Kastanjer

Blossoming Chestnut Branches

Vincent van Gogh

Åsa skrev för en tid se’n att hon inte kunde motstå de vackra blanka hästkastanjerna — naturligtvis började jag genast att associera till kastanje-händelser i mitt liv.

Jag känner bara till en sång som handlar om kastanjer, den kända julsången “Chestnuts Roasting On An Open Fire”, som naturligtvis ska sjungas av Nat King Cole.

När jag var barn, samlade vi på kastanjer — inte för att de var blanka och fina, utan för att om man gned dem mot marken, kunde man rugga upp ytan på dem och de blev som små sammetsbollar. Sammetsbollar som vi till våra mammors fasa förvarade i fickorna på våra kläder — där de lämnade outplånliga fläckar efter sig.

Chestnut Foal and Child "Friends", by Ginette

En annan sorts kastanj var Nutty, min kompis Pris häst — ett kastanjefärgat sto, som på engelska kallast chestnut eller ”sorrel”. En mindre trevlig kastanj, är den hårda utväxt, som kan uppstå på insidan av hästens ben. Hur den behandlas vet jag inte, men man kan säkert läsa om det någonstans på nätet.

Inte bara hästar är kastanjefärgade, jag känner till två nordamerikanska fåglar som är det. “Chestnut-sided warbler“, den söta lilla sångaren som på sommarhalvåret håller till i nordöstra U.S.A. — på vintern flyttar den söderut.

Och så den lika ljuvliga “Chestnut-backed warbler”, en mes som man finner i nordvästra U.S.A.

Jag tänker inte gå in på vad som är hästkastanj och ädel kastanj, och hur de används — om det kan man läsa på nätet.

Åsa undrad om någon hade tips på hur man lagade till kastanjer om man inte rostade dem. Själv har jag aldrig gjort annat än rostat dem, och så ätit bakelser med kastanjekräm. Kastanjemjöl har jag aldrig använt — bara hört talas om — men jag läser på nätet att det är ett bra alternativ till vanligt mjöl eftersom det inte innehåller gluten.

Kastanjesallad har jag inte hört talas om tidigare, här följer ett recept jag hittade i “The Myrtle Reed Cook Book” från 1916. (Boken hittade jag hos Gutenberg — var annars).

Mix boiled chestnuts with bananas and oranges, or English walnuts with cheese and celery, or with apples and figs, or with cream cheese and figs, or pecans with apples, celery, and cream cheese. Serve with French dressing made with wine or lemon-juice or with Mayonnaise made without mustard and whitened with whipped cream.

Nog låter det lite annorlunda — men gott.

Jag börjar inse att jag kastanjer är ett större ämne än jag först trodde, allteftersom jag skriver dyker det upp fler kastanjetankar — som när vi i tolvan spelade “Arms and the Man”, och använde kastanjevatten för att få mörkare hud. För min del hade det samma effekt som när jag färgade håret — jag var mycket brun, mycket länge.

Och så grunnar jag på vilka poeter som skrivit så vackert om kastanjer, som blommar. Just nu kommer jag bara på några rader som jag tror Ekelund har skrivit:

Kastanjeträden trötta luta

efter regnet sina tunga

vita spirors blom.

Och en vers av Magda Henning Andersson:

Kastanjen ritar svarta streck mot himlens blå.

Svällda knoppar glänsa.

Äro ej färg.

Men darrande punkter av ljus.

Ej materie längre, men kraft,

sjunga de vår i mitt öga.

Jag vet att det finns fler — någon som kommer på några?

Jo, Verner von Heidenstams memoarfragment förstås, "När kastanjerna blommade".