Efter en lång period utan sol, vaknar jag till en makalöst vacker dag — men det är allt den är. Eller rättare sagt den är så mycket mer, den är både kall och blåsig. Det luktar jord och förmultnade blad, och löven yr kring öronen på mig — det framkallar en friluftsdagskänsla. Samma glada känsla som när hela skolan begav sig ut i skogen med matsäck, gummistövlar och ritblock. På eftermiddagen kom vi hem genomblåsta och nöjda med att ha fått byta ut klassrummet mot skogen för en dag.
För min del innebar det ju att jag skulle borda ett tåg och resa en timme norrut, för att se'n promenera tre kilometer innan jag äntligen var hemma. Ibland hade jag sällskap av kamrater som hade samma skolväg. Så värst glad blev jag inte när Åke reste i samma kupé — Åke var en vänlig men mycket udda skolkamrat. Han brydde sig inte om att sätta sig i närheten av mig, ofta satt han i andra änden av vagnen — men höll ändå konversationen igång, till medpassagerarnas förnöjelse och min fasa. Hade han matsäck kvar förtärde han den, utan att tänka på sådana bagateller som bordskick (tågskick ombord?).
Det var så kyligt i morse att jag rotade fram ett par vantar — ett par vantar som är i stort behov av en tvätt upptäcker jag när jag fotograferar dem.
Eftersom vi ännu inte haft någon frost, fortsätter många växter att blomma om, men jag tvivlar på att den här magnoliablomman kommer att slå ut.
Jag läser att det är "International Toot Your Flute Day" idag. Nu tvivlar jag på det där med internationell — och amerikanen i gemen lär inte behöva den uppmaningen. Men uttrycket är intressant, det finns några olika varianter på blåsinstrument, horn och trumpet är kanske ännu vanligare.
På ett ställe läser jag att uttrycket har existerat se'n 1576, förmodligen längre. På den tiden kungjorde ju en härold kungens ankomst genom att trudelutta på sin trumpet. Och jag tänker att fenomenet med fanfar, lever kvar.
Det är den där kylan som kräver vantar och mössa som vi skall få känna av i helgen, har jag förstått.
SvaraRaderaVarje höst tänker jag sticka mig en ny mössa och nya vantar, varje höst blir det att gräva fram de gamla...
Så också i år, däremot får Timothy nya yllesockor vilken dag som helst..
Karin som har stickat i grönt och i grått
Karin,
SvaraRaderaJag har så fasansfullt gott om mössor, halsdukar, vantar, sockor och jag vet inte allt - så något nytt har jag inte planerat. Men att hålla sina plagg rena och fräscha skulle ju inte skada.
Undrar om jag inte har ett par påbörjade knästrumpor, som jag kanske borde göra färdiga. Slutade när jag kom till hälen, för att kunna prata, se'n blev det aldrig av att ta' upp arbetet igen.
g'natt min vän
M
Under mitt "skrivbord" - ett övergivet stort matsalsbord där mycket får plats förutom datorutensilierna och datorn, både över och under, har jag en korg med en halvfärdig tröja till något barnbarn.
SvaraRaderaBra att du påminde mig - har förträngt den. F.ö. blir man alldeles lyrisk av alla höstfärger. Tog några bilder i lördags i Söderköping som jag kommer att visa i mitt nästa inlägg.
Ingrid, som faktiskt har gått en promenad i det vackra solskenet och snålblåsten, utan mössa och vantar.
Internationella tut-i-lur-dagen!!! Det gillar jag. Toot Your Flute blir ju inte riktigt lika roligt direktöversatt. Det var ju kanelbullens dag igår också. 50 kanelbullar inhandlades till jobbet. Och gick åt. Tut-i-kanelbullen!
SvaraRaderaHaha, jag hade också band i mina vantar när jag var liten!
SvaraRaderaSå fint du beskriver känslan av friluftsdag, jag minns precis hur det luktade och kändes. Och hur kallt det var på vintern när vi åkte skidor och hur mysigt det var att få gå in och äta matsäcken innomhus och dricka varm choklad. Hellasgården tror jag ett ställe hette.
Ledsen att jag inte kommenterat på länge, jag läser varje dag och medan jag läser tänker jag att jag ska skriva något men så plötsligt när jag ska göra det är huvudet alldeles tomt. Eller också har jag alldeles för mycket eller privat att säga för att det ska passa här.
kram
Ingrid,
SvaraRaderaTänk så mycket som ryms under sängar och bord! Problemet äratt man lätt glömmer bort att man har något där.
Kanske är lämpligt att sätta igång att sticka nu, när det inte längre är så skönt ute. Här blåser det ohyggligt idag.
Mira,
Ja, det låter roligare än det är!
Kanelbullar tycker jag hör till det läskigare bakverken, så det fick vara både i går och alla andra da'r.
Kicki,
Det är mig en gåta hur folk kan hålla reda på sina vantar om de inte har band i dem!
Jag tycker du gör rätt som håller mun när du inte har något att säga. Det finns alldeles för många som pladdrar på, både i skrift och tal, fast de inte har något att komma med! Och det privata kan du fortsätta att mejla, kommentarsrutorna är ju trots allt offentlig plats, fast det inte alltid förefaller så.
Hellasgården åkte vi också till - finns den kvar?
Sköt om dig!
Margaretha