Kompisen Lena ringer och frågar om de kan titta in om ett par timmar. Hon är på väg hem efter att ha varit på en kurs i närheten av mig. De är tre som samåker, förutom Lena känner jag Anders, men inte Micke.
Så kommer de och ska just till att slå sig ned vid köksbordet, när Anders som är en stor karl, slår armarna om mig, lyfter mig en halv meter och jub-lande säger: "du kom ihåg, du kom ihåg!"
De andra två tittar frågande på oss, och Anders pekar på bordet, "ser ni inte, det finns kaffebröd!". Lena och Micke förstår fortfarande ingenting, så vi får berätta om hur vi två för många år se'n — också på en kurs — konstaterade hur olika vi är. Anders blir grymt be-sviken om han blir bjuden på fika och det inte finns kaffebröd, medan jag blir lika besviken om det bara finns kaffebröd eftersom jag föredra'r en ostmacka till mitt te.
Eftersom jag hade ett par timmar på mig innan de kom, hann jag sno ihop en sats brownies, dessutom hade jag några småkakor i frysen som jag var mer än glad att bli av med.
Så satt vi där vid bordet och Anders, som är en snack-salig utåtriktad person, kastade sig in i en diskussion om hur olika han och jag är även i andra avseenden. En av de få saker vi har gemensamt är nog att vi båda gillar att diskutera — inte tvåla till varandra, men att verkligen dissekera våra åsikter.
Samtidigt är vi goda vänner, det har hänt att vi ringt varandra när vi haft det jobbigt och behövt uppmunt-ran. Och det var något som Micke inte kunde förstå, han har bara vänner med samma slags värderingar som han själv har, de lyssnar på samma slags musik och roar sig med samma saker. Personligen tycker jag att det låter rätt tråkigt, och undrar om det är en generationsfråga, han är nog inte mycket mer än 30 år, eller om det är vanligare än jag tror att man bara umgås med likasinnade.
Skulle jag bara umgås med människor som har sam-ma värderingar och smak som jag, skulle det vara glest mellan vännerna.
Åt alla som fnyser åt amerikanarnas PBJ sandwich (den så vanliga smörgåsen med jordnötssmör och sylt eller marmelad), kan jag rekommendera att prova en macka med jordnötssmör och tomat — eller stjälk-selleri, eller äpple eller vilken frukt som helst. Gottegrisarna kan försöka sig på en kombination av jordnötssmör och chokladpålägg (som Nutella eller Niki). 
På den tiden jag fortfarande åt mackor tyckte jag mycket om kombinationen jordnötssmör och ättiksgurka. Gärna på nåt segt, ljust bröd som ciabatta. Rekommenderas för den som vågar prova nytt!
SvaraRaderaAnnars känns det väl smalspårigt att bara ha vänner som är lika en själv. Någon bottenplatta måste väl vara gemensam, men fy så trist att aldrig möta motstånd!
Noras paraply,
SvaraRaderaDet mesta i frukt och grönsaksväg passar rätt bra - precis som att det är gott att ha jordnötssmör i såser och dressingar.
Javisst måste det bli långtråkigt att bara umgås med dem som har samma tankar som vi själva. Då skulle vi väl stagnera. Fast det är ju tryggt och skönt att aldrig utmanas och bli emotsagd
Margaretha
Men det blir ju erbarmligt tråååkigt att aldrig bli ifrågasatt för sina åsikter. Vänner klarar ju allting,/viceversa/ annars är de knappast vänner!
SvaraRaderaVitlöksskivor på knäckebröd är också jättegott, gärna med ett par äppelskivor också. Vill man bli riktigt lyxig kan man lägga en skiva ost på också:)
Karin
som läste sin Pearl Buck igår utan att somna. Jag "suger" varje ord i mig. Långsamt.
Karin,
SvaraRaderaSå sant!
Vitlök på hård macka brukade jag praktisera på den tiden jag fortfarande blev förkyld - då med mesost uppepå.
Säg till när du börjar få tankar om boken!
Margaretha
Tänk att du som är så trevlig inte gillar kaffebröd! Konstigt!
SvaraRaderaFred,
SvaraRaderaVisst är det konstigt att du är en så'n bra kompis trots att du slukar allt kaffebröd som kommer i din väg!
M
Hårt bröd med smör och salladskrydda!
SvaraRaderaJo, jag vet, jag är nog lite konstig...
Ninna,
SvaraRaderaNej, nej, det är du och jag som är okonstiga - och trevliga!
M
Hej Margaretha. Nu har jag haft en riktigt lång trevlig stund! Jag har "läst in mig på" dina blogginlägg från lång tid tillbaka. Jag har haft mer eller mindre time out i bloggvärlden ett tag och har massor att ta igen ;))
SvaraRaderaJag tänker inte kommentera allt men det är mycket kul tankar du har delgett oss som jag inte har läst förrän nu. Intressant som alltid. Kramar. P.S. Jag tror ta mig katten att din/min asblomma har fått en knopp nu!!! Ska bli verkligen intressant att se/ känna den när den slår ut.D.S.
Hallå Lisette,
SvaraRaderaSå trevligt att se dig här!
Det nog så för oss alla, att rätt som det är kräver livet att vi ska ägna oss åt det istället för bloggoversum.
Kul om vår asblomma redan hedrar dig med en blomma! Den av våra blommor som bor hos mig, mår bra, men visar inga tecken på att den vill blomma - inte än!
Margaretha
Jag och min man skiljdes eftersom vi inte tyckte lika om något så jag kan nog delvis förstå Micke. Jag kan tycka att det är jobbigt på jobbigt när alla tycker lika om något utom jag. då säger jag inte vad jag tycker.
SvaraRaderaPia,
SvaraRaderaMen nu sa' du ju vad du tyckte!
Jag skulle inte kunna tänka mig att vara gift med Anders - det är en helt annan sak, som kompisar
nöts man inte mot varandra på samma sätt som i ett äktenskap.
Och du och jag är ett annat exempel på två personer som har olika uppfattning om en hel massa saker, men ändå tycker bra om varandra!
Margaretha