. stod för. Nu när jag läst lite om, och av honom, kommer jag nog att ägna honom lite mer tid. Det är han värd.
Och vad passar väl bättre än en vårdikt i dag — "Spring Morning" från hans "Last Poems" 
 
XVI— Spring Morning
Star and coronal and bell
  April underfoot renews,
And the hope of man as well
  Flowers among the morning dews.

Now the old come out to look,
  Winter past and winter's pains,
How the sky in pool and brook
  Glitters on the grassy plains.

Easily the gentle air
  Wafts the turning season on;
Things to comfort them are there,
  Though 'tis true the best are gone.

Now the scorned unlucky lad
  Rousing from his pillow gnawn
Mans his heart and deep and glad
  Drinks the valiant air of dawn.

Half the night he longed to die,
  Now are sown on hill and plain
Pleasures worth his while to try
  Ere he longs to die again.

Blue the sky from east to west
  Arches, and the world is wide,
Though the girl he loves the best
  Rouses from another's side.

När slutade man fotografera folk i den här sortens pose? Jag tror att jag ska ta ett sådant självporträtt. Allt för att ge ett intellektuellt intryck! Eller kanske ännu hellre för att kunna manipulera sina rynkor.


11 kommentarer:

  1. Ja, en selfie i tankfull pose med ena handen mot kinden!

    Jag måste tillstå att jag inte hade kunnat få fram namnet på en endaste av Housmans dikter, ens under pistolhot. Men han verkar ju vara en riktigt intressant bekantskap.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, en av alla dessa intressanta personer, som det skulle vara roligt att fördjupa sig i. Tyvärr finns det alldeles för många sådana.
      M

      Radera
    2. Men kolla vad kul! Om man scrollar upp till sidans början ser man dig och Housman sida vid sida. Han med en hand mot kinden i en eftertänksam pose och du med BÅDA händerna mot kinderna i en – pose är det väl inte – med en charmig uppsyn.

      Radera
    3. Karin,
      På sätt och vis var det nog en pose - min far var pigg på att regissera sina bilder. Jag minns när den här bilden togs, och att jag så småningom blev rätt sur på all regi. Det syns på bilden på en av mina andra bloggar, där visar jag mitt rätta jag!
      Margaretha

      Radera
  2. Å, den tankfulla bilden vill jag se. Ett nytt inlägg!?
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej du, Flette-Mette, så roligt ska vi inte ha det!
      Mmmmm

      Radera
  3. Tvivlar på att Alfred Edward Housman ens förekommer som hyllvärmare på vårt lilla bibliotek. Inte på så många andra heller. Och inte visste jag vem han var heller. Enligt Wikipedia var han rätt inflytelserik trots sin sparsamma produktion. Så nu har jag lärt mig något idag också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjo-bo,
      Skulle tro att de flesta små bibliotek rensat ut honom - om de någonsin haft hans böcker. Men alla bibliotek kan naturligtvis ta hem honom om man så önskar.
      Kunskapens börda är ju lätt, så jag är glad att jag kunde öka din börda!
      Margaretha

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Loveliest of threes
    the cherry now
    is hung with bloom
    along the bough
    and stands about the woodland ride
    wearing white for Eastertide

    Now of my three-score years and ten
    twenty will not come again
    and take from seventy springs a score
    it only leaves me fifty more

    and since to look at things in bloom
    fifty springs is little room
    about the woodlands
    I will go
    to see the cherry
    hung with snow

    var den första kontakt jag fick med engelsk poesi. Ett litet häfte i liggande format, lagom för att passa i bröstfickan på en soldatuniform. Min mamma hade fått det av en god vän när hon var i England strax efter kriget.
    Det är en av de få dikter jag kan utantill och utan tvekan den vackraste vårdikt jag vet.

    SvaraRadera
  6. Välkommen till bastmattan, Malin!
    Ja, den är vacker - naturlyrik av den sort som inte är modern längre. Men det ger jag så mycket som flyger och far, jag gillar både rimmat och orimmat.
    Margaretha

    SvaraRadera