I går när jag gick nedför backen till vår postlåda var jag tacksam att ingen såg mig när jag vevade vilt med armarna, vilket inte hjälpte, och fötterna gjorde märkliga piruetter i luften innan jag på det mest ograciösa sätt, damp i backen och kanade nedför halva backen innan jag fick stopp på ekipaget. Mina försök att se'n komma på rätt köl hade säkert gjort sig bra i en Helan och Halvan film.Lätt mörbultad och med gårdagens akrobatiska övningar i färskt minne, utrustade jag mig i morse med två skidstavar, hasade och knäade mig lååååångsamt nedför backen. På uppvägen blev jag full i skratt när jag såg mina egna spår i snön. Inga raska långa steg där inte.
Och naturligtvis kom jag att tänka på en dag med samma väglag. Jag bodde i utkanten av Leksand, och var på väg hem till Åkerö efter att ha handlat. I stället för att följa vägen fanns en genväg genom skogen så snart man kommit över bron från Leksand. Problemet den här dagen var att för att komma på stigen var man tvungen att ta' sig nedför en brant slänt. Det var förmiddag och alldeles folktomt, jag hade min mormors gamla bilrock av skinn, så jag tittade mig noga omkring, satte mig se'n på baken och åkte kana nedför slänten. Belåten med mig själv vandrade jag vidare, trygg i förvissningen om att ingen hade sett mig. Senare på da'n talade jag med en kille som sa: "jag såg dig när du kom från Noret i morse". Det var ju inte så märkvärdigt, så jag konstaterade bara att jag inte hade sett honom. "Du tittade dig noga omkring för att se om du var ensam" fortsatte han, "se'n satte du dig på baken och åkte nedför backen!"
Vilken tur att du klarade dig utan svårare skador!
SvaraRaderaAtt åka kana var väldigt kul förr, men idag har jag nog vuxit ifrån det. I alla fall från den frivilliga varianten. :)
Nattens nysnö har töat bort, men det finns ändå en hel del kvar.
Roliga bilder, både texten och fotot. Kan rapportera att Ylle gjorde en praktvurpa när hon ilade ut i morse. Nysnö över glansis är förrädiskt.
SvaraRaderaVore det inte roligare att göra som i Dalarna - att du sätter dig på rumpan redan uppe i backen och åker ned planerat? Nog har du en kartongbit eller nåt att använda som kasunderlägg!
SvaraRaderaJag kan dock se problemet med att komma upp igen...
Ailas,
SvaraRaderaAtt åka kana är kul - om jag får bestämma när och var - men det var rätt länge se'n jag ägnade mig åt det. Vår nysnö ligger kvar, återstår att se hur länge.
Karin,
Inte ens medfödda dubbar är någon garanti för att inte åka av vägen. Jag har sett älsklingen sladda ordentligt - men han har ju nära till marken. Som du säger är det förädiskt, bitvis går det hur bra som helst att gasa.
Olgakatt,
Jag har varit inne på tanken, jag har ju kälkar. Tvenne ting avhåller mig, det ena är som du så riktigt påpekade, att jag måste ju tillbaka upp - det andra är att jag måste vara säker på att kunna bromsa när jag kommer ner. Att plöja rakt in i en förbipasserande bil är inte så tilltalande.
Margaretha
Kan tänka mig att du var som Bambi på hal is. :) Inte alls roligt med halka. Bra att du hade stavar och hasade/knäade. Faller man på is, vilket jag gjorde en gång i Stockholm, kan det gå illa. Min vurpa slutade med en stukad handled.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaÄven om vi i vår familj tycks ha begåvats med osedvanligt robusta skelett (som vi ramlat utan att ha brutit ett endaste litet ben) så skulle det inte falla mig in att utsätta mitt unga (sic) liv för risken att skada mig! Hellre ser jag ut som en fornlämning än att behöva tillbringa timmar på akuten och månader i gips.
Margaretha
som fortsätter sin
hasande färd