söndag 23 oktober 2011

Kastanjer

Blossoming Chestnut Branches
Vincent van Gogh

Åsa skrev för en tid se’n att hon inte kunde motstå de vackra blanka hästkastanjerna — naturligtvis började jag genast att associera till kastanje-händelser i mitt liv.
Jag känner bara till en sång som handlar om kastanjer, den kända julsången “Chestnuts Roasting On An Open Fire”, som naturligtvis ska sjungas av Nat King Cole.



När jag var barn, samlade vi på kastanjer — inte för att de var blanka och fina, utan för att om man gned dem mot marken, kunde man rugga upp ytan på dem och de blev som små sammetsbollar. Sammetsbollar som vi till våra mammors fasa förvarade i fickorna på våra kläder — där de lämnade outplånliga fläckar efter sig.

Chestnut Foal and Child "Friends", by Ginette

En annan sorts kastanj var Nutty, min kompis Pris häst — ett kastanjefärgat sto, som på engelska kallast chestnut eller ”sorrel”. En mindre trevlig kastanj, är den hårda utväxt, som kan uppstå på insidan av hästens ben. Hur den behandlas vet jag inte, men man kan säkert läsa om det någonstans på nätet.


Inte bara hästar är kastanjefärgade, jag känner till två nordamerikanska fåglar som är det. “Chestnut-sided warbler“, den söta lilla sångaren som på sommarhalvåret håller till i nordöstra U.S.A. — på vintern flyttar den söderut.

Och så den lika ljuvliga “Chestnut-backed warbler”, en mes som man finner i nordvästra U.S.A.

Jag tänker inte gå in på vad som är hästkastanj och ädel kastanj, och hur de används — om det kan man läsa på nätet.
Åsa undrad om någon hade tips på hur man lagade till kastanjer om man inte rostade dem. Själv har jag aldrig gjort annat än rostat dem, och så ätit bakelser med kastanjekräm. Kastanjemjöl har jag aldrig använt — bara hört talas om — men jag läser på nätet att det är ett bra alternativ till vanligt mjöl eftersom det inte innehåller gluten.


Kastanjesallad har jag inte hört talas om tidigare, här följer ett recept jag hittade i “The Myrtle Reed Cook Book” från 1916. (Boken hittade jag hos Gutenberg — var annars).

Mix boiled chestnuts with bananas and oranges, or English walnuts with cheese and celery, or with apples and figs, or with cream cheese and figs, or pecans with apples, celery, and cream cheese. Serve with French dressing made with wine or lemon-juice or with Mayonnaise made without mustard and whitened with whipped cream.

Nog låter det lite annorlunda — men gott.

Jag börjar inse att jag kastanjer är ett större ämne än jag först trodde, allteftersom jag skriver dyker det upp fler kastanjetankar — som när vi i tolvan spelade “Arms and the Man”, och använde kastanjevatten för att få mörkare hud. För min del hade det samma effekt som när jag färgade håret — jag var mycket brun, mycket länge.

Och så grunnar jag på vilka poeter som skrivit så vackert om kastanjer, som blommar. Just nu kommer jag bara på några rader som jag tror Ekelund har skrivit:

Kastanjeträden trötta luta
efter regnet sina tunga
vita spirors blom.

Och en vers av Magda Henning Andersson:

Kastanjen ritar svarta streck mot himlens blå.
Svällda knoppar glänsa.
Äro ej färg.
Men darrande punkter av ljus.
Ej materie längre, men kraft,
sjunga de vår i mitt öga.

Jag vet att det finns fler — någon som kommer på några?

Jo, Verner von Heidenstams memoarfragment förstås, "När kastanjerna blommade".

13 kommentarer:

  1. Kastanjerna på hästens ben SKA vara där! De hör till den normala anatomin och kan betraktas som ett slags nagel.

    Kastanjefärg på hästar kallas fux på svenska och röd i Danmark.

    Rostade äkta kastanjer är en riktig delikatess! Tyvärr tycker mannen att de är för pilliga att få i sig så jag får sitta ensam med dem liksom med räkorna och alla andra skaldjur man måste pilla själv.

    SvaraRadera
  2. Olgakatt,
    Tack för att du delar med dig av din sakkunskap!

    Jag håller med om att kastanjer är pilligt att äta - och förstår maken! Men jag får tag på kastanjer så sällan att jag kan stå ut med pillet för den goda smakens skull.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Å, vilka gulliga fåglar!
    Jag tycker också att rostade kastanjer är jättegott, men det blir ju inte så ofta. I alla fall hos oss har dom det inte så ofta.

    Hur går det med datorn, har du någon som kan hjälpa dig?
    Jag hoppas att du lagar den innan advent så vi kan få kalendern i år också!
    kram

    SvaraRadera
  4. Annkatrin,
    Visst är de söta, de små fåglarna!

    Här i byn har jag nog aldrig kunnat köpa kastanjer - jag måste till närmaste metropol, och där är jag så sällan.

    Alla datorkunniga vänner bor långt borta. Jag har ställt datorn under en stol och låter bli att tänka på den. Det går bra för det mesta, utom när jag inser att mejlboxen kommer att bli så full att jag förmodligen förlorar en massa post. Och så har jag ju både adresser och information i den datorn, som jag skulle behöva.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Jag pillrar gärna jag också, bara jag får äta äkta kastanjer. Kastanjeved värmer också väldigt bra och doftar himmelskt.

    Karin som VET att hon känner till en diktare som har skrivit om kastanjer, men vad hjälper det när inte minnet minns

    SvaraRadera
  6. Karin,
    Den dikt jag inte minns handlar om kastanjens vita ljus - tror jag.

    Funderar på om jag skulle prova salladen om jag hittar kastanjer när jag ändå måste till sta'n i veckan.
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Vilket fantastiskt fredagstema det hade blivit - kastanjer! Men nu har du väl uttömt det mesta förstås :-)!

    Nat King Cole har en underbar röst, men han är fin på att spela piano också.

    Har du en annan mejladress än Nassepost? Kommer svagt ihåg att du skrev något om det för ett tag sen.
    Ingrid, som också gillar rostade kastanjer.

    SvaraRadera
  8. chestnut-sided warbler har vi hemma (hemma! hm, jag vet inte riktigt var hemma är)den är jättesöt.
    rostade kastanjer äter vi rätt ofta, det finns att köpa hela hösten här. men i sallad har jag aldrig haft dem, det ska jag testa.
    tack snälla du för julstämningen! jag älskar den sången med nat king cole. den sjunger vi varje jul när vi rostar kastanjer.
    hugs

    SvaraRadera
  9. Ingrid,
    Jag skulle ha kunnat fortsätta en stund till på kastanjetemat.
    Nat King Cole sjöng ju in såpass många skivor att hans fina pianospel glöms bort ibland.

    Min yahooadress finns här i högerspalten - mellan översättningsmanicken och Feedjit.

    Debbie,
    Det kan bli problem med hemma, när hemma är på mer än en plats - men jag förstod vad du menade. Särskilt som sötnosarna inte finns i Sverige.

    Berätta om du gör salladen - jag tycker den låter spännande.

    Jag gillar också just den här julsången - även om jag inte alltid får tag på kastanjer.

    Margaretha

    SvaraRadera
  10. Haha, det var visst inte bara jag som inte kan motstå de små skönheterna. Och ja, de lämnar otäcka fläckar. Till och med utan att rugga dem. Läste som vanligt här när du postat inlägget, så lyssnade jag på Nat och så var jag förlorad... Ett klick och jag tappar tråden helt och börjar plocka upp nya.

    Har länge tänkt kommentera ett inlägg du skrev om detta med stora bilder på journalister och artikelförfattarna. Jag förstår inte grejen men det finns precis överallt på nätet. Jag blir tokig. Har för mig du skrev något om bildstorleken också för det är verkligen gigantiska bilder - och sen kommer texten.
    Varför? Nä, jag förstår verkligen inte poängen med denna trend.

    SvaraRadera
  11. Åsa,
    Du är tydligen lika lättdistraherad som jag! Ibland är det roligt för det leder till mycket nytt och spännande - men det är irriterande när man glömmer vad man höll på med.

    Jag förstår inte heller, varför man ska ha foton överallt - men med dagens personkult är det kanske inte så konstigt. Det gäller att synas och höras, så hellre en stor bild (gärna prålig) som folk minns - än en bra artikel, folk läser ändå inte långa artiklar längre.
    Margaretha

    SvaraRadera
  12. "En taggig boll med ett frö ini
    landar sen ner på marken.
    Växer sen upp till ett ståtligt träd
    med krona och grenar i parken.
    Stora flikiga blad.
    Vita ljus som står på parad.
    En taggig boll med ett frö ini
    som landar sen ner på marken"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Vickis!
      Vet du vem som skrivit det?
      Margaretha

      Radera