Mitt nästa fynd är en mapp med planscher — den här gången i färg.
Då, 1925, när Radiotjänst började sända, måste det ha varit en mindre revolution för isynnerhet människor på landsbygden, att få tillgång kunskap, som många gånger var förbehållet invånare på större orter eller i städer— som bortsett från radiolicensen, var kostnadsfri.
Jag vet att flera av mina äldre släktingar följde med i radions olika språkkurser.
Och här sitter jag nu och går igenom de 40 planscherna med nordisk målarkonst — och inser att större delen av konstnärerna är okända för mig.
Ja vilket lyft det måste ha varit! Jag minns radiokvällar från före TV, då familjen satt och lyssnade på radioteatern eller kanske något underhållningsprogram. Och så fanns den utmärkta programtidningen Röster i radio.
SvaraRaderaKarin,
RaderaVi som inte skaffade TV förrän man börjat sända i färg, höll fast vid radiokvällarna länge. Minns radioteatern med glädje, och Karl-Gustav Lindstedt & Arne Källerud i ”Räkna med bråk”.
Och alla föredrag, där gubbar med torra röster och föredömlig diktion, talade i de mest skilda ämnen.
Minns särskilt den gången min mamma och jag missade Karusellen, därför vi satt fast i en hiss.
Ja! Röster i Radio, där man prickade för alla program man tänkte lyssna på i den kommande veckan.
Margaretha
fortfarande radiot
ity hon inte har TV
Vad mycket fint du hittar i dina hyllor. Inget sånt har jag.
SvaraRaderaVi lyssnade också på karusellen och en gång när jag låg på sjukhus fick jag h gb läsningar i radion från farmor och farfar och mina kusiner.
Kramar från
Kicki