torsdag 3 februari 2011

Vatten

You never miss the water till the well runs dry.
På svenska säger vi väl att man inte saknar kon förrän båset är tomt — men det passar inte lika bra till det här inlägget.

Jag läser att den 3 februari betraktas som vattenklosettens födelsedag — en man vid namn Thomas Crapper uppfann den 1837. Han förbättrade den, och 1861 tog han patent på den.
Tyvärr kan jag inte fira genom att spola i våra toaletter. Det visade sig nämligen att pumpen behöver en efterträdare — och innan den nu beställda pumpen kommer på plats ska hela systemet rengöras. (Jag vågar inte ens tänka på vad det kommer att kosta)
.


 Alla som har följt min blogg ett tag, har nog förstått att allt jag gör och allt jag är med om, renderar i ett antal minnen — så även den här gången.


Ett vattenminne från en av barndomens jular som vi, som bekant, firade på hotell i Härjedalen. Då var hotellet fortfarande relativt litet, jag tror inte vi var mer än ett fyrtiotal gäster. Men ett fyrtiotal gäster är förfärligt många när vattnet försvinner — och det gjorde det. Varför minns jag inte, om jag någonsin visste det, men borta var det och hotellvärden Erik, bar vatten dagarna i ända. Det måste ha varit ohyggligt slitigt, men situationen vändes till ett spex — Erik iklädd svarta skynken, kallades mannen i svart (fråga mig inte varför) — bar under gästerna jubel runt på hinkarna. Vid den tiden var värdparet nog inte ens fyllda fyrtio, och hade en god fysik — Erik ställde till och med upp i en slalomtävling, iförd sin svarta dräkt och hållandes två hinkar körda han i full fart utför backen.

10 kommentarer:

  1. Vad trist det där med vattnet och toaletten! Det är sådana saker som man bara vill ska fungera. Hoppas att det ordnar sig snabbt och utan att bli alltför kostsamt.

    Undrar var jag läst om den vattenbärande hotellägaren tidigare? För det har jag bestämt gjort! Däremot är det inte säkert att det var samme man, men en liknande situation var det.

    SvaraRadera
  2. Vilket trist problem, särskilt så här års. Det är litet långt, annars hade jag kommit med bilen full av dunkar med Göingevatten till er!

    SvaraRadera
  3. Ailas,
    Fördelen med att vara ekonomisk sangviniker (eller möjligtvis obotligt korkad när det kommer till pengafrågor)är att jag inte har vett att oroa mig - i alla fall inte förrän jag vet om jag har anledning att oroa mig.
    Jo, det blir ju en del merarbete med att hämta och smälta snö - men jag har mer tid än pengar, så det gör inte så mycket. Men visst kommer jag att vara glad när jag har det bakom mig.

    Olgakatt,
    Ja, det är nog i längsta laget - kanske kan du komma på hur man frystorkar vatten så att du kan skicka några liter.
    Även om det är trist när det händer på vintern, är jag glad att jag kan smälta snö till toaletterna. För just nu är backen rena rodelbanan och jag åker helst inte efter mer vatten på ett tag.
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Fy så besvärligt du har det!
    Jag har inte varit i närheten av datorn på nästan en vecka så jag visste inte om varken datorn eller vattnet.
    Kommer kanske hem i morgon hoppas det.
    kramen

    SvaraRadera
  5. Hoppas att du får tillbaka ditt vatten snart. Tänk vad vi är bortskämda egentligen med rinnande vatten. Stora delar av världens befolkning har inte denna "lyx". Vattentoaletten är kanske den största boven ifråga om vattenslöseri. Hur går det med datorn? Har du din egen nu?

    SvaraRadera
  6. Pia,
    Förhoppningsvis ska båda delarna snart vara fixade.
    Håller alla mina tummar för att du kommer hem rask och kry - snart!

    Anne-Marie,
    Så länge allt fungerar tänker man inte på hur bra vi har det. Men man kan ju tycka att vi skulle ha varit förutseende nog att inte avhända oss de gamla hederliga alternativen.
    Det är sådana här gånger jag börjar fundera på att flytta till mina Amish vänner.
    Datorn är virusfri, men en del funktioner blev skadade - kan inte blogga från den - och jag väntar på att få hjälp att lösa det problemet. Under tiden använder jag en liten dator som är så seg att det inte är riktigt roligt att blogga från den.

    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Ailas,
    Jag undrar också var du läst om mannen i svart? Naturligtvis kan vattnet ta' slut på vilket hotell som helst.. men jag blir ändå nyfiken på om någon annan skrivit om det här. Det är ju så länge se'n, att de flesta som då var vuxna inte längre finns.
    Skrik till om du kommer på det!
    Margaretha

    SvaraRadera
  8. Men kära du, slit inte för mycket! Finns ingen som kan bära de tunga hinkarna åt dig? För de ser väldigt stora ut!! Eller är det du som är liten?

    Så söt du är när du diskar!
    Love,
    Q

    SvaraRadera
  9. Q,
    Ja, de hinkar jag använder i dag är nog ungefär lika stora i förhållande till dagens jag. Men jag fyller dem bara till hälften - och låter Åskar bära dem. Vad ska man annars ha en karl till.
    Margaretha
    som inte är fullt så söt som på diskbilden

    SvaraRadera
  10. Hos oss här på landet går strömmen lite titt som tätt. Det första som tar slut är vattnet. Därför har jag alltid en hink full med vatten stående i badkaret och många 1,5-litersflaskor med vatten stående i förrådet. Jag hoppas att din pump är fixad vid det här laget!

    Tycker synd om hotellvärden - kunde inte någon av hotellgästerna hjälpt honom att bära vatten? Jag är mycket tacksam att jag har sluppit att driva ett hotell under mitt liv i alla fall!
    Ingrid

    SvaraRadera