En bokhylla för dockskåpetAv ett par tändsticksaskar kan man göra en pampig bokhylla, en sådan som vi se på bilden. Man placerar den ena innerasken ovanpå den andra (se fig. 2 askarna 1,1) och så ställas fodralen (2,2) vid vardera sidan. Dessa fyra delar klistras väl ihop med syndetikon, och alltsammans får torka. Om man vill, kan man klistra in en lös ribba (av en annan ask) i den övre asken 1, så att denna delas i två hyllor. Öppningarna upptill på de två fodralen överklistras med en styv pappersbit. Nu är bokskåpet färdigt att målas med t.ex. laackfärg eller klädes det utvändigt med gummerat glanspapper. Det kan dekoreras en smula (se bilden), och ovanpå skåpet placerar man små blomkrukor (en kork med ståltrådsstänglar, behängda med brokiga pappersbitar) en liten klocka av papper el. dyl. Hyllorna fyllas med små böcker, som man gör genom att vika papper flerdubbelt och måla pärmarna på utsidan.
..... ur Svenska Journalen, nr 44, 1930
Bläddrar i en av de kataloger som så ofta och generöst dimper ner i vår postlåda, och det slår mig hur psyss-landet har förändrats genom tiderna.
Dagens konstlade sysselsättningsterapi känns främ-mande för mig, och jag ser med förundran att man skamlöst utnyttjar människors lust att skapa. Som jag ser det — kväver man människors kreativitet med halvfabrikat, pyssel -och pyntmode.
Förr återanvände man sån't man hade hemma, tyg-lappar, burkar, tändsticksaskar eller vad man nu hade till hands. Nu betalar man dyrt för att göra vad alla andra gör.
Den hederliga gamla klippboken har urartat, och någon har förmodligen blivit ofantligt rik på att kränga puttenuttiga, glittriga och pastelliga prylar till människor (bara kvinnor?) som inte tror att deras egna teckningar, foton och med tryck av egenhändigt tillverkad stämplar duger till att göra fina klippböcker av. Och till råga på allt elände så kallas det inte längre klippböcker!
Och så kan man gå igenom en mängd olika tekniker — klippböckerna är bara ett exempel av många, jag kunde lika gärna ha talat om lapptäcken, smycken, kransar eller tomtar.
.
Den som har undgått min definition av tåvärmare kan läsa om det i gamla inlägg.
Margaretha,
SvaraRaderaTack för tipset, nu har jag någonting roligt att lära Timothy. Den där lilla klimpen Wilhelm på fyra månader gillar bara att hoppa och studsa upp och ner just nu.
Det som slår mig är att man dödar kreativiteten med att allt är så förutsägbart, så färdigt. Glädjen att skapa av egen kraft försvinner lätt i mängden av redan färdigt tänkta material och former.
Karin
Karin,
SvaraRaderaJa, det är sorgligt - dessutom tappar man proportionerna när man betalar dyrt för något som man ofta inte ens värdesätter efter en dag. Då köper man nya pärlor, kottar (man köper kottar och stenar!) och annat material.
M
Håller helt med dig! Men man gör faktiskt mycket av naturmaterial på dagis och i skolan av kottar, torkade blommor eller bär fortfarande.
SvaraRaderaDär förekommer i alla fall inte några färdiga påsar med gör-det-själv från Panduro! Jag har väldigt många skapelser av toarullar och äggkartonger i mina gömmor :-)Även vackert målade stenar.
Ingrid
Ingrid,
SvaraRaderaDe flesta dagis, och förhoppningsvis skolor, håller sig till vad skogen bjuder i fråga om pysselmaterial. Och sån't ungarna kan ta med hemifrån. Kanske är det tur att kommunerna har så dålig ekonomi att man inte kan köpa in halvfabrikat!
Jag tror att välmenta föräldrar och mor -och farföräldrar är den stora faran här.
Margaretha