Godnatt!

Svenska Journalen nummer 48, 1933

Grattis Samuel!

Samuel Langhorne Clemens

(Mark Twain)
30 november 1835 - 21 april 1910

Ännu en favorit.

Grattis Louisa May!

Louisa May Alcott

29 november 1832 – 6 mars 1888

.

Vem har inte läst "Unga kvinnor" ("Little Women"), "En krona bland flickor" ("An Old-fashioned Girl") och "Åtta kusiner" (Eight Cousins")? I alla fall vi som fyllt femtio har väl nå'n gång kommit i kontakt med någon av Louisa Mays böcker.
I hennes bardomshem umgicks man med storheter som Ralph Waldo Emerson, Henry David Thoreau, Nathaniel Hawthorne och Margaret Fuller.
Många av hennes böcker finns hos Gutenberg, för den som vill läsa — eller läsa om — hennes böcker på engelska.

Min uppkoppling är mer nyckfull än vanligt i dag — försvinner jag så vet ni varför!

En nödvändighetsartikel?

Undrar hur många som idag betraktar läskpapper som en nödvändighetsartikel. Jag gjorde det länge, men gav så småningom upp reservoarpennan. Det började nog med att jag blev trött på pennor som läckte när jag flög, då blev jag ju tvungen att skaffa andra pennor — och av ren lättja fortsatte jag att använda dem. Stavningskontrollen har uppenbarligen aldrig kommit i kontakt med läskpapper, den tycker att jag ska skriva läspapper i stället.
Wikipedia anser läskpapper förlegat, det kan man förstå av formuleringen "särskilt på den tiden bläckpennor med flytande bläck användes." Det får mig att känna mig uråldrig. Jag vågar inte tänka på vad de skriver om stålpennor.

.

läs`kpapper subst. ~et äv. läskpappret, plur. ~, best. plur. ~en el. ~na äv. läskpappren
ORDLED: läsk--papp-er-et
• papper med stor sugförmåga särsk. för uppsugning av bläck
BET.NYANS: ibl. bildligt och i liknelser: ett minne som ett ~ HIST.: sedan 1640

läs`ka verb ~de ~t
ORDLED: läsk-ar
SUBST.: läskande, läskning
.
1 (ofta refl.) släcka törsten (hos) om person: vi måste ~ strupen; ~ sig med ett glas saft
BET.NYANS: om dryck e.d. ⟨särsk. i pres. part.⟩: en ~nde frukt; det ~r med iste
KONSTR.: ~ ngt, ~ sig med ngt
HIST.: sedan 1640; av lågty. leschen 'släcka'; av ovisst urspr.

2 torka med läskpapper med avs. på papper med färsk bläckskrift ⟨mest histor.⟩
KONSTR.: ~ ngt
HIST.: sedan 1910; se läska 1

Så kan man ju fråga sig varifrån ordet läskig kommer.

läs`kig adj. ~t
ORDLED: läsk-ig
• obehaglig och skrämmande ⟨vard.; provins.⟩: en ~ spökhistoria
BET.NYANS: (i adverbiell anv.) som allmänt förstärkningsord: en ~t snygg tjej
KONSTR.: ~ (för ngn) (att+INF)
HIST.: sedan 1909; sv. dial. leskug 'förtretlig; obehaglig'; bildn. till 1led

Böcker, så mycket mer än en läsupplevelse

En diskussion som blossar upp med jämna mellanrum på bloggarna är huruvida man kan slänga böcker eller ej. Nu senast har ämnet varit på tapeten hos Musikan-ta. Jag har inte räknat för och emot — men min känsla är att det var fler som inte kunde eller ville slänga böc-ker än de som slänger eller gör sig av med dem på andra sätt.
Jag har förmodligen skrivit om det förr, men kanske på en annan blogg, så jag dyker ned i ämnet igen. Nutidsromaner köper jag sällan, dem skulle jag säkert kunna göra mig av med, konstböcker och referenslit-teratur återvänder jag ständigt till och kan därför inte tänka mig att slänga dem. Men för mig är böcker mer än läsupplevelsen, de är trygghet och hemtrevnad. Också när jag varit för sjuk för att läsa har jag omgett mig med böcker, som en slags försäkran om att en dag kommer jag att kunna läsa igen.
Det första jag gör när jag hamnar på sjukhus är att så fort som möjligt ta' en sväng till biblioteket och låna vackra böcker — mest vackra böcker som inte kräver så mycket koncentration. Böcker, ritblock, färgpen-nor, tekanna och min egen mugg gör att jag inte kän-ner mig så sjuk och utlämnad, som man gärna gör när man ligger på sjukhus. Se'n har jag märkt att det även påverkar personalen, de tycker att det är mysigt att hälsa på i mitt hörn, och slår sig gärna ned en stund, och jag har en känsla av att de faktiskt betraktar mitt hörn som mitt hem. Jag blir inte någon som ockupe-rar ett hörn av deras avdelning.

Dagens julklappstips

Gutenberg bjuder på både ko och råtta

Kan inte motstå Gutenbergs kossa. Det vill säga den ko jag hittade i "Just—William" av Richmal Cromp-ton, när jag som vanligt på lördagar, tillbringade morgonen i Gutenbergs sällskap. En bok som jag inte läst se'n jag var i tioårsåldern. Vete 17 om jag tänker läsa om den nu, men i så fall återkommer jag på grannbloggen, med mina tankar om den.

Ett annat av dagens fynd (fast jag är lite osäker på om fynd är rätta ordet) är "Methods of Destroying Rats, Farmers' Bulletin 297" från 1907 av David Lantz.
De fem metoderna som rekommenderas är (1) Poisons; (2) traps; (3) ferrets; (4) fumigation, and (5) rat-proof construction of buildings.
Hur otrevliga jag än tycker att råttor är, så har jag lite svårt för bilder av det här slaget.

Avkopplad

Dynan som älsklingen ligger på, är en av två som jag fick lov att sy när jag började segelflyga. Det är nämligen lika viktigt att nå fram till golvreglagen när man segelflyger som när man kör bil.
När jag se'n blev markad fick älsklingen överta' dem. Jag lägger ut en dyna på verandabordet när han går ut — när han är inne, står den lutat mot dörren för att jag ska komma ihåg att lägga ut den.
I morse var jag halvvägs till brevlådan, för att hämta tidningen, innan jag insåg att jag bar på dynan istället för soppåsen.

Julklappstips

Ännu mer julklappstips

Jag är rädd för att den som vill brodera en så'n här lampskärmsslöja, får rita upp den själv. Så här 77 år senare finns nog inte mönstren kvar.

Ur nummer 47 av Svenska Journalen 1933

Grattis Charles

Charles Monroe Schulz

26 november 1922 - 12 februari 2000

Flerspråkiga barn

För många år se'n var jag på en kurs där en av föredragshållarna talade om barns språkutveckling. Det var jätteintressant, fast det är ungefär allt jag minns i dag. Jo, jag minns att han talade om flerspråkiga barn, och bland annat sa' att "en majoritet av världens barn växer upp som flerspråkiga" — och tillade han "mor och -farmödrar vill ju så gärna tro att just deras barnbarn är den mest språkbegåvade i världen och ett unikum, vilket alltså inte är fallet".

Kom att tänka på det häromdagen när jag talade med min väninna C som är flerspråkig — och hennes barn är ännu flerspråkigare. När jag talar om flerspråkig så menar jag en äkta polyglott, inte någon som som de flesta av oss, hankar sig fram på ett par tre språk.
C berättade att hennes dotter som bor Japan nu är gift med T, som så många svenskar tror att han är bättre på engelska än vad han i själva verket är. Nu har han insett att det finns länder där man inte klarar sig med bara svenska och (sv)engelska och försöker lära sig japanska och blir då ofta rättad av K, dottern, som efter ett par månader på japanskt dagis inte har några som helst problem med språket.
K kom nyligen för nära en koleld, och brände sig på handen. Genast sa' hon hett, hot och så det japanska ordet för hett. C och hennes familj tycker inte att det är så märkvärdigt, medan T och i synnerhet hans mamma och mormor tycker att deras barnbarn(sbarn) är det märkvärdigaste barnbarnet i universum. De är så imponerade att de, som avskytt datorer ända tills nu, har börjat blogga om sitt underbarnbarnsbarn!

När C berättade hur pinsamt hon ibland tyckte att det var att lyssna till sin svärmor, och hennes mor, när de skryter om lilla K, kom jag att tänka på en av mina släktingar som visste hur han skulle få stopp på skrytande "grannies" och "grandpas". När han hade fått nog brukade han fråga "do you want to see my joy and pride", så tog han upp sin plånbok och tog fram ett foto som såg ut ungefär så här.

Tacksägelsemiddag

Vår tacksägelsemiddag har inga likheter med det amerikanska frosseriet som är helt i klass med det svenska julfrosseriet. Men sötpotatis och pumpapaj blev det i dag — med en en sallad till förrätten och glass till pajen.
Jag har redan talat om hur illa behandlad och förolämpad den stackars sötpotaisen ofta blir, med både socker och marshmallows. Men istället för att rosta den, som jag vanligtvis gör, provade jag i dag ett enkelt recept som jag säkert kommer att reprisera. Särskit som jag till min stora glädje numera kan köpa sötpotatis på hemorten.

Jag följde i stort sett receptet, men halverade det. Här följer originalreceptet som är beräknat för åtta personer.

.

2 teaspoons olive oil
4 cups (1/4-inch-thick) sliced cremini mushrooms (about 8 ounces)
3 1/2 cups (1/4-inch-thick) sliced chanterelle mushrooms (about 8 ounces)
1/3 cup finely chopped shallots
1/2 teaspoon kosher salt, divided
1/2 teaspoon black pepper, divided
1 1/2 tablespoons finely chopped fresh parsley, divided
1 1/2 tablespoons chopped fresh chives, divided
4 cups peeled sweet potatoes, cut into 1/4-inch-thick slices (about 1 1/2 pounds)
Cooking spray
1 cup (4 ounces) shredded fontina cheese
1/2 cup fat-free, less-sodium chicken broth
.

Preheat oven to 425°.

Heat oil in a large skillet over medium-high heat. Add mushrooms, shallots, 1/4 teaspoon salt, and 1/4 teaspoon pepper; sauté 5 minutes or until moisture evaporates, stirring frequently. Remove from heat; stir in 1 tablespoon parsley and 1 tablespoon chives.

Arrange half of potato slices in a single layer in an 11 x 7-inch baking dish coated with cooking spray; sprinkle with 1/8 teaspoon salt and 1/8 teaspoon pepper. Spoon half of the mushroom mixture over potato slices; sprinkle with half of cheese. Repeat layers, ending with cheese; add broth to dish. Cover and bake at 425° for 30 minutes. Uncover and bake 20 minutes or until potatoes are tender. Sprinkle with remaining parsley and chives.

Höknatt

The Falling Star, 1909

James Hamilton Hay

.

Frukostkonversationen ledde mig till andra delen av Nationalencyklopedins ordbok (HÅ-REKO). Blicken föll på ett ord jag inte kände till höknatt. En sökning på nätet ger inte många träffar, annat än att orga-nisationer och olika sammanslutningar tycks anordna olika program som benämns höknatten. Mycket mer än vad NE kan berätta, får jag inte veta:

.
höknatt (fornisl. hǫkunátt, hǫggunátt 'den natt som (i förkristen tid) inledde julen'), ett ord med ett enda belägg (hapax legomenon), hos Snorre Sturlasson, vilken uppger att det var namnet på midvinternatten, då julen började i förkristen tid. Ordets förekomst i svenska dialekter, i betydelsen årets längsta natt, tre dagar före julafton, har tolkats som följden av litterärt inflytande.

hö`knatt subst. ~en höknätter
ORDLED: hök--natt-en
• årets längsta natt vanl. den tredje natten före julafton
HIST.: sedan 1747; sv. dial. hökanatt; av isl. hekunátt; av ovisst urspr.

Mer julklappstips

Grattis Baruch!

Baruch Spinoza
24 november 1632-21 februari 1677

Julklappstips

I badrummet

har man stor nytta av en sådan här virkad "mopp".
Virka en ring af luftmaskor, fortsätt och virka runt med stolpar, som bilda end rund platta.

Virka 7 varv och öka antalet stolpar så att sista varvet består av 250 stolpar. Som garnering virkas en liten kant i färg.
Till hängare virkar man en ögla av luftmaskor.

Ur nummer 47 av Svenska Journalen 1933

För 2544 år sedan

Thespiskärra, en relief på

Giottos klocktorn i Florence

1334-1336

.

Den 23 november år 534 före vår tideräkning anordnades i Aten den första tävlingen, man känner till, för att vaska fram den bästa tragedin. Thespis vann tävlingen och kom så småningom att utveckla teaterkonsten genom att introducera den självständige aktören istället för den tidigare så vanliga kören.
Det var också han som kom på att man kunde turnera. Man lastade då kostymer och rekvisita på en kärra som drogs av hästar.

Utvald.

Undrens tid är inte förbi.
Jag, som bara vunnit en gunghäst tidigare i mitt liv, hör till dem som inte behöver skaffa egen ko för att få en slurk grädde!

Jag kommer att få mig tillsänt värdecheckar på Arla Köket smaksatt grädde för att jag ska kunna låta alla hugade bloggläsare ta' del av mina gräddupplevelser!
Håll alla tillgängliga tummar och tår för att uppkopplingen ska stå mig bi!

Pyssel och pynt

Nej, jag har inte börjat knåpa ihop små tomtar eller knyppla stjärnor — jag nöjer mig med de tomtar jag har på loftet och stjärnorna i blick.
Men även om jag tycker direkt illa om företeelsen så tycker jag att ordens ursprung var intressant.
Hade jag varit med 1576 hade jag kanske använt ordet pynta, även om jag tvivlar på att jag hade varit mer benägen att ställa i ordning då än nu.

pyn`ta verb ~de ~t
ORDLED: pynt-ar
SUBST.: pyntande, pyntning
• dekorera (med pynt) särsk. med avs. på inomhusmiljö el. person: ~ bordet med blommor och ljus
KONSTR.: ~ ngn el. ngt
HIST.: sedan 1576 i bet. 'dekorera'; jfr fornsv. pynta 'ställa i ordning'; av lågty. punten 'ordna'; urspr. besl. med 2pynt

1pynt subst. ~et
ORDLED: pynt-et
• (billig) utsmyckning vanl. med småsaker o.d. i hemmiljö: julpynt; rummet hade flera smålampor och rätt mycket ~
HIST.: sedan ca 1730; till pynta

pyss`la verb ~de ~t
ORDLED: pyssl-ar
SUBST.: pysslande; pyssel
• utföra små (petiga) sysslor {→2påta}: hon började ~ i köket; ~ med framkallning
BET.NYANS: ibl. äv. (med partikeln om) sköta (om), vårda: hon ~de om sina förkylda småttingar
KONSTR.: ~ (med ngt), ~ om ngn el. ngt
HIST.: sedan 1605; sv. dial. pussla, pyssla; av lågty. pusselen 'arbeta långsamt; pyssla'

2på`ta verb ~de ~t
ORDLED: påt-ar
SUBST.: påtande, påtning; påt
• (vanl. med prep.) (mindre intensivt) arbeta (med) och ev. omforma {→böka, knåpa, pyssla}: han ~de i jorden; hon gillade att ~ med siffror och bokstäver
KONSTR.: ~ i ngt, ~ med ngt
HIST.: sedan 1559; sv. dial. påta, pota, pöta; gemens. germ. ord av dunkelt urspr.; ev. ljudmålande

I nummer 47 av Svenska Journalen 1933 föreslår de att vi damer ska knåpa i hop ett gardinsnöre att ge bort till jul. Själv nyttjar jag inte rullgardin, och ingen av mina vänner behöver oroa sig — varken tomtar eller gardinsnören hör till min pysselrepertoar, i den mån jag har en dylik.

Grått, vått och rått

Morgon i november
.
Olust står målad i dragen,
Man håller sig lätt för skratt.
Piggnar man till frampå dagen
så är det redan natt.
...... ...... A. Henrikson

Bixbybrevet

Abraham Lincoln
skulpterad i tvål
av Ruth Essén

.
Den 21 november 1864 skrev Abraham Lincoln, det brev som har kommit att kallas "The Bixby Letter" Ett brev som gått till historien av flera skäl. Först och främst på grund av det vackra språket och välformulerade kondoleanserna, men också därför att man tvivlar på att presidenten verkligen skrev brevet själv. Mycket tyder på att hans sekreterare John Hay.
Hur det än förhåller sig, så är historien bakom brevet intressant. Uppgifterna är ibland motstridiga, men det tycks ha förhållit sig så att en änka, Lydia Bixby som drev en bordell i Boston, hade fem söner som alla stred i inbördeskriget på nordstaternas sida.
Krigsdepartementet informerade president Lincoln om att änkan Bixby hade förlorat alla fem söner i kriget, varpå han (eller någon annan) skrev det kända brevet.


Executive Mansion,
Washington, Nov. 21, 1864.

Dear Madam,

I have been shown in the files of the War Department a statement of the Adjutant General of Massachusetts that you are the mother of five sons who have died gloriously on the field of battle. I feel how weak and fruitless must be any word of mine which should attempt to beguile you from the grief of a loss so overwhelming. But I cannot refrain from tendering you the consolation that may be found in the thanks of the Republic they died to save. I pray that our Heavenly Father may assuage the anguish of your bereavement, and leave you only the cherished memory of the loved and lost, and the solemn pride that must be yours to have laid so costly a sacrifice upon the altar of freedom.

Yours, very sincerely and respectfully,

A. Lincoln

Efteråt har det visat sig att två av sönerna, Charles och Oliver dog i kriget, en togs till fånga av motståndarna men blev så småningom frisläppt och fick avsked från armén. En annan deserterade och anslöt sig till fiendesidan, och den tredje deserterade även han, och gick till sjöss.

Förmodligen ljög Lydia Bixby i hopp om att få ekonomisk ersättning, vilket hon möjligtvis fick. Några år tidigare hade hon fått 40 dollar för att kunna resa och hälsa på sin sårade son. Men efterforskningar har inte kunnat påvisa att någon av hennes söner var sårad vid den tidpunkten.

Idag cirkulerar ett antal kopior av originalet eftersom Lydia Bixby som kom från Richmond, Virginia, sympatiserade med sydstatssidan och avskydde president Lincoln och därför förstörde brevet.

Dialog

Vuxna ska lyssna på barnen, hör jag på radion i dag.
Är det inte så att vi alla ska lyssna till varandra?
Barn på vuxna.
Vuxna på barn.
Sjuka på de friska och de friska till de sjuka.
Politiker till folket — fast de vete hunnan om folket ska lyssna på politiker.
Jag kan bli lite trött på att vi delar in hela världen i olika kategorier med vattentäta skott emellan oss.
Jag älskar barn, säger någon — jag älskar gamla hör jag från en annan. Inte sjutton tycker jag om någon på grund av deras ålder.

Läget

Så försvann uppkopplingen innan jag hann rap-portera dagens framsteg. Jag tycks aldrig hinna svara på kommentarer, så jag får skriva ett inlägg som jag kan klistra in på bloggen när jag märker att jag är uppkopplad.

Den hygglige mannen från Telia (nåja, från företaget som Telia anlitar) jobbade hårt för att få allt att fungera i går, lagade min kabel och gjorde hundra olika saker som jag inte förstod ett dugg av. Till slut kom han fram till att problemet utanför mitt hus är löst, men det är något skumt med mina datorer - förmodligen något med nätverkskortet.
Just nu är läget så att jag har beställt en router, men misstänker att jag kommer att få problem när jag ska koppla in den. Så jag knallade över till mina goda grannar på bilskroten och frågade om de kände till någon som kunde hjälpa mig. De kom inte på någon, men just då kommer två kunder in, två unga killar — så vi frågade dem. Och ser man på: "jo, min farsa kan hjälpa till" sa' den ene killen! Nu har jag hans telefonnummer och kan ringa i nästa vecka när min router kommer.

Tryckfelen i förra inlägget rättar jag till när jag alla problem är lösta.

Livets ketchupeffekt

Det var enklare förr — i alla fall en del saker. Som det här med datorer. Då, när vi inte visste hur oumbärliga datorer var — då klarade vi oss utmärkt utan dem. Se'n kom datorerna, men det där med att knyta ihop sig med wida wida wärlden fick vänta, och det gick bra det med. Men så kom Internetuppkopplingen och jag lärde mig hur enkelt det var att ha kontakt med vänner, och att ha både ett referensbibliotek och ett konstmuseum i knäet. Jag blev dessutom förfärligt sårbar — varje gång något inte funkar så sitter jag här och undrar vad jag ska ta' mig till.

Så plötsligt händer det mesta samtidigt, först lunkar livet på i sin vanliga lite ojämna lunk, se'n blir det en hinderlöpning, där det mesta händer samtidigt.
Min Internetuppkoppling har som bekant varit mer än opålitlig på senaste tiden, men som om inte det var nog, så går kabeln mellan modemet och datorn sönder. (Ja, inte själva kabeln men den lilla plastgrunkan man sticker in i datorn).
Hög tid att bli trådlös. Kruxet är bara att jag som inte vet något om routrar (heter det så i pluralis?) kan inte gå ånlajn för att bilda mig. Kan inte heller beställa en på nätet, vilket är en nödvändighet för en husbunden person.
Ifall jag trots dessa förtretligheter skulle komma på tanken att tycka att livet är enkelt, så vill inte mina datorglasögon vara med längre.
Med mina vanliga (för svaga) progressiva sitter jag med huvudet bakåtböjt och lutar mig så mycket bakåt jag bara kan — använder jag mina bra läsglasögon får jag dra datorn intill mig och böja mig fram, så jag ser ut som stode jag vid klagomuren.
Alltså, jag återkommer någon när livet åter ler emot mig.
Nu återstår bara att hoppas att jag kan få till några minuters uppkoppling så att jag hinner lägga ut det här.

I går kom jag inte ut alls, men så nu på morgonen funkar det, så jag håller andan och skriver....... och där försvann den uppkoipplingen.
Tillbaka och hoppas jag hinner den här gången.
Nu hoppas jag att det här löser sig SNART, men om det inte gör det så vet de av er som väntar på adventskalendern varför kalendern uteblir.

Kobrygga

Italienska fullriggaren Amerigo Vespucci i New Yorks hamn 1976.
,

kobrygga, marin term för en smal broliknande spång, 2,5-3 m över huvuddäck, vilken förbinder ett fartygs back och poop med midskeppet. På 1600-talets örlogsfartyg bestod ofta kobryggan av en bred trätrall, som skulle förhindra att riggdelar föll ner på batteridäck.
.

ko`brygga subst. ~n kobryggor
ORDLED: ko--brygg-an
• (främre) mittdel av segelfartygs däck på vilken båtar m.m. förvaras ⟨histor.⟩
BET.NYANS: om gångbro som förbinder hyttdäck med midskepps överbyggnad
HIST.: sedan 1730; till ko och 1brygga (anledningen till benämningen är oklar)

Undrar om Christina kan peta in en brygga i vår roddbåt.

Läst i bladet

In the Reading Room of a New York Coffee House

Howard Pyle

.

Valet fastnar på en prinsessklänning.

Och hört på radio:

Att ställa för höga förväntningar

Dagens kossa

There was an Old Man who said, "How
Shall I flee from this horrible Cow?
I will sit on this stile, and continue to smile,
Which may soften the heart of that Cow."

.......................................... ur A Book of Nonsense
............................................... av Edward Lear

För 278 år sedan

Benjamin Franklin öppnar det första lånebiblioteket

av Charles Mill

.

den 14 november 1732 anställdes Louis Timothée, som den första bibliotekarien i Philadelphia, i U.S.A. Det var Benjamin Franklin som tillsammans med några vänner 1731 grundade Library Company of Philadelphia, där Louis kom att arbeta.

Library and Surgeon's Hall, Fifth-street in Philadelphia, 1800

Så exakta uppgifter hittar jag ingenstans om när vi fick vår första svenska bibliotekarie. Lånebibliotek där man kunde låna nyutkomna böcker mot en avgift uppstod under andra hälften av 1700-talet.

Men först på 1800-talet kunde allmänheten låna böcker kostnadsfritt på folkbiblioteken.

Grattis Astrid!

Astrid Lindgren

14 november 1907 - 28 januari 2002

.

Undrar om det finns någon svensk som inte känner till Astrid Lindgren och hennes böcker. Och med tanke på att hennes böcker är översatta till 88 språk, så är det inte bara vi svenskar som känner till henne.
Jag har faktiskt träffat på människor som inte varit så förtjust i henens böcker — men jag tror nog att de flesta av oss älskar både henne och hennes verk.

Koklåda

Landscape with Cows and a Camel
August Macke

Man skulle ju kunna tänka sig att det är vad en stackars kossa med nässelutslag har.

Undrar om någon fortfarande använder sig att denna fiffiga och energisnåla metod?

.

ko`klåda subst. ~n koklådor
ORDLED: kok--låd-an
• värmeisolerande anordning avsedd för efterkokning utan värme t.ex. en trälåda med hö el. tidningspapper ⟨mest histor.⟩
HIST.: sedan 1883

The Muley Cow

Det finns en hel del litterära kor. The Tale of the The Muley Cow, Slumber-Town Tales av Arthur Scott Bailey med illustrationer av Harry L. Smith kan du läsa hos Gutenberg.

Telia, en räddare i nöden

Så kul det är att kunna berätta om god service
Uppkopplingen i går eftermiddag var minst sagt svajig, ända till den upphörde helt. Nu är fenomenet inte helt nytt för mig, så jag läste istället och räknade med att allt skulle vara OK på morgonen. Det var det inte. Så jag ringde motvilligt Telia, och blev lika glatt överraskad som senast. Att man kan knappa sig fram räddar blodtrycket från att skjuta i höjden, och när jag väl fick tala med en levande människa var hon trevlig och hjälpsam. Lovade att anmäla felet, och sa' att det borde vara åtgärdat till på tisdag. Så jag såg fram emot en helg vid brasan med mina böcker.
Efter en halvtimme ringer en man och säger att han behöver komma hem till mig för att se om han kan fixa felet.
Summan av kardemumman blev att han inte förstod vad som var fel. Kanske är det mitt modem som spökar, för när han kopplade in sitt gick det hur bra som helst. Så jag fick låna hans modem tills vidare! Blir det fel igen, så ringer jag honom omgående, annars kontaktar jag honom i slutet av nästa vecka — den dagen den sorgen, kanske får jag lov att skaffa ett nytt modem.
Skulle vara bra om vår gemensamma datanörd funnes till hands - vem har honom just nu? (Varför han förresten — det visar bara hur gammaldags jag är i mitt tänkande)

Hm, hann inte ens till slutet av det här inlägget innan uppkopplingen försvann en stund.

Småprat

.

Jag blir alltid lika förvånad när man hävdar att svenskarna är dåliga på småprat — jag tycker att det småpratas jämt och överallt.

I dag kom jag mig äntligen för att fara iväg för att byta till vinterdäck. När jag ändå var ute på vift passade jag på att handla och uträtta några ärenden. Jag hann inte ens ur bilen utanför Konsum förrän kvinnan som just klev in i bilen bredvid, stannade upp och beundrade mina vantar. I tre minuter talade vi om nålbindning, stickning och virkning.
På apoteket fick jag vänta en stund, och det tog inte många sekunder förrän en äldre dam började diskutera apoteksreformen — och vår trevliga apotekspersonal.
Nästa stopp var bilverksta'n. Hade med mig en tidning för att fördriva tiden medan jag väntade, men det blev inte så mycket läst. Jag hann inte ens sätta mig ned innan en kvinna berättade hur hon kanat av vägen i morse, hur rädd hon blev och hur lättad hon var nu över att skadorna på bilen inte var så stora som hon först trott. Så gick hon och jag började läsa min tidning — slarvigt nog hade jag glömt läsglasögonen hemma så jag försökte hitta rätt avstånd mellan ögonen och tidningen. Då säger en äldre herre "dags att gå till optikern?". Det blev inte mycket läst, mannen fortsatte att prata och däcken var snart bytta. Det blev mer prat på biblioteket och postutlämningen (eller vad 17 det heter nu för tiden), men det räknar jag inte eftersom vi alltid småpratar när jag har ett ärende dit.
Och då måste jag påpeka att det här inte på något sätt är ovanligt — det är mer regel än undantag, oavsett om jag befinner mig i en större stad eller i min lilla by.

Bilden ovan känns bekant — i motsats till många andra tycker jag att amerikanare ställer den frågan oftare än svenskar (och det vill inte säga lite).

En kolorerad ko

Illustrationen i "The Lark" 1895

I never saw a purple cow
I never hope to see one;
But I can tell you, anyhow,
I'd rather see than be one!

Gelett Burgess (1866-1951) var förutom poet och författare, även konstnär och konstkritiker. Den här lilla versen skrev han för "The Lark", en humoristisk tidskrift som han och hans vänner grundade 1895. Här tillät han sin talang för nonsensvers att blomstra. Versen blev så populär att Gelett Burgers senare i livet skrev:

Ah, yes, I wrote the "Purple Cow"—
I'm Sorry, now, I wrote it;
But I can tell you Anyhow
I'll Kill you if you Quote it!

Ett inlägg jag skrivt med fara för mitt liv!

Musmassmöte?

I köksfarstun har vi det kyligt för att kunna förvara grönsakerna där. I morse upptäckte jag att det inte bara är frukt och grönsaker vi hyser. Förutom att jag är delägare i en ko, en häst och en datanörd så tycks jag även vara musvärdinna.
Så istället för de husliga aktiviteter jag planerat, blev det till att flytta in allt ätbart i köket och sortera bort det som var gnagt på.
Mitt i röjningen hörde jag att älsklingen var på trappen, och tyckte att stunden var inne för honom att göra sin plikt. Så jag öppnade ytterdörren — och in rusar älsklingen och lägger en levande mus för mina fötter. Tack och lov la' han den på en tidningshög, och tack och lov var musen för chockad för att röra sig snabbt, så jag grabbade tag i sagda tidning med den chockade musen och lyckades få upp ytterdörren och hiva ut både mus och katt.

Jag vet fortfarande inte var de små liven kommer in, men har lagt ut små tussar med pepparmyntsolja lite varstans — och i synnerhet på tröskeln in till köket. Jag misstänker nämligen att nu när vi har handikappvänliga trösklar så är de även så musvänliga att en hungrig mus mycket väl kan krypa under den stängda dörren. Handkammare och skafferi är (hopps jag) fortfarande musfria.