söndag 6 februari 2011

Ems matvrå


I betraktande av att jag inte samlar på kokböcker, så har jag en rätt stor “osamling”. Det här är de som får rum i köket. Nå’n dag får jag nog gå igenom dem och tänka efter hur de kommit i min ägo — visst har jag köpt en del, men jag tror att jag fått de flesta, och en hel del har jag ärvt.
Jag som undviker tjusiga mattidningar och matbloggar i samma utsträckning som jag flyr från allt som är som är gulligt, mysigt och ser ut som kopior av själlösa månadsmagasin, jag tänkte ge mig in i branschen med en alldeles egen matvrå.


Först ut, och kanske sist, blir några rader om Mollie Katzen som skrivit många vegetariska kokböcker. Jag fick den första av hennes böcker “The Mooswood Cookbook” när den var nyutkommen 1978, och blev omedelbart förtjust i den lättsamma lekfulla tonen i den handpräntade boken som författaren själv illustrerat.

Jag har nog aldrig följt något av recepten till punkt och pricka, men jag bläddrar gärna i hennes böcker och låter mig inspireras.
I U.S.A. är hon en av de kokboksförfattare som sålt bäst genom tiderna, hon skriver kokböcker för barn och är en varm förespråkare för ekologisk mat — titta in på hennes hemsida.

8 kommentarer:

  1. Hej! Du ser ut att ha en och annan kokbok, det är då helt klart!

    Jag gjorde en radikal gallring i somras och nu har jag inte särskilt många kvar. Men fortfarande för många, om man tänker på att jag sällan tittar i dem. Letar oftare på nätet numera...

    Ser fram emot din matvrå!

    SvaraRadera
  2. Jag har ett skåp i köket med kokböcker. Härom året var det sprängfullt och eftersom jag bara använder en enda kokbok - Vår Kokbok - så la jag de flesta i en hög på köksbordet och sa var så god till alla besökare. De försvann snabbt till min glädje. Av nån konstig anledning är skåpet fullt igen fast jag aldrig köper nån kokbok själv. Jag skriver upp intressanta recept och har i en pärm eller i datorn. Snart dags för en ny hög på bordet. Men det kan vara pinsamt om en snäll givare ser att jag inte vill ha kvar gåvan...

    SvaraRadera
  3. Ailas,
    Vackra kokböcker är roliga att bläddra i - och vackra böcker har jag svårt att göra mig av med. Gamla kokböcker kan vara roliga därför att man lär sig en del om kosthållet förr i tiden - och lärorika böcker har jag svårt att göra mig av med. Tror jag slutar här - men vad jag har insett är att även om jag är rätt ointresserad av mat, finns det så mycket annat att hämta i kokböcker än recepten.
    Några fler inlägg från min matvrå blir det nog.

    Olgakatt,
    Jag gillar de receptsidor där man kan spara sina recept, så att de inte ta'r plats i den egna datorn. Blir förstås problematiskt om man inte kan koppla upp sig.
    På nätet finns ju hur mycket recept som helst, så egentligen behöver man inte en endaste kokbok.
    Det gäller att ha koll på vilken bok man fått av vem, så att man snabbt kan avlägsna den från "varsågod-och-ta-högen" om givaren dyker upp.

    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Moosewoods kokbok står hemma hos mig också! Exakt samma bok som du visar. Har gjort en hel del goda rätter från den boken. Och din "osamling" ser imponerande ut. :)

    SvaraRadera
  5. Anne-Marie,
    Läste lite om Mollie K. och förstår att hon blivit lite nyttigare se'n hon skrev den första Mooswood boken - som hon för övrigt har reviderat, -92 tror jag.
    The Enchanted Broccoli Forest är också rolig, men jag gillar nog den här första bättre.
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Haha, jag skulle kanske inte kalla ert jättekök för matvrå. Men jag förstår tanken.
    love,
    Q

    SvaraRadera
  7. Jag har alla Ms. Katzen's böcker, och använder de mycket. De för barn är jättebra att använda om man jobbar med barn som jag gör.

    SvaraRadera
  8. Q,
    Tja, allt är ju som bekant relativt - men vrå är det väl knappast, men matrum är det inte heller (inte vad man brukar avse med matrum eller matsal i alla fall). Så vrå får det bli.

    Wendy,
    Hennes böcker för barn har jag inte sett, men jag kan tänka mig att hennes humor passar många barn.

    Margaretha

    SvaraRadera