Jag fortsätter att sticka huvudet i sanden — i stället för att tackla problem flyr jag till Gutenbergs varma och välkomnande famn. Jag väljer med förkärlek moraliskt högtstående böcker, som får mig att fundera över hur enormt mycket världen förändrats på de senaste hundra åren. Om ”Hope Benham” från 1864 av Nora Perry, skrev jag häromdagen på tebloggen. En bok som till stor del handlar om klasskillnader, men också hur unga flickor skulle skicka sig. Det var till stor del den här sortens böcker jag växte upp med — kanske är det därför jag med förkärlek gömmer mig mellan pärmarna på slika böcker när jag inte orkar med den strulande tekniken.
Just nu har jag begravt mig i ”Cicely and Other Stories” från 1903, av Annie Fellows Johnston. Det är när jag läser några rader i titelberättelsen som jag minns en tid när jag var nitton år.
When her glance reached Cicely, the appealing little figure in the black gown, she could not help but notice the admiration that showed so plainly in the girl's face, and involuntarily she smiled in response, a bright, friendly smile.
As she turned away she did not see the sudden flush that rose to Cicely's cheeks, and did not know that her recognition had sent the blood surging warmly through the sad and discouraged heart.
Eskapismbacillen känner jag väl igen...
SvaraRaderaFast jag tror att det har med överlevnadsinstinkt att göra och inte särskilt skadligt.
Olgakatt,
SvaraRaderaDet är nog tur att den inte är skadlig, eftersom tillståndet är kroniskt i mitt fall.
M
Hmm..enligt Wikipedia är det precis tvärtom. Kan vara ett sjukdomstillstånd:D. Men det behöver man ju inte alls ta till sig...då är det bra med eskapismbaciller.
SvaraRaderaUndrar hur man skulle överleva utan den bacillen?
Karin som också flyr just nu hon också. Riktigt skönt!
Karin,
SvaraRaderaJag har inte ens konsulterat Wikipedia - jag drabbades tidigt i livet av basilusken och har vant mig vid att leva med den. (Uppriktigt sagt tror jag inte ens att jag vill bli frisk).
Så skönt att du kunde fly en en stund - misstänker att det är full rulle hos Pettas i dag.
Margaretha
oh, jag var med om något liknande när jag var 15 år och bodde en månad i frankrike för att öva min franska. fast det kunde ha slutat illa för de vänliga människorna jag träffade var inte så vänliga som jag trodde.
SvaraRaderahar du läst vad duvan skriver idag? en annan slags vänlighet,..
Debbie,
SvaraRaderaInte lätt att skilja agnarna från vetet när man är femton år och svältfödd på vänlighet. Tur att det slutade bra!
Nej, jag har inte varit där på evigheter. Orkar inte med familjebloggar där bilder på potträning äro legio - om bilderna inte visar när storebror sover eller nyper lillasyster.
För att inte tala om andra detaljerade beskrivningar...
M
Det du beskriver skulle idag benämnas psykisk hustrumisshandel. Kan inte ha varit lältt för dig att stillatigande bevittna det.
SvaraRaderaMan kan behöva lite eskapism i form av kärlek och vänlighet när man ständigt matas med så mycket elände från media. Jag ser ju aldrig på TV, så jag slipper ju att se bilderna live i alla fall.
Den sista veckan har varit synnerligen otäck med mord på barn, äldre människor och diktator...
Ingrid
Eskapism i lagom doser kan nog bara vara bra. Och bacillen är inte smittsam vad jag vet. :) Tänk vad vänlighet kan göra tillvaron litet mer guldkantad - det finns alltför många som tyvärr inte inser det.
SvaraRaderaIngrid,
SvaraRaderaHerrn i huset var en charmig skitstövel - men frun var en skitkärring, så det jämnade ut sig.
Oavsett allt elände i världen behöver vi alla känna att vi har välvilliga och vänliga människor runt omkring oss. Och nu talar jag om normal vänlighet - inte det överdrivna gullandet som kommer starkt på alla fronter. Mest tomma ord.
Anne-Marie,
Frågan är om inte eskapism kan vara smittsamt, och det är kanske bra - somliga skulle nog må bra av att lära sig att ta'et lite piano.
Som jag sa' nyss, behöver vi alla uppskattning - men jag är rädd för att vänligheten börjar bli urholkad, när man nästan slår knut på sig för att visa vilken hygglig människa man är som berömmer sina medmänniskor. En vänlighet som alltså inte har något med nästans prestation att göra, utan som bara slentrianmässigt upprepas för att man själv ska framstå i god dager.
Margaretha