Det spökar

Plötsligt dyker det upp ett Halloweenminne, jag tror inte jag skrivit om det tidigare — det enda jag hittar här på bloggen är ett svenskt minne.

Det här var en kväll i södra Kalifornien, jag hade hälsat på min kompis Karen och när jag skulle gå hem beslöt sig Karen för att följa med mig, den ljumma och sköna kvällen var perfekt för en promenad. Under de första minuterna, såg vi en del del utklädda barn som var ute på den sedvanliga tiggarrundan. Men se’n gick vi ned på stranden där det var helt folktomt eftersom det var privat mark, grannars tomter där jag hade lov att gå. Stjärnklart och nymåne över Stilla havet — det var så trolskt att vi satte oss på en bänk och bara njöt. Jag satt med ryggen mot husen, men Karen satt så hon såg några av husen, och rätt som det var sa’ hon: ”vilka stora spöken, jag undrar varför de tigger på den här sidan av huset”. Jag vände mig om och såg två stora spöken försvinna bakom några buskar. Det var skumt för jag visste att Drummonds som bodde i det huset var bortresta — och nog var det märkligt att två två-meters spöken höll till på baksidan av huset. Vi vågade inte fortsätta förbi huset, utan gick tillbaka en bit och gjorde en kringgående rörelse så att vi kom upp på gatan, och skyndade hem till mig. Där gick vi först runt huset för att se att ingen tagit sig in genom fönster eller altandörrar. Så skyndade vi oss in, jag tände alla ljus i vartenda rum och satte på radion på hög volym. Det skulle minsann märkas att det var folk hemma! Under tiden ringde Karen polisen, hon kom genast fram till någon som tog henne på största allvar, och se’n dröjde det inte länge innan polisen kom körande. Vi såg inget av vad som hände, men efteråt kom polisen och berättade att de tagit två tjuvar på bar gärning inne i Drummonds hus. Poliserna skrattade gott när de berättade att den ena hade försökt fly, men trasslat in sig i sin spökkostym, det var ett lättfångat spöke.