sommarvind?

Ännu en blåsig dag.

blåsa

blå`sa verb blåste blåst, pres. blåser 
ORDLED: blås-er 
SUBST.: blåsande, blåsning (till 2 och 3), blåst (till 1)

1 (mest i opers. konstruktion) naturligt strömma fram luft (parallellt med jordytan) p.g.a. lufttrycksskillnader{→fläkta 1, storma 1}: blåshål; det regnar och blåser; det blåser upp till västlig storm; det blåser på
BET.NYANSER: a) följa med eller drivas av strömmande luft ⟨vanl. med partikel⟩: papperen blåste bort; trädet har blåst ner; fönstret blåste igen; flaggstången blåste omkull b) bildligt råda uppståndelse: det har alltid blåst kring den berömde advokaten
KONSTR.: ~ (bort el. igen el. ned el. omkull el. på)
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. blasa, bläsa; gemens. germ. ord, besl. med lat. flare 'blåsa'

Visst har det blåst ovanligt mycket i sommar? Men det känns ofta mer som ishavsvindar än sommarvindar — ändå är det Carl Larssons målning "Ute blåser sommarvind" som jag kommer att tänka på, och visan med samma namn som jag ofta nynnat på denna sommar.



Om visan skriver Wikipedia så här:
Ute blåser sommarvind är en vaggvisa som diktades av Samuel Johan Hedborn. Den publicerades första gången i Poetisk kalender 1813 som utgavs av Atterbom. Den var då tänkt att sjungas till Fiskeskärsmelodin. Ursprungligen var texten tänkt för vuxna, men Wendela Hebbe tog 1845 med den i Svenska skaldestycken för ungdomoch snart blev det en barnvisa.  Hedborns dikt innehåller 10 strofer, men i Tegnérs tonsättning, som är den mest bekanta, är femte och sjätte stroferna inte med.

Om målningen kan du läsa här.