Läsning på hög nivå

ägnar vi oss åt i dag, på Roberts uppmaning.

Ännu ett ämne som skulle räcka som enda tema för en daglig blogg, under lång tid, — men i vilken ände börjar man?

Jag börjar bland fars böcker — men de flesta böckerna är för tekniska, med några få undantag som jag hoppas kunna återvända till.

Bromma, den första flygplats som jag flög ifrån — och där jag många gånger varit med för att möta släkt och vänner.

Det minst tekniska jag hittar är en, i brist på bättre ord, scarf (ett ord som även det skulle räcka till flera blogginlägg). Låt oss felaktigt kalla det för snusnäsduk — tillverkad i något konstmaterial, med bilder av olika modeller av flygmaskiner, och flygplatser från jordens (scarfens) alla hörn.

Balloons, Airships, and Flying Machines

av Gertrude Bacon

Det som först kommer för mig är alla ”flygvärdinneböcker” som kom på 40- och 50-talet, när det fortfarande var ett glamouryrke. De flesta jag läst har handlat om vackra begåvade och handlingskraftiga flickor som i en krissituation tar över spakarna. Ligger inte piloten avsvimmad så har några skurkar bundit honom — naturligtvis slutar allt bra, och flickan gifter sig med sin pilot. Ett undantag var den Daisy Rydman som var bland de första flickorna som utbildades till flygvärdinnor i Sverige. Så vitt jag vet skrev hon bara en bok ”Flygvärdinnor” i ämnet.

Nästa passande kända titel, som använts i olika sammanhang är ”Den flygande holländaren”. En holländare som inte alls flög, men icke desto mindre inspirerat både diktare och musiker.
Bland många andra välkända författare har både Viktor Rydberg och Harry Martinson diktat om det välkända skeppet.
Men jag har en känsla av att merparten  av alla böcker med ett flygtema är äventyrsböcker riktade till ungdomar. Det vimlar av bovar som vill åt stadshemlighetet, eller ibland juveler.
För att vara säker på att slippa den sortens intriger vände jag mig till en av mina favoriter, och har nu i det närmaste läst ut 

”The Breaking Wave” vars alternativa titel är ”Requiem for a Wren”, och jag är inte besviken. Som många andra böcker där flyg har en framträdande roll, så utspelar sig den här boken under, och efter, andra världskriget.
Shute som var flygingenjör var inte bara kunnig när det kommer till flyg och tekniska ting — han klarade alltid av att, på ett trovärdigt sätt, reda ut komplicerade intriger utan att lämna läsaren med frågor om oavslutade sidospår.

”En man från Gammalrödja socken i Småland for till Kanada och lämnade kvar sin trolovade brud Maria. 
Han var borta i tjugufem år, men förra året kom han tillbaka. 
Medan han var borta rann händelsernas flod helt stilla. Maria satt där hon blivit kvarlämnad,  henne hände till synes ingenting. Men när mannen kom hem, förvandlades flodfårans jämna lopp, blev stritt och snabbt, fullt av virvlar och brott, skum och sorl. Här uppstod en historia. 
När börjar en historia ? Den har ingen början.”

Så börjar Elin Wägner sin bok ”Svalorna flyga högt”.  Det är många år sedan jag läste boken, men när jag nu bläddrar i den minns jag hur historien hade mig i sitt grepp redan från första sidan — och jag, som borde ha pluggat förmådde inte släcka lampan förrän fram på småtimmarna.

Slutligen hade jag tänkt bjuda på en deckare, bara för att inse att det mördas lika friskt i luften som på alla andra ställen.

Två böcker där mordet upptäcks först när man landar är Agatha Christies ”Den flygande döden”, (”Death in the Clouds”)

och Freeman Wills Crofts ”The 12.30 from Croydon”. Men så upptäcker jag ännu en bok som tar sin början i luften: ”Murder in Vienna” av Edith Caroline Rivett (E. C. R. Lorac). Den har jag inte hunnit läsa än, men väljer den ändå på vinst och förlust.

Vill du läsa om de tidiga aviatörerna, sök på Amelia Earhart och Charles Lindbergh, det finns mycket att läsa av och om dem.