Ha-ha

Och nu talar jag om ett dike, "sunken fence" — inte det moderna oskicket att skriva haha i var och varannan mening i sina texter.

I och för sig har jag alltid tyckt att "ha-ha" är ett lustigt ord som framkallar, om inte ett skratt, ett leende. Min trogna lilla bil är ett utmärkt fortskaffningsmedel — men att hoppa över diken kan den inte. Det vill säga, jag tror inte att den kan det, och jag har inte för avsikt att låta den försöka. Så jag får erkänna att jag skrattade inte i går när jag körde nedför vår uppfart och upptäckte att den slutade i ett dike. Helt oväntat var det inte, för just nu håller man på att avlägsna alla elektriska luftledningar till förmån för jordade ledningar. Något som jag tycker är jättebra. Och jag visste att ledningen skulle jordas under vår väg, men hade blivit sagd att jag skulle få reda på när. Nu var det inte så farligt som jag först trodde, gubbarna lovade mig att jag skulle kunna åka ut om en kvart. Så jag tog en tur i trädgården, i det gudomligt vackra höstvädret, och tittade på höstfärgade blad och blommor som fortfarande blommade.

Efter en kvart kunde jag, utan fara för bilens hälsa fara iväg till byn — där jag missade apoteket med en minut. Förutom att apoteket har blivit så outsägligt trist se'n det blev Apoteket Hjärtat, så har man ökat lunchstängningen med en halvtimme. Hur det går ihop med försäkringarna på deras hemsida att tillgängligheten blivit bättre se'n de tog över, är mer än jag kan räkna ut.

Wikipedias syn på saken

Det finns en hel del på nätet om ordet "ha-ha", men jag får en känsla av att det är Wikipedia som ligger till grund för den mesta informationen — utom i ett avseende, hur gammalt uttrycket är. Där skiljer uppgifterna med flera hundra år. Men med tanke på hur rasande fort tiden går så är väl hundra år hit eller dit, inte så mycket att haka upp sig på.

Så här säger Wikipedia:

The etymology of the term is generally given as being an expression of surprise — “ha ha” or “ah! ah!” is exclaimed on encountering such a feature. This is the explanation given in French, where it is traditionally attributed to Louis, Grand Dauphin, on encountering such features at Meudon, by d'Argenville (trans. James), above, and by Walpole, who surmised that the name is derived from the response of ordinary folk on encountering them and that they were, "...then deemed so astonishing, that the common people called them Ha! Has! to express their surprise at finding a sudden and unperceived check to their walk."

Eftersom Wikipedia inte alltid håller sig nära sanningen, gick jag till bokyllan och plockade fram "An Etymological Dictionary of Modern English" av Ernest Weekley. Där kunde jag läsa:

Ha-ha, haw-haw

Sunk fence. F. haha. The suggestion that this is from the exclamation of surprised caused by the obstacle is not very convincing; but it may be from the OF. hunting hahai, to rally the dogs. A playful elaboration of haie, hedge, seems more likely than either.