En ruskig saga

För ett par dagar s'en hade Mira ett lärorikt inlägg, med vackra bilder, om trossar, rep och knopar.
I en kommentar nämnde jag sagan om prinsessan och draken, som man kan ta' till när man ska lära små scouter att slå en pålstek.
Mira kunde inte sagan, och jag funderade mig nästan sömnlös över hur jag skulle beskriva sagan på ett lättfattligt sätt. Vore jag inte så oföretagsam skulle jag för länge se'n fått datorn att bli god vän med skrivaren-skannern – och då skulle jag ha kunnat rita (och skanna) och berätta.
Så kom jag på att Ester Ringnér-Lundgren (pseudonym Merri Wik) skrivit om det i "Lotta går till sjöss":

'

Skotstek kunde både Giggi och jag tack vare Knatt och det fick vi beröm för. Men så var det något, som hette pålstek och det var tji att göra den.
Till slut sköt Frans uppmössan i pannan och sade resignerat:
– Jag får väl dra sagan då, men sjömansmässigt är det ju inte.
Sagan! Vi satt som frågetecken. Men förklaringen kom.
Frans höll en tamp rakt upp och ned framför sig. Lade sedan en bukt på mitten av tampen.
– Den här bukten – eller öglan – är havet, sa han. Tampen som går nedåt är draken och den som går uppåt är prinsessan, Nu, fortsatte han och tog tag i den nedhängande tampen, stiger draken upp ur havet...
Och han lät "draken" gå upp genom öglan...
– Nu tar draken prinsessan och drar ned henne i djupet.
Han lät "draken" smyga sig omkring "prinsessan" och drog ned den tampen i havet.
Det vill säga genom öglan.

Tack för hjälen Ester!

Ester var dotter till en sjökapten och smög gärna in kunskaper av det här slaget i sina böcker. Jag har skrivit om henne tidigare här och här.

Och när jag letar efter en bild på en pålstek ser jag att sagan finns hos Wikipedia:
När man lär ut pålstek gör man det ofta genom att berätta en saga om en drake som kommer upp ur en sjö och fångar prinsessan och drar ner henne i djupet. Den är också möjlig att slå med en hand vilket till exempel används när man slår den kring den egna kroppen som räddningslina.