onsdag 2 februari 2011

För 302 år sedan


Räddades Alexander Selkirk från den ö i Stilla havet där han ensam vistats i fyra år. Alexander som föddes 1676 i Fife i Skotland var lite av en bråkmakare, 1704 befann han sig ombord på Cinque Ports, ett sjörövarskepp. När besättningen gick i land på ön Juan Fernández, utanför Chiles kust,för att skaffa färskvatten, försökte Alexander övertala några ur besättningen att lämna fartyget tillsammans med honom eftersom han inte ansåg fartyget sjödugligt, och han dessutom inte drog jämt med kapten. Han räknade med att det snart skulle passera andra fartyg som han kunde få hoppa på. Ingen ur besättningen ville göra honom sällskap, men kaptenen var glad att bli av med Alexander och lät honom gärna kliva av. Att Alexander omedelbart ångrade sig och försökte få skeppet att återvända för att låta honom komma ombord, var det ingen som brydde sig om. Så Alexander fick klara sig bäst han kunde på den karga vulkanön. I början livnärde han sig enbart på fisk och skaldjur, men så småningom upptäckte han att det fanns förvildade getter, och kunde utöka kosten med kött och mjölk. För att freda sig mot råttorna som störde hans nattsömn, lyckades han tämja vildkatter som höll efter råttpopulationen.

Inte bara Daniel Defoe lät sig inspireras av Alexander Selkirks öde, William Cowper skrev "The Solitude Of Alexander Selkirk" liksom andra författare lät honom skymta fram i kortare eller längre avsnitt. Men Robinson Kruse är ju den mest kända av alla, en bok som i första utgåvan hade den ståtliga titeln: "The Life and Strange Surprizing Adventures of Robinson Crusoe, of York, Mariner: Who lived Eight and Twenty Years, all alone in an un‐inhabited Island on the Coast of America, near the Mouth of the Great River of Oroonoque; Having been cast on Shore by Shipwreck, wherein all the Men perished but himself. With An Account how he was at last as strangely deliver’d by Pyrates."

James Joyce (som för övrigt har födelsedag i dag), 1882-1941, ansåg att symbolen för brittisk kolonisering fanns i Robinson Crusoe. "Han är den sanna prototypen för en brittisk kolonisatör... hela den anglosaxiska andan finns i Crusoe: Den manliga självständigheten, den omedvetna grymheten, envisheten, den långsamma men effektiva intelligensen, den sexuella apatin och den beräknande fåordigheten" skrev han.

4 kommentarer:

  1. Robinson Kruse var en barnboksfavorit. Jag minns hur jag stördes av hans behandling av stackars Fredag men fascinerades av hur han upptäckte saltglasyren! Gissar ändå att min upplaga var ganska tillrättalagd för barn, får leta upp en tidigare på Gutenberg!

    SvaraRadera
  2. Olgakatt,
    Vi läste nog Barnbiblioteket Sagas Robinson i skolan - hemma läste jag den oförkortade som mor fick som barn. Tyckte nog att den var rätt trälig. Lika trälig som en biografi om Defoe som jag köpt på senare år.
    Man kan ju alltid kika på originalet hos Gutenberg, men jag tvivlar på att jag kommer att läsa den.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Jag älskade också Robinson när jag var liten och kunde den nästan utantill. Jag kommer dock inte ihåg, som Olgakatt, att han behandlade Fredag särskilt illa. Inte heller kommer jag ihåg "saltglasyren", måste nog läsa om boken, haha!
    Ingrid

    SvaraRadera
  4. Ingrid,
    Det fanns nog många böcker jag tyckte bättre om än Robinson, bland annat "Den schweiziske Robinson" av Johann David Wyss.
    Margaretha

    SvaraRadera