Syskon?

Varje vår och varje höst tjatar jag om mina rödlönnar — de som jag smugglade in i landet i mitt handbagage — det är lika bra att ni vänjer er, för jag kommer att fortsätta med det.

Jag är full av förundran över hur dessa, nu stora, träd har fått plats i min väska — jag kommer att fascinerat tala om hur vackert de blommar med sina röda blommor, en vecka innan de svenska skogslönnarna visar sina mer diskreta gröngula blommor. På hösten kommer jag även i fortsättningen att ta' hundratals med bilder när de börjar rodna. Förhoppningsvis kommer det höstar med en bättre kamera, den ursäkten jag nu nyttjar, vägrar blankt att zooma in något, så trädtopparna här ovan mot den oktobergrå himlen, har inte mycket likhet med verkligheten.

Och varje höst kommer jag att berätta att den längst till vänster är den som först börjar rodna, för att se'n bli uppseendeväckande brandgul, medan trädet i mitten nöjer sig med att bli gult — och det till höger fortfarande är mörkgrönt, med några få stråk av mörkrött. Om träden är syskon (om det överhuvudtaget existerar syskonträd) vet jag inte, men de små plantorna växte alla på en yta som inte var större än ett par kvadratmeter.