fredag 28 oktober 2011

I radio syns man ju inte

så resonerade Karin nyligen, och jag minns en gång när jag också tänkte så.

Jag och en kompis skulle ha en utställning. Efter att ha jobbat i det närmaste dygnet runt i tre månader, inte hängt utställningen, men transporterat alla arbeten till utställningslokalen, var jag rätt slak och bestämde mig för att sova ut innan det var dags att åka till sta’n och hänga utställningen. Då, klockan åtta på morgonen när jag sover så gott — då ringer telefonen. En man presenterar sig, talar om varifrån han ringer och säger att han vill ha en intervju med mig inför utställningen. I mitt sömniga tillstånd uppfattade jag det som att det var det lokala annonsbladet som ville träffa mig. Min första tanke var att säga nej eftersom de skriver en så erbarmligt dålig svenska — men jag inser ju att man aldrig ska tacka nej till gratisreklam, så jag säger att de är välkomna. Han säger att han återkommer om några timmar, när han vet när teamet kan komma. Teamet! Jag tycker att det låter omåttligt roligt att vårt lilla annonsblad skickar ut ett team för att ställa några frågor till mig. Några timmar senare ringer han och talar om när de kommer — och det är nu jag inser att det inte alls är annonsbladet utan lokalradion. Men jag noterar tacksamt att jag i alla fall inte behöver tvätta håret och klä’ mig konstnärligt, när det bara är radion.
Vid avtalad tid går jag till verksta’n och ser till min fasa att det är ett TV-team jag stämt träff med.

6 kommentarer:

  1. Mira,
    Trots det skitiga håret lyckades jag svara på alla frågorna.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Oj! Du var cool!
    Sådana gånger går man igång på någon extra kraft som man inte ens vet om att man har förrän efteråt.

    SvaraRadera
  3. Karin,
    Jag är som en liten unge - lätt att distrahera. Efter tre minuter tänkte jag inte på mitt skitiga hår, och att det skulle ställas frågor var jag ju inställd på.
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. INTE kul, men som du skriver, det gäller att gilla läget och inte sitta där och tänka på sitt hår när man ska svara på intervjufrågor. Men visst hade det väl varit roligare om du hade haft nytvättat hår förstås...
    Ingrid som önskar dig en skön helg.

    SvaraRadera
  5. Ingrid,
    När jag var 17 år hade jag kanske hängt upp mig på det - i en halvtimme - men det som inte går att göra något åt, lämnar jag snabbt bakom mig.
    Margaretha

    SvaraRadera