Helgläsning

Irene Reading on a Chesterfield  

Rowland Wheelwright

En bok med den passande titeln Nyårsafton tyckte jag var lämplig lektyr så här års. Den skrevs 1848 av den finlandssvenska författarinnan Charlotta Falkman. 

Det är en bok för dem, som liksom jag, gör dubbla bakåtsaltomortaler* i pur glädje över språket, och de nya ord jag får lära mig. Dessutom ger boken en inblick i det borgerliga hemlivet i mitten av 1800-talet — om ståndshögfärd, illvilja och godhet. Allt är svart eller vitt, men lämnar åt läsaren att döma personernas handlingar.

Boken tar sin början i slutet av november, och vi får följa huvudpersonen Ida, när hon besöker sina rika släktingar, året ut.

En bok jag rekommenderar till alla som har dille på ord och gamla seder.

Liksom i Sverige kastades julklapparna in — i alla fall i familjer där man hade betjänter:

"Musikantemas bortgång var signalen för julklapparnes inkastande, ty "i sitt hus" ville ej öfverstlöjtnanten att detta "oväsende" skulle förstöra måltidsron. Han, i likhet med många andra husfäder, ansåg seden att gifva julklapper, och i följe deraf hela julafton, för ett af dessa nödvändiga "onera", som, uppburne af opionen och traditionen, ej kunna bortskaffas.

Det ena paketet indansade efter det andra, mera bräckliga saker inskötos genom den halföppna dörren af en i tamburen posterad betjent. Den som erhöll något, blef genast omringad af de andra, antingen af verklig eller lådsad nyfikenhet."

*om sådana finns, annars har jag uppfunnit dem