Välling

Klar låg himlen över viken,

solen stekte hett,

och vid Haga ringde Hagas

gälla vällingklocka ett.

Gustaf Fröding

Jag bläddrade lite förstrött i Stina Billings "Kostråd" när jag skulle ställa tillbaks den i bokhyllan. Första receptet i kapitlet efterrätter är slätvälling. Är det något jag har svårt att få ner så är det välling, och det slog mig att jag faktiskt inte visste hur man tillagade denna klassiker. Efter att ha konsulterat både böcker och nätet, har jag förstått att det finns massor av olika sorter — kanske har jag en förutfattad mening, men jag tycker de verkar lika läskiga allihopa.

Jag minns med fasa när jag var gäst i en familj som jag inte kände så väl, värdinnan kom in med en stor mugg välling åt mig på morgonen, så slog hon sig ned och konverserade medan jag försökte pina den i mig.

Tänk så mycket man inte vet, när jag börjar läsa på nätet upptäcker jag att det pågår ett vällinguppror. Nåja, det kanske är att ta' i — men det pågår tydligen en debatt om huruvida man ska ge sina barn välling eller inte. Föräldrar som ifrågasätter det kloka i att ge sina barn industritillagad välling med över 20 ingredienser ( bland annat mono- och diglycerider och maltodextrin), betraktas som oansvariga. Ett annan fråga är glutenhalten i vällingen. Annelise Carlsson skriver, i sin doktorsavhandling, att antalet barn med glutenintolerans har fyrfaldigats sedan glutenhalten i vällingprodukter ökade under 80-talet.

Jag har för mig att Grimms saga om sötgröten finns i en vällingvariant — men hittar den inte i någon av mina sagoböcker. Så jag illustrerar med en grötbild — eftersom välling egentligen bara är utspädd gröt.

Kanske blandar jag ihop grötsagan med uttrycket, "när det regnar välling, har den fattige ingen sked."

Några litterära vällingar kan jag inte dra mig till minnes. Häck väck vällingsäck, är kanske en gammal räkneramsa, men knappast litterär. Pelle Holm har två ordspråk i sin bok "Ordspråk och talesätt". Det ena tycker jag är jättebra:

"Man ska inte ösa välling på söndrigt fat."

Med vilket menas att man inte ska anförtro hemligheter åt någon som inte kan hålla mun. Vad som menas med det andra uttrycket är jag inte säker på.

"Var och en sin välling rosar, fast därav allt ont osar."

Betyder det att man torgför sina egna idéer, hur dåliga de än är? Någon som vet?

"Tyst min mun så får du socker", tycks vara vanligast —

men jag har också hört "tyst min mun så får du välling". Inget som skulle få mig att hålla tyst — inte den första varianten heller, vid närmare eftertanke.

väll`ing subst. ~en ~ar

ORDLED: väll-ing-en

• ljus, tjockflytande soppa på mjöl eller gryn kokt med mjölk eller vatten: vällingpulver; frukostvälling; mannagrynsvälling; vattvälling; ge barnen ~ till frukost; havrebaserad ~

BET.NYANS: utvidgat om ngt tjockflytande (och motbjudande): lervälling

HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. vällinger 'välling; gröt; soppa'; till välla i bet. 'koka upp'

Liver of blaspheming Jew,

Gall of goat, and slips of yew

Slivered in moon's eclips,

Nose of Turk, and Tartar's lips,

Finger of birth-strangled babe

Ditch-delivered by a drab,

Make the gruel thick and slab.

ur Macbeth, Shakespeare

Av någon lustig anledning hittar jag mer välling i den engelska litteraturen. Även där har den ju betraktats som fattigmansmat, så att Oliver Twist och hans olycksbröder serveras välling, är väl inte så konstigt.

I Jane Austens "Emma" anser Mr. Woodhouse att välling är synnerligen hälsosamt och karaktärsdanande — men den ska vara tunn, men inte för tunn.

"Upon such occasions poor Mr. Woodhouses feelings were in sad warfare. He loved to have the cloth laid, because it had been the fashion of his youth, but his conviction of suppers being very unwholesome made him rather sorry to see any thing put on it; and while his hospitality would have welcomed his visitors to every thing, his care for their health made him grieve that they would eat.

Such another small basin of thin gruel as his own was all that he could, with thorough selfapprobation, recommend; though he might constrain himself, while the ladies were comfortably clearing the nicer things, to say:

"Mrs. Bates, let me propose your venturing on one of these eggs. An egg boiled very soft is not unwholesome. Serle understands boiling an egg better than any body. I would not recommend an egg boiled by any body else; but you need not be afraid, they are very small, you seeone of our small eggs will not hurt you. Miss Bates, let Emma help you to a little bit of tarta very little bit. Ours are all appletarts. You need not be afraid of unwholesome preserves here. I do not advise the custard. Mrs. Goddard, what say you to half a glass of wine? A small halfglass, put into a tumbler of water? I do not think it could disagree with you."

Emily Brontë låter välling bli en återkommande vardagsrätt i sin "Wuthering Heights ", så uppenbarligen har välling inte bara betraktats som lämplig föda för fattighjon och barn.

EtymologyThe Oxford English Dictionary gives an etymology of Middle English gruel from the same word in Old French, both of them depending from a source in Late Latin grutellum, a diminutive, as the form of the word demonstrates, possibly from a Frankish grut, surmised on the basis of a modern cognate grout.

Nog tycker jag att ordet välling låter bättre än "gruel" - det låter ungefär som det smakar.