tisdag 2 november 2010

Rapport


För varje brev (OK då, mejl) jag skriver, så ramlar det in minst två. Missförstå mig rätt nu, jag blir sååååååå glad varje gång det dimper ner ett brev i lådan — så sluta för allt i världen inte att skriva! MEN, jag ligger ohjälpligt på efterkälken med svaren. Därav detta inlägg till er alla som frågar hur det går för mor och hur vi har det på vår kulle.

Mor mår jättebra!
Hon var på vårdcentralen häromdagen — och jag måste säga att vi var båda tacksamma att hon mår så bra att hon inte behöver komma igen förän om ett år. Det var en neurotisk fjant till läkare som vi hoppas slippa se mer. Han vägrade att förnya receptet på en av hennes mediciner som är helt nödvändiga för henne. Jag avskyr att konsultera läkarvänner — men var tacksam över att kunna göra det, och få ett nytt recept. Hur 17 gör man om man inte har läkare i bekantskapskretsen. Nu har allt ordnat sig och vi kan fortsätta att framleva dagarna i vårt eget snigeltempo.
Tack för alla hälsningar och goda tankar!

5 kommentarer:

  1. Jag tror vi är många som känner igen oss i din beskrivning av mailflödet.
    Jag ligger alltid hopplöst efter.

    Så skönt att höra att det är bra med din mamma, och så bra att du har läkarvänner, men tråkigt att det ska vara så som du beskriver.
    Usch, vilken mening det där blev men jag orkar inte skriva om den...

    SvaraRadera
  2. Chris,
    Trots allt är det ju trevligt. Ungefär som att man ondgör sig över att tiden går så fort - men tänk så förfärligt det vore om man tyckte att den gick för långsamt. Att sitta ensam i en etta utan att veta vad man ska göra.

    Egentligen borde jag väl inte reagera över dåligt bemötande från läkare - det är ju så vanligt.
    Inte behöver du skriva om så länge det är begripligt!
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Det var skönt att höra! Var rädda om er på er kulle!

    SvaraRadera
  4. Jätteroligt att höra att mor mår så bra. Mindre roligt med läkarsituationen. Man ska vara frisk och ha många läkare i familjen och bekantskapskretsen om man ska få bra vård.
    kram till er båda från Mette

    SvaraRadera
  5. Upptäcker plötsligt att mina svar här har ramlat bort.

    Tack Mira,
    Ja, det är gott är allt är lite lagom långtråkigt. Med tanke på hur snabbt livet kan ändra riktning så njuter vi varje sekund av de händelselösa dagarna, här och nu.

    Mette,
    Är man så dum att man bosätter sig på landet, får man skylla sig själv och hålla till godo med avskrapet på vårdcentralerna!

    Margaretha

    SvaraRadera