Idag består pojkarnas lövsågningsarbete av en extra fin karottbricka. Halva mönstret synes å fig. 1, och avkalkeras i två exemplar(som passas ihop med mittlinjen på en skiva kryssfanér. Sedan utsågas brickan med lövsågen och kanterna putsas med fil och sandpapper. Brickan kan därefter betsas eller målas, eller brukas som den är.
Det var länge skillnad på kvinnlig och manlig slöjd. I samma nummer av Svenska Journalen som bokhyllan för dockskåpet visades, presenteras en karottbricka som lämpligt arbete för en pojke.
Oj, pojkarnas motsvarighet till flickornas pilliga obligatoriska broderi. Det hade jag aldrig stått ut med.
SvaraRaderaNär jag efter mina två obligatoriska år i syslöjden knåpat ihop ett svettsmutsigt barnörngott med broderad blå blomgirland och stickat ett par Lovikkavantar varav en blev för liten och den andra blev för stor bytte jag som enda tjej till trä/metallslöjd. Det var en befrielse. Som tur var slapp vi pilliga lövsågsarbeten utan kunde gå loss med stämjärn och täljkniv i friare arbete.
Jag har alltid önskat mig en lövsåg och att få "pyssla" med dylikt hantverk, men aldrig gjort det.
SvaraRaderaKänner också igen mig i Karin på Foxs syslöjdsarbeten. Tydligen fanns det i läroplanen att man skulle knåpa ihop en broderad blomgirland och sticka Lovikkavantar.
Vi fick inte byta, vilket jag kanske inte ville heller, för jag gillade syslöjd, fastän lärarinnan inte tyckte om mitt handarbete. Vad är det här för träklabbar? var omdömet om mina Lovikkavantar.
Däremot var jag enda flickan i teckning! Det var annars pojkarnas område. Märkliga funderingar, ack ja. Skolköket var inte heller pojkarnas gebit fastän de gärna ville vara med.Men fick inte!
Karin
Fox-Karin,
SvaraRaderaLustigt att så många tjejer hellre vill ha trä -eller metallslöjd - har aldrig hört en kille som velat byta till textilslöjd. Fast de kanske de inte vågar erkänna. Har ju alltid varit finare för flickor att vara vilbasare än för killar att vara flickaktiga!
Jag tyckte hjärtligt illa om träslöjd och lyckades med konststycket att få sluta se'n jag gjort en papperskniv och en mycket grund skål.
Ålands-Karin,
Jag hade dille på att såga pussel en period i livet. Klistrade upp foton av vänner på en träskiva som jag se'n gick loss på med en lövsåg.
Blomstergirland och lovikavantar har jag aldrig gjort i slöjden - har inte haft så mycken så'n, och aldrig har jag haft skolkök. Skolan hade inga lokaler till sån't.
Opedagogiska lärare har det alltid varit gott om - och tyvärr finns det nog en hel del fortfarande.
Margaretha
Nej, inte att vi fick ha träslöjd inte.
SvaraRaderaLovikavantar har jag inget minne av, däremot raggsockor. Och ett rejält förkläde med en chic liten mössa att ha i skolköket. Från skolköket minns jag förresten toscakakan, där någon "kamrat" bytt ut sockret mot salt. Jag kan lova att det var en smaksensation...
Ninna,
SvaraRaderaRaggsockor stickade bestämt jag också - i fjärde klass, tror jag. En slöjdpåse med broderad elefant utanpå och en soldräkt hann jag nog också med.
Skolkök har jag som sagt aldrig haft, men jag har hört otaliga historier om sån't som säkert var roligt för eleverna, men en mardröm för läraren. Som killen som hävde i en hel burk bakpulver i sockerkakan - och hans kompis som vände på plåten med bullarna efter halva tiden i ugnen, för det hade fröken sagt att han skulle göra. Fast han vände den upp och ned.
Margaretha
som funderar på om maten blir godare om hon syr sig en chic mössa att ha vid köksbesyren
Jag lyckades sticka två lovikavantar med högertummar på bägge, så jag gjorde som Karin - bytte som enda tjej till träslöjd så fort det bara gick.
SvaraRaderaChristina,
SvaraRaderaÄr du högerhänt så var det ju inte så dumt tänkt - man sliter högervantarna mer än vänstervantarna. Förresten var det väl bara att vända ut och in på den ena? Trä värmer ju inte lika mycket som ull - om man inte bygger ett helt hus........
Margaretha
Jag är förvisso högerhänt men hade som den känsliga unge jag var behövt din kommentar bättre än att istället visas upp för hela klassen som ett jättemisslyckande.
SvaraRaderaVi hade en såååå tråkig syslöjdslärarinna.
Christina,
SvaraRaderaFattar inte att skolorna i alla tider varit fyllda av opedagagogiska (och ibland rent elaka) lärare! Tyvärr finns de fortfarande, men de har tack och lov inte lika stor makt nu.
Margaretha
Man hör talas om förspilld kvinnokraft när det gäller broderier etc. men i det här fallet tycker jag snarare att det är förspilld manskraft...
SvaraRaderaTänk så mycket roligare ungarna har i slöjden nuförtiden! Och så bra att både killar och tjejer har både sy- och träslöjd! De får göra massor av roliga saker, brodera sånt som dom har hittat på själv etc.etc.
Jag sörjer över att jag aldrig har haft en timme träslöjd i mitt liv - hade nog tyckt att det varit kul att lövsåga.
Ingrid,
SvaraRaderaNog var det förspilld människokraft när man tvingades att göra oanvändbara saker, saker som man avskydde att tillverka. Men tycker man att det är roligt att slå frivoliteter eller sy dukar med engelskt broderi, då tycker jag att det är berättigat. Om man fick ut något av det vill säga - att virka tio fler tallriksmellanlägg än grannen, bara för att bräcka henne, var kanske tillfredsställande, men att utveckla sin småsinthet och avundsjuka tycker jag mer lutar åt förspilld kraft.
Margaretha
som är expert på snåriga meningar med oändligt många bisatser