Min käre telefon

Det är inte första gången Urban Andersson från Arvika (Mangskog) förekommer här i bloggen — en poet jag gärna återvänder till när jag behöver fast mark under fötterna.

Förutom att han själv diktar, är han en Frödingkännare.

Min käre telefon

— Ha du sett hôlls dä ä här i storstan? sa Inger

— mest hôrâen på gâta här springer å ringer

Di springer mä naller å varmer opp truten

å öra…för en hoper kroner i minuten

Ja får för mä iblann att di ringer te varandre

Iblann grå den ene trottoarn te den andre

Se hade ja en dag da! Hô tror I ja feck 

Jo…en nalle…se litten å smal som ett streck

se han kan tappes bort i ett skjortarmsveck

för en tocken mojäng täckte ho ja skulle ha

när ja går bort i skogen…å vesst ä han bra

å ä dä nôn gang se ja inte kan se’n

da tar ja en telefon å se ringer ja te’n

Da spelet han te…i nôa vrån på nô ställe

se ja kan fäste’n i livremma sänna i ställe

dä ä otrolit praktist…å där blir han kvar

men sen byter ja böxer te nô anne par

å da tror du att ja går å leter…min vän?

Åh…aldri…nej…ja går å ringer igen

Dä ä otrolit bra! Tänk så skulle en ha

te såger å skeftnöckler ett särskelt nummer 

å alle kûnne svare mä sett ege summer

å bilnöckler å plånböcker å almanacke å pänner

Ja…alle tockre grejjer som en far ikring å ränner

…å leter ätter unner ett år…totalt i flera vecker 

Tänk hocka piping dä skulle bli bort i lôdder å fecker 

   från ”Bortätter bäcken”

 ”Bortätter bäcken”, med omslag och illustrationer av Jessica Stuart-Beck, kom ut 1999, då när vi ännu inte riktigt vant oss vid yuppie-nallar.

”Min käre telefon” får mig att minnas min första mobiltelefon, en rätt klumpig telefon, som tyngde i fickan. En telefon som jag till stor del köpte för att kunna låna ut den till far, som envisades med att på sensommaren bege sig ut i skogen för att plocka bär. Att sådana dagar passa tider, låg inte för honom, så mor och jag kände oss trygga när vi första gången släppte iväg honom med ryggsäck och telefon. Men när vi ringde tio honom för att påminna honom om att det var dags att dra sig hemåt, svarade han inte. 

Det visade sig att det inte fanns täckning i skogarna där bären fanns.