Samtalen under dessa kaffestunder voro lifliga och rörde sig om allt, hvarom ett anständigt samtal kan röra sig. Värdinnan lade inga band på yttrandefriheten, men tonen var städse den bästa alltifrån kökets: »Nej att mamselln ska vara så go och gemen!» till förmakets: »Nej alltför delikat, min söta, en verkligen alltför delikat arom!» Minst talade faster Mimmi själf. Om det var i hennes intresse, kunde hon gifva ämnet för dagens förhandlingar – det skedde så där i förbigående, allt under det att hon skötte kaffepannan. Men sedan kopparna fyllts och de första, tvekande orden letat sig fram, återtog faster Mimmi sin stickning och förblef en tyst åhörarinna. Och likväl var det hon, som ledde samtalen. Stickade hon raskt, så talade man raskt, skedarna skramlade, kaffet rann och allt var klarhet och sämja. Gick stickningen långsamt, gick samtalet trögt. Och lade faster Mimmi strumpan i knät och kliade sig under lockarna med stickan, så suckade man till Gud och svalde ömsom kaffe, ömsom luft. Men i rätta ögonblicket kom det ett litet ord från faster Mimmi, som gaf förhandlingarna ny riktning och ny fart. Ett menlöst och stilla framsagdt litet ord men likväl verksamt och mäktigt. Ty godt kaffe vill alla dricka. Och rätta vägen vill alla vandra, om blott de veta, hvar den går. Sålunda styrde faster Mimmi staden. Det är visserligen sant att viktigare beslut fattades och genomfördes af prosten och Stadens Äldste. Men det förringar på intet sätt faster Mimmis betydelse.
ur Hjalmar Bergmans "Vi Bookar Krokar och Rothar" (1912)
I dag blev det handarbete för hela slanten hos Gutenberg.
Tyvärr är det lilla häftet "Begin to Knit , American Thread Co. Star Book No. 201" odaterat, men av bilderna att döma så gissar jag att det gavs ut på 60-talet. Lätt nostalgiskt för oss som minns den tiden.
Några få enkla mönster finns, anvisningarna förefaller föredömligt tydliga och enkla att följa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar