Om rostat bröd

Presently he came with a white cloth, two spoons, and a plate of bread. He spread the cloth on the table, laid the spoons on it, and opening the little cupboard, took out a long toasting fork, and sticking it into a slice of bread, he held it over the coals. When it grew golden brown he lifted the table beside the chair, and brought a bowl of scalded milk.

The Harvester, by Gene Stratton Porter

 Det var den här bilden som för en tid sedan fick mig att fundera över både ordet rosta, och själva handlingen. Så länge vi har ätit bröd, har man nog värmt det på olika sätt.

 Innan de elektriska brödrostarna kom 1893, och även därefter, använde man sig av långskaftade gafflar, eller särskilda halster, som man höll över glöden. 

Den första brödrosten, där brödet hoppade upp när det var färdigrostat kom redan 1919. Dessförinnan fick man lova att själv vända på skivorna, när första sidan var rostad. Hade man trevligt bordssällskap betydde det ofta att man passade brödet noga, och första sidan blev perfekt rostad, men när sedan samtalet blev riktigt intressant, glömde man skivorna ända tills det började lukta bränt.

 Redan på 1770-talet kom de första ställen för det färdigrostade brödet, ofta tillverkade i metall. Min 60-tals variant är den enda i trä, som jag sett. I sanningens namn är den mycket lite använd, eftersom jag vill ha brödet nyrostat när jag äter det. Varför man så ofta i Storbritannien  envisas med att rosta brödet långt i förväg, övergår mitt förstånd. Kallt segt rostat bröd hör inte till mina favoriter.

Jag är medveten om att somliga minimalister småler nedlåtande åt oss som aldrig gör oss av med något, utan säger "det-kan-vara-bra-att-ha", och med möda gör plats för ytterligare någonting. Men med tanke på att jag aldrig köper något nytt (utom en och annan bok), så är det inget som jag skäms över, eller som ger mig dåligt samvete. Lagret tunnas ju ur, allteftersom något går sönder och jag får vittja mina förråd.

 I går morse, alltså flera dagar efter det att jag börjat fundera över det rostade brödets historia, slog det ut eldslågor ur väggen, när jag skulle rosta mitt bröd — då var jag mycket tacksam för att jag kunde plocka fram två andra brödrostar. Den ena tämligen ålderstigen, och av den modellen där man inte får försjunka i en bok, eller tankar, innan båda sidorna är rostade till perfektion. Den kommer väl till pass eftersom man kan rosta tjockare skivor än den modernare varianten.

Det som beskrivs i texten som inleder inlägget, är en variant av "milk toast". Där nöjer man sig med att doppa brödbitar i den varma mjölken, i mitt lilla häfte med recept på rätter med rostat bröd, beskrivs det så här:

Toast and butter bread slices. Heat milk to scalding, adding a dash of salt and pepper. Pour the hot milk over buttered toast, sprinkle with sugar, and serve immediately. If prefered top milk toast wit a hot poached egg.

Wikipedia ger några andra förslag på hur man kan avnjuta sitt rostade bröd:

In the United Kingdom, a dish popular with children is a soft-boiled egg eaten with toast soldiers at breakfast. Strips of toast (the soldiers) are dipped into the runny yolk of a boiled egg through a hole made in the top of the eggshell, and eaten

In southern Sri Lanka it is common for toast to be paired with a curry soup and mint tea.

By 2013 "artisanal toast" had become a significant food trend in upscale American cities like San Francisco, where some commentators decried the increasing number of restaurants and bakeries selling freshly made toast at what was perceived to be an unreasonably high price.

toast (v.2) 

"to propose or drink a toast," 1700, from toast (n.1). This probably is the source of the Jamaican and U.S. black word meaning "extemporaneous narrative poem or rap" (1962). Related: Toasted; toasting.

toaster (n.) 

1580s, agent noun from toast (v.1). Electrical type is from 1913. In reference to a person who proposes or pledges a drinking toast, from 1704 (from toast (v.2)). Toaster-oven attested from 1957.

toast (n.2) 

"piece of bread browned by fire or dry heat," early 15c., from toast (v.1); originally as something added to wine, ale, etc. From 17c. in the modern sense as something eaten on its own with a spread. Slang meaning "a goner, person or thing already doomed or destroyed" is recorded by 1987, perhaps from notion of computer circuits being "fried," and with unconscious echoes of earlier figurative phrase to be had on toast (1886) "to be served up for eating."

toast (n.1) 

"a call to drink to someone's health," 1700 (but said by Steele, 1709, to date to the reign of Charles II), originally referring to the beautiful or popular woman whose health is proposed and drunk. The custom apparently has its origin in the use of spiced toast(n.2) to flavor drink, the lady being regarded as figuratively adding piquancy to the wine in which her health was drunk. Steele's story ["Tatler," No. 24] is that an (unnamed) beauty of the day was taking the cold waters at Bath, when a gentleman dipped his cup in the water and drank it to her health; another in his company wittily (or drunkenly) replied that, while he did not care for the drink, he would gladly enjoy the toast. Meaning "one whose health is proposed and drunk to" is from 1746. Toast-masterattested from 1749.

toast (v.1) 

"to brown with heat," late 14c., from Old French toster "to toast, to grill, roast, burn" (12c.), from Vulgar Latin *tostare (source of Italian tostare, Spanish tostar), frequentative of Latin torrere (past participle tostus) "to parch" (see terrain). Related:Toasted; toasting.

toasty (adj.) 

"warm and comfortable," 1882, from toast (n.2) + -y (2). Related: Toastiness.

milktoast (n.) 

also milk-toast, "toast softened in milk," 1831, from milk (n.) + toast (n.). Figurative of softness or innocence by 1859.