tisdag 28 november 2023

Tre uppväxtskildringar

 


I dag blir det en rätt fantasilös trio med klassiker. Alla tre har en självbiografisk grund, även om de är romaner.



Kanske är Tora Dahl i dag mest känd för att hon umgicks med de ”stora pojkarna” som 

Gunnar Ekelöf, Erik Lindegren och Artur Lundkvist.



Åtta självbiografiska romaner om Gunborg blev det. Nån gång i yngre tonåren läste jag första delen, ”Fosterbarn”, och blev så nyfiken på vad som hände sen, att jag genast önskade mig nästa del i serien.

 



Agnes von Krusenstiernas tre böcker om Tony publicerades mellan 1922 och 1926.

Tony växer upp, 1922, Tonys läroår, 1924 och Tonys sista läroår, 1926. 

Alla tre finns hos litteraturbanken

 

 


Lycko-Per (Lykke-Per) heter egentligen Andreas Sidenius, och är inte särskilt lycklig.  

Det kanske är lite knepigt att få tag i alla böckerna om Lycko-Per (ibland två, andra gånger tre delar). Hos Gutenberg finns första delen på danska.

Lykke-Per. Første Del

Och att köpa hos Adlibris.


Henrik Pontoppidan tilldelades Nobelpriset 1917 — ett pris som han delade med sin landsman Jarl Gjellerup.

12 kommentarer:

  1. känner till författarna men inte läst, har en del Agnes von Krusenstjerna i bokhyllan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hannele,
      Så är det nog för många av oss — det finns ju trots allt lite annat än läsning, att ägna dig åt.
      Margaretha

      Radera
  2. Lycko-Per lånade jag på biblioteket för rätt länge sedan. Jag tyckte att den var riktigt bra. Fosterbarn har jag kanske läst, men inte böckerna om Tony.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mösstanten,
      uppriktigt sagt tycker jag inte att det är någon förlust att inte ha läst böckerna om Tony.
      Margaretha

      Radera
  3. Verkligen tre klassiker. Länge sedan jag läste dem.
    Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena,
      Ja, med att en bok har klassiker status innebär ju inte att man måste lösa den — eller tycka om den.
      Margaretha

      Radera

  4. Oj, jag fick fundera ordentligt för att minnas att jag faktiskt läst böckerna om Tony (gillade inte) och Fosterbarn + plus ett par böcker till om Gunborg (gillade) men inte Lycko-Per, och kommer inte att göra det heller.
    Det här är för dystra böcker för min smak.


    SvaraRadera
  5. Har varken läst eller hört talas om dina böcker. :)

    SvaraRadera
  6. Böckerna om Tony gillar jag! Tora Dahls bok blir jag nyfiken på - hon har ju kommit på tapeten på sistone i t ex Jag vill skriva sant av Högström.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Ugglanoboken,
      Jag tycker nog att det är en gnutta irriterande att först nu, när man insett att Tora lekte med de stora grabbarna, på deras villkor, kommer hon i rampljuset — men inte i första hand för att hon skrev bra!
      Margaretha

      Radera
  7. En gnutta fantasilöst, det håller jag med om, eftersom det är rätt fantasilösa böcker. Lycko-Per är kanske den minst fantasilösa om det inte vore för att den försöker klämma in ett helt liv på de dryga 800 sidorna.
    En rätt ointressant genre eftersom den är så ensidigt inriktad på att slå rekord i mörker och elände.
    Ser fram mot nästa tisdag med något roligare.
    Jag läser faktiskt alla dina inlägg, och några få andra, men har haft för mycket omkring mig för att orka kommentera.
    Fast det verkar som du också haft en del annat att göra, och ändå kommentera.
    Kolja

    SvaraRadera
  8. Kolja,
    Så rätt du har!
    Jag har faktiskt undrar vart du tagit vägen, men inte orkat leta efter dig. Glad att veta att du finns därute.
    Inte heller jag har orkat kommentera i någon större utsträckning, så jag förstår dig så innerligt väl! Hoppas du får en något lugnare adventstid!
    Margaretha

    SvaraRadera