tisdag 8 mars 2011

Böckers betydelse

Kerstin, en väninna, och före detta kollega, som jag har sporadiska kontakter med ringer för att berätta om ett möte på bussen.
För några dagar se’n åkte hon hem med en fullsatt buss. Så full att det stod passagerare i gången. Halvvägs hem gick många av passagerarna av och platsen bredvid henne blev ledig. En kvinna slår sig ner där, hon presenter sig och säger att hon på mellanstadiet gick i den skola som Kerstin undervisade. Så började de att tala om gemensamma bekanta, både lärare och elever. Anne, som kvinnan heter, frågade efter mig — jag vikarierade nämligen i hennes klass i en vecka när Anne gick i sjätte klass. Och så berättar hon hur hennes liv påverkats av några böcker. När jag vickade i Annes klass läste de om Australien. Jag kunde några lekar och sånger som jag lärde ut, dessutom rekommenderade jag dem som gillade att läsa, att låna M. E. Patchetts böcker, där hon berättar om sin barndom i Australien.
Jag minns att jag följde med två tjejer till biblioteket, eftersom de var blyga och inte visste hur man ansökte om lånekort och beställde böcker.
Det besöket ledde till två saker: Anne berättade för Kerstin hur tagen hon blivit av böckerna om Mary och hennes dingo — hon beslöt sig för att resa till Australien så snart hon kunde. Men även biblioteksmiljön gjorde ett sådant starkt intryck att hon som tolvåring bestämde sig för att bli bibliotekarie. Båda delarna genomförde hon, och på sin första resa till Australien mötte hon sin blivande man — och nu bor hon i Australien där hon arbetar som barnboksbibliotekarie.

Jag har förstått att det finns tio böcker i serien om Mary och hennes dingohund. Jag har tre böcker på svenska, och vet inte om flera av dem är översatta. De tycks vara svåra att få tag på, både på svenska och engelska. Ulla Lundborg står för översättningen och Sven Björnson har illustrerat böckerna.
Det är böcker jag gärna rekommenderar både till barn och vuxna. I motsats till Ethel Turners böcker, som också utspelade sig i Australien, finns inte ett spår av sentimentalitet i dessa, däremot får man lära sig massor om både växt- och djurlivet. Och de är roliga och ibland spännande.

8 kommentarer:

  1. Tack för fint tips!
    Så småningom blir det lässtunder med småfolk igen.

    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Jag tror att både du och Timothy skulle ha nöje av böckerna.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Tack för lästips, snart dags att börja läsa för barnbarnet!

    Tänk vad många goda och utvecklande stunder man haft i böckernas värld! Jag är tacksam för varje minut och gör mitt bästa för att få uppleva mer. Det är mycket svårt att förstå sig på folk som inte läser.

    Nu ut till solen en stund, tandläkaren väntar.

    Fortsatt trevlig dag!

    SvaraRadera
  4. Ailas,
    Hoppas tandläkarbesöket avlöpte utan alltför mycket smärta - och utgifter!

    Att läsa eller inte läsa - har diskuterat det med icke läsande vänner och förstått att det är vi läsare som är konstiga!

    Roligt att få sprida tips om så goda böcker.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Det måste kännas fantastiskt att veta att man har påverkat en människas liv så positivt som du gjorde! Jag vet att en lärare kan betyda oerhört mycket - mitt intresse för litteratur fick en enorm skjuts av min underbara svensklärare på gymnasiet, som även uppmuntrade mig att skriva.
    Roligt att du fick reda på det efter så många år!!!

    Läsare eller inte läsare, det är väl som med musikaliska och omusikaliska människor. Är man omusikalisk kan man ju inte förstå den glädje som musiken ger en del människor...

    Ingrid, som inte vet hur man klarar av att leva utan att läsa böcker.

    SvaraRadera
  6. Ingrid,
    Det var roligt att få veta hur det gått för Anne, efter alla dessa år. Inte för att jag grunnat över det - i sanningens namn är jag inte ens säker på att jag minns rätt tjej, det var ju två som följde med till biblioteket. Båda två var smarta och ambitiösa, så Anne hade klarat sig bra även utan mig - men hon hade kanske inte träffat sin man om hon inte blivit intresserad av Australien. Fast hon var redan intresserad innan jag pekade på boken, så det är mycket möjligt att hon rest dit utan att ha läst om Ajax först.

    Klart man kan leva utan böcker, fast det skulle vara trist. Men visste man inget annat så ginge det säkert bra. Då finge man berätta historier för sig själv.
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Haha. Sååå gammal är jag inte att du behöver använda konjunktivformer hela tiden för att jag ska förstå...

    SvaraRadera
  8. Ingrid,
    Nej, men jag är så gammal att jag använder konjunktiv i dagligt tal.
    M

    SvaraRadera