Tea Time Pierre
Visst är det irriterande när man fotograferat en grupp människor, och fått några riktig bra bilder — bilder som kunde ha varit bra, om det inte nästan alltid finns en människa som förstör bilden genom att smila upp sig och titta rakt in i kameran‽
Problemet är inte lika stort när det gäller enstaka människor, för visar någon sig vara en linslus, så tar jag ingen bild.
Men varför somliga konstnärer envisas med att måla smilfinkar som tittar oss betraktare rakt in i nyllet, är mer än jag kan förstå. Det finns gott om sådana målningar på nätet, flickor som häller upp te medan de envist glor på oss. Av alla sysselsättningar man kan ägna sig åt, så är väl den att servera te, den som minst lämpar sig för att inte koncentrera sig på vad man gör!
Är en stickning inte alltför komplicerad, kan man ju se sig omkring i rummet, och tappar man en maska så är det väl inte hela världen. En annan vanlig företeelse på konstsidorna, är att man sätter märkliga titlar — ibland helt bortåt skogen. Tjejen här nedan sticker ju inte, men det var kanske för svårt att stava till "crochet".
A young girl knitting
Jag läser att ordet linslus har funnits sedan 1948 — de engelska varianterna, "camera hog" och "lens louse", finns på nätet, men inga uppgifter om hur länge man använt dem. Camera hog har jag hört, men aldrig lens louse.
Tea time
Jag förstår inte varför man måste säga åt sina barna att skratta och titta in i kameran, man fostrar ju en ny generation med linslöss. Men bara de som fotograferar mycket förstår vad vi menar.
SvaraRaderaDet här var ju skitläskiga bilder!
Kolja,
RaderaHåller med dig på alla punkter.
Annat var det i kamerans barndom, med bilder av allvarstyngda män och kvinnor, som nu med sträng blick tittar på oss från ateljébilder, där de lutar sig mot en gärdesgård, eller står mitt i en nationalromantisk bild med stugor och sjöar.
Finns det inte ett mellanting?
Margaretha