torsdag 10 april 2025

Svar till sol och vår

 

Ett alternativ till att annonsera är att själv söka upp sitt hjärtats utvalda — hur det går till kan du läsa om i Randolph Caldecotts bok ”A Frog He Would A-Wooing Go”.


Alla kan väl inte, likt jungfrun i går, dikta en rimmad kontaktannons, och nu för tiden använder man sig av tjänster på nätet, har jag förstått. Men så fanns ju en tid mellan vers och tinder då man fick hålla till godo med dags- och veckopressen.



Inte alltid lyckat — men lustigt

Jag visste inte ens att det fortfarande förekommer kontaktannonser i somliga tidningar. Själv har jag aldrig annonserat, men ofta läst annonserna — ibland roliga, andra gånger med syftningsfel, som gjorde dem ännu roligare.



Läser på Wikipedia det var en bekantskapsannons som 1916 gav uttrycket sol-och vår, en Karl Vesterberg annonserade efter damer, som helst skulle ha en förmögenhet.

En metod som forfarande är gångbar, fast den sker på asociala medier nu för tiden — och förefaller mer lukrativ än på Gustav Raskenstams tid.

Han lär ha varit förlovad med över hundra kvinnor och lyckades inkassera 100 000 kronor på 30-talet.




6 kommentarer:

  1. Raskenstam har jag hört talas om, var det han som mördade sina fruar?
    Konstigt att så många går på det där med sol och vår.
    Johanna

    SvaraRadera
  2. Mina föräldrar träffades genom en annons, men inte en kontaktannons. Det är en lång snårig historia, som genom ett missförstånd slutade bra.

    Jag gillar Caldecott, kul att han fick vara med här!
    Kolja

    SvaraRadera
  3. Haha, du gubben planerade att bli gammal. Jag undrar hur det gick sen.
    Det är svårt att fatta att någon vill lura andra människor på det där viset. Får de en kick när de lyckas lura någon?

    SvaraRadera
  4. Heigho! Oj vilken fartfylld berättelse!
    När jag tar med barnbarn till fotbollsträning i olika söderförorter i Stockholm brukar det finnas ett klubbhus, litet fik eller liknande där jag kan vänta. Där ligger alltid någon annonsfinansierad lokaltidning och i den finns alltid kontaktannonser, som jag brukar läsa. Jag konstaterar ofta att sådana troligen är bättre lämpade för en lyckat matchning än Tinder-dito. De är ärliga, realistiska och lite roliga: "Gärna bio, till och med kulturella filmer, men helst inte teater".

    SvaraRadera
  5. Karin,
    Ja, så går det tydligen till i vissa kretsar.
    Kul att kontaktannonsen fortfarande lever — eller är det sorgligt att de behövs.
    Men vilket det än är så kan det vara nöjsam läsning.
    Jag har aldrig varit inne på tinder, men kanske finns det inte utrymme att ta ut svängarna där.
    Margaretha


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har bara andra och tredjehands-uppgifter om hur det går till på Tinder och liknande platser, men allt tyder på att det går undan när tittar på bilder och avfärdar dem. Lokaltidningens annons tar i alla fall nästan en halv minut att läsa ...

      Radera