fredag 21 oktober 2011

Fantasilöst ordmissbruk

The Giant and His Victims

Med risk för att vara tjatig, måste jag än en gång påpeka att det är en sanitär olägenhet att alltid ha radio eller TV, och ibland båda delarna, på i väntrum och andra offentliga platser. Eftersom jag ondgjort mig över det tidigare så lämnar jag snabbt ämnet för att som den surkärring jag är, gnälla över vad jag senast tvingades att lyssna till. Med anledning av att grisskärt är månadens solidariska färg, besökte reportern en utställning (tror jag) och man talade om cancer. Jag satt kanske tio minuter i väntrummet, och jag tappade snabbt räkningen på hur många gånger ordet drabbad förekom. Fjorton gånger vet jag säkert, men se’n iddes jag inte räkna.
Anser man att man drabbats av lunginflamation, MS, cancer, motorstopp, strömavbrott eller vad det nu kan vara — då är det nästan givet att man betraktar sig som ett offer. Och att vara ett offer är nog sämsta tänkbara utgångsläge i alla besvärliga situationer. Jag säger inte att det är varken enkelt eller roligt att bli sjuk, rånad eller arbetslös — men offermentaliteten lägger sig som en våt filt över den kämpaglöd vi alla behöver när vi ska gå i närkamp med livet.

drabb`a verb ~de ~t
ORDLED: drabb-ar
SUBST.: drabbande
• (ofta pass.) plötsligt utsätta för den skadliga verkan av olycka, sjukdom, straff e.d.; ofta om ödet e.d. {→hända}: lytesdrabbad; hon ~des av sockersjuka vid 18 års ålder; partiet ~des av en svår förlust; anmärkningen ~r främst ledningen
BET.NYANS: försvagat och skämts.: när Beatles ~de Stockholm
KONSTR.: ~ ngn el. Ngt
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. drabba 'drabba; sammandrabba'; av äldre da. drabe med samma bet.; av lågty. drapen 'träffa; strida; åstadkomma'; jfr dråplig, dräpa

8 kommentarer:

  1. Jisses, vad jag håller med dig så jag får väl också sälla mig till surtantsavdelningen. Skvalmusik är det man får ta in hur mycket man än vill eller inte vill när man sitter i väntrum och på offentliga inrättningar. Jag stängde resolut av en radio häromsistens. Orkade bara inte.
    Att bli ett offer underlättar inte precis...

    Karin med deg på tangenterna

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Om det inte redan sitter människor i väntrummet brukar jag stänga av - det vill säga jag drar oftast ur sladden eftersom apparaterna är så avancerade att jag inte hittar avstängningsknappen. Men när ljudet kommer ur dolda högtalare måste man hitta någon som man kan be stänga av eländet - vilket inte alltid ses med blida ögon.
    Här är det alltid lokalradion som står på, vilket betyder djävulsk musik och klämkäcka reportage.
    Margaretha
    surkärringen
    som är så himla
    trött på floskler
    och den verbala
    inflationen

    SvaraRadera
  3. Håller fullständigt med; sällar mig till surkärringarna! Blev på jobbet fullständigt vansinnig på musik i op-salarna och ryckte alltid sladden och betraktades som en glädjedödare. Men jag kunde inte koncentrera mig på mitt arbete med skrällmusik i rummet och tror att det egentligen störde andra också. Jag bytte tandläkare efter många år där droppen var skrålet i väntrummet som jag inte kom åt att stänga av. Karlen trodde jag skojade men det gjorde jag INTE!

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Vi kan nog bilda en hel förening - Surkartens vänner.

    Hade en läkare en gång som gillade riktigt högljudd och skrällig musik - när han satte på musik i operationssalen, och jag inte skulle sövas, då sa' jag ifrån.
    När man inte hittar avstängningsknappen är man verkligen ett offer - drabbad av oönskad musik. Men man behöver ju inte finna sig i det. Fast det hjälper inte alltid att klaga...
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Ibland är det en fördel att höra lite dåligt...

    Jag har en fantastisk förmåga att kunna utestänga ljud överhuvudtaget, det påstår åtminstone MM :-)! Men det är säkert sant eftersom jag inte lider särskilt mycket av skvalmusik i affärer t.ex.

    Jag vet bara att jag brukar tycka synd om expediterna som måste stå i denna ljudkuliss hela dagarna.

    Ingrid, som nästan aldrig lyssnar till musik hemma utom när hon stryker skjortor.

    SvaraRadera
  6. Ingrid,
    Jag var nog bättre på att koppla av min omgivning i min ungdom. När jag gick i skolan klarade jag av att läsa en rolig bok som låg i knäet - utan att bli störd av vad läraren sa'.

    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Nog vet de hur de skall få folk i "rätt" sinnesstämning. "Mind over matter" tror jag helt på och att inte se sig själv som ett offer är väl bland det viktigaste som finns. Jag får väl också sälla mig till de sura tanterna. ;) Det verkar bli en bra klubb!

    SvaraRadera
  8. Anne-Marie,
    Välkommen i klubben!
    Livet kan understundom vara rätt tufft - men inget blir ju bättre av att man tycker synd om sig själv och känner sig förorättad av att inte vara livets gullgris.
    Margaretha

    SvaraRadera