lördag 17 maj 2014

Inte så högaktningsfullt

The Letter
Albert Lynch 
 
För bortåt tjugo år sedan letade min väninna Teresa upp ett engelskt-svenskt lexikon. Hon hade inga ambitioner att lära sig svenska, men hon tyckte det var kul att snickra ihop en del svenska fraser, när hon skrev till mig. Som vi alla vet blir det, i bästa fall komiskt, i sämsta fall helt obegripligt med den sortens direktöversättningar (ungefär som när man anlitar google).
Jag fnissade och tyckte det var lite gulligt när hon avslutade sina brev med "kärlek, Teresa".
Nu fnissar jag inte längre när jag ser att svenskar har börjat avsluta sina brev med "kärlek'' — för jag har upptäckt att det tydligen är så man gör nu för tiden.
Jo, jag skriver "love" till engelskspråkiga vänner, som står mig nära, eftersom det är lika mycket standardfras som "best wishes" är. Men det skulle aldrig falla mig in att skriva "love ya", hur nära vänner vi än är. Tyvärr har ordet "love" blivit tämligen urvattnat med åren, och nu har det tydligen kommit hit.

10 kommentarer:

  1. Ungefär som "Ha det!" som många säger som en avskedsfras.
    Ha det vad då?
    För att inte tala om "Bra där!"
    Var någonstans?
    Det första tror jag kommer från norskan men hur den andra har uppstått undrar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Renée,
      Det är nog bra för min sinnesfrid att jag lever så isolerat som jag gör - "bra där" har jag lyckligtvis missat.
      Margaretha

      Radera
    2. Nu har jag försökt göra kommentar flera gånger men de försvinner....

      Radera
    3. Lustigt, jag satt och funderade på det där med "bra där" idag när jag inte hade något annat för mig på Gotlandsfärjan. Och jag undrar om det inte är lånat från managementjargong. Den dynamiske chefen inför sina mellanchefer; delar ut order, kritiserar och ger beröm. "Bra där, sektion B, fina resultat!" Eller något liknande. För annars begriper jag inte hur det kan ha uppstått.

      Radera
    4. Olgakatt,
      Men det gick till sist! Fast nog kan blogger vara retsam ibland.
      Margaretha

      Radera
    5. Hallå där Karin,
      Det är som sagt ett uttryck som gått mig förbi - kan inte ens tänka ut, hur och när det är passande.
      Margaretha

      Radera
  2. Puss och kram har tydligen också blivit en vanlig avslutningsfras numera. Kärlek ser litet mysko ut tycker jag. Men så är jag ju heller inte uppvuxen på 90-talet eller början på 2000-talet. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      Även om puss och kram varit med ett bra tag nu (utanför familjen alltså), så hajar jag till varje gång jag ser och hör det.
      Men det är ju inte det enda som får mig att rysa.
      Margaretha

      Radera
  3. På tal om kram så börjar jag bli trött på kramandet i tid och otid, t ex när man ses i affären eller på gatan. Dessutom är det verkligen inte alla man VILL krama. Vad är det för fel på ett handslag eller bara ett "hej" och ett leende?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Ja, i synnerhet otidskramarna går mig på nerverna. Som när man träffar någon första gången - och inte har haft brev, telefon eller mejlkontakt tidigare.
      för att inte tala om kramiz...
      Margaretha

      Radera