Bus stop
Inför den senaste tisdagstrion fick jag anledning att bläddra i Ester Blenda Nordströms ”Amerikanskt”, och jag fastnade för en sanning som jag tror de flesta av oss mött, i en eller annan form.
Och där stodo vi och hängde och betraktade varann litet i smyg och försökte se ut, som om vi varit med om det här otaliga gånger förut. Om jag kunde begripa varför man alltid skall vara liksom lite generad för att visa sig tafatt och ovan, när man ändå känner sig så ! Och alla vet, att man är det.
Du kan läsa om lördagsmeningen hos Robert.
Så träffande!
SvaraRaderaJohanna
Johanna,
RaderaJa, det är väl ett beteende vi alla sett — och kanske själva utövat.
Margaretha
Visst är det märkligt att man ska vara så rädd för att… ja, rädd för vadå, egentligen? För att visa att man är osäker?
SvaraRaderaMette,
RaderaDet är nog som du säger; vi vill inte visa hur osäkra vi är.
Margaretha
Addinall gillar jag, det var nog hos dig jag hittade henne.
SvaraRaderaVi människor är väl flockdjur och är livrädda för att avvika från den stora massan.
Kolja
Kolja,
SvaraRaderaJa, jag har visat Ruth Addinalls konst flera gånger.
En osäkerhet som kan ta sig många olika uttryck — medan somliga kryper undan i en vrå, blir andra överaktiva för att de minsann varit med förr.
Margaretha
Nu blev jag förstås nyfiken på vilket sammanhanget är och ska verkligen göra allvar av planen att läsa Amerikanskt!
SvaraRadera
RaderaKarin?
Det var i Köpenhamn, i väntan på att få kliva på båten som skulle föra emigranterna till det förlovade landet, som Ester Blenda och hennes blivande medresenärer köade för att bli vaccinerade, avlusade och bli besiktigade av en läkare.
Vill du ha en stunds lättsam läsning, med den tidens jargong, rekommenderar jag boken för en stunds avkoppling i solen — eller skuggan.
Mitt citat kommer tidigt i första kapitlet, boken finns hos Litteraturbanken.
https://litteraturbanken.se/författare/NordströmEB/titlar/AmerikansktSomEmigrant/sida/8/faksimil
Margaretha
Japp, anonyma Karin i farten. När jag blir ivrig glömmer jag att ge mig tillkänna och kommenterar direkt.
RaderaJag ska absolut läsa Amerikanskt (i skuggan). Eftersom jag bott några år i USA är det alltid intressant att se vad andra amerikaresenärer har att säga om detta motsägelsefulla land. Men jag gissar att Ester Blenda Nordström aldrig gick på något Tupperwareparty. Det hade annars varit intressant att jämföra erfarenheterna …
Karin,
SvaraRaderaNej något Tupperwareparty drabbade aldrig Ester Blenda, men det är mycket man känner igen. När jag inte flugit har jag helt sedesamt rest med Greyhoundbussar över kontinenten, och jag möttes av samma vänliga nyfikenhet, av de flesta, som Ester Blenda berättar om. Tror nästan att jag ska läsa om boken — kanske ”Vivis resa” också.
Margaretha