måndag 31 oktober 2011

Det spökar


Plötsligt dyker det upp ett Halloweenminne, jag tror inte jag skrivit om det tidigare — det enda jag hittar här på bloggen är ett svenskt minne.
Det här var en kväll i södra Kalifornien, jag hade hälsat på min kompis Karen och när jag skulle gå hem beslöt sig Karen för att följa med mig, den ljumma och sköna kvällen var perfekt för en promenad. Under de första minuterna, såg vi en del del utklädda barn som var ute på den sedvanliga tiggarrundan. Men se’n gick vi ned på stranden där det var helt folktomt eftersom det var privat mark, grannars tomter där jag hade lov att gå. Stjärnklart och nymåne över Stilla havet — det var så trolskt att vi satte oss på en bänk och bara njöt. Jag satt med ryggen mot husen, men Karen satt så hon såg några av husen, och rätt som det var sa’ hon: ”vilka stora spöken, jag undrar varför de tigger på den här sidan av huset”. Jag vände mig om och såg två stora spöken försvinna bakom några buskar. Det var skumt för jag visste att Drummonds som bodde i det huset var bortresta — och nog var det märkligt att två två-meters spöken höll till på baksidan av huset. Vi vågade inte fortsätta förbi huset, utan gick tillbaka en bit och gjorde en kringgående rörelse så att vi kom upp på gatan, och skyndade hem till mig. Där gick vi först runt huset för att se att ingen tagit sig in genom fönster eller altandörrar. Så skyndade vi oss in, jag tände alla ljus i vartenda rum och satte på radion på hög volym. Det skulle minsann märkas att det var folk hemma! Under tiden ringde Karen polisen, hon kom genast fram till någon som tog henne på största allvar, och se’n dröjde det inte länge innan polisen kom körande. Vi såg inget av vad som hände, men efteråt kom polisen och berättade att de tagit två tjuvar på bar gärning inne i Drummonds hus. Poliserna skrattade gott när de berättade att den ena hade försökt fly, men trasslat in sig i sin spökkostym, det var ett lättfångat spöke.

8 kommentarer:

  1. Det var rådigt gjort av er. Kusligt att se de där stora spökena! Förstår om ni blev rädda. Men de föll på eget grepp, rätt åt dem!

    SvaraRadera
  2. Lurigt av dem att passa på en kväll som denna. Tur att ni förstod att något inte var som det skulle vara.
    Säger som Maggan, rätt åt dem!

    Karin

    SvaraRadera
  3. Lite för smarta bovar kanske? Här i Sverige hade väl polisen inte kommit förrän huset var länsat och bovarna 59 mil därifrån!

    SvaraRadera
  4. Härligt att kunna fira Halloween vid Stilla Havet. Rolig historia med lyckligt slut i alla fall. Man vet aldrig vad som kan hända på Halloween.

    SvaraRadera
  5. Tjuvar hittar ju på de mest fantastiska saker för att kunna göra inbrott. Klär ut sig till telereparatörer, hemtjänstpersonal t.o.m poliser. Det här var nog bland det mest fantasifulla jag hört i alla fall. Tur att ni hade så mycket sinnesnärvaro att ni smög hem och ringde polisen!

    Ingrid, som hittills - tack och lov - blivit förskonad från både stora spöken och inbrott i huset.

    SvaraRadera
  6. Maggan,
    Det som är otäckt är ju att man aldrig vet hur desperata de kan vara.

    Karin,
    Ja, det var ju fiffigt uträknat - men tvåmetersspöken utan några barn i närheten är like skumt.

    Elsa,
    Ja, de hade nog inte tänkt färdigt - och väl var väl det!
    Det här var ju rätt länge se'n, men jag minns att jag var imponerad av polisens snabbhet, och att de tog oss på allvar.
    Här avskrivs ju de flesta inbrotten. I alla fall i de flesta fall. Den här familjen som fick en påhälsning hade mycket dyrbarheter, möjligtvis beror det lite på hur rik man är - vilken insats polisen gör.

    Anne-Marie,
    Ja, det var en sagolik kväll - även utan bovar hade jag nog kommit ihåg den.
    Det lär inte vara helt ovanligt att spöken och skelett passar på att göra trick, av det här slaget, på Halloween.

    Ingrid,
    Skurkarna har verkligen en konstruktiv fantasi när det kommer till den här sortens jobb!
    Spöken har jag aldrig sett till, men inbrott i verksta'n har jag haft en gång.

    Margaretha

    SvaraRadera
  7. var inte Vicki med och tiggde?Var det när du bodde i det där stora fina huset med palmer utanför?
    kramis

    SvaraRadera
  8. Ellen,
    Jag svarar i ett mejl senare i dag.
    Margaretha

    SvaraRadera