Bild från Wikipedia
Den 9 mars 1959 betraktas som Barbies födelsedag eftersom det var den dagen den första Barbiedockan visade på en leksaksmässa i New York.
För ett par år se’n skrev jag om Barbies föregångare Lily — då hittade jag inget som bekräftade att hon verkligen var en föregångare — nu kan jag läsa på Wikepedia att så är fallet. Det står för övrigt en hel del om den älskade och hatade dockan där, för den som har tid och ork att läsa det.
Visst har jag förstått att det finns en hel industri kring Barbie och alla hennes tillbehör, ändå blir jag lätt chockad när jag ser de fula sidorna, enbart riktade till tjejer, som handlar om Barbie — och som naturligtvis bara syftar till att få ungarna att köpa fler dockor och fler tillbehör.
Just det! Ailas skrev om reklam i sitt inlägg. Barbiedockan är verkligen en produkt gjord med tanke på att skapa behov. Nu får jag säkert på nyllet för min åsikt men Barbie skapar trender.
SvaraRaderaKarin
Idag såg jag en gul regnrock i ett skyltfönster och då tänkte jag att just en gul skulle jag också vilja ha. Precis som min Skipper, Barbies lillasyster! Och det är ändå decennier sedan...
SvaraRaderaIt's my belief that a lot of children's films today are just an advertisement to buy toys.
SvaraRaderaEfter att ha sett den historiska samlingen av Barbiedockor på Brios Lekoseum i Osby har chocken hos mig gått över i ren apati. Jag såg de första Barbies i USA 1961 hos ett par småflickor som förhäxade lekte med sina i mina ögon vedervärdiga dockor. Men jag har lärt mig hålla snattran - numera tycks hon vara PK och vi som ogillar henne helt mossiga och när man säger något negativt utlöser det en märklig aggressivitet.
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaMen du har säkert rätt, så jag vet inte vem som skulle kunna säga emot dig! Förresten tycker jag att det verkar som om det mesta som görs för barn (och vuxna) görs med baktanken att skapa behov. Till och med böcker och leksaker som man tycker om "kapas" och man bygger upp en industri kring dem. Titta bara på Disney.
Jessica,
Ett gott exempel på hur djupt det sitter, som man lekt med, och tyckt om som barn - vilket reklammakare och diverse företag är snabba att utnyttja.
Jodi,
I'm afraid you're right. Even if don't watch TV or films that's the impression I've got.
Olgakatt,
Jag försöker också att hålla mun, även om det kan vara svårt ibland.
Egentligen är jag inte särskilt förvånad över att de blivit rumsrena, när jag ser hur förskoleungar (flickor) uppför sig, klär sig och ser ut som tonåringar. Jag tycker det är så sorgligt hur de missar barndomen - tids nog blir de vuxna med allt det innebär.
Margaretha
jag hade problem hur jag skulle hanskas med min ena dotters kärlek till sin älskade barbiedocka. hennes syster lekte mycket med dockor men aldrig med en barbiedocka. så jag lät henne vara och naturligtvis gick det över. nu skrattar hon åt det och kan inte förklara vad som var så speciellt med just den dockan. så det ska bli spännande att se om hennes dotter får en barbiedocka.
SvaraRaderahugs
Debbie,
SvaraRaderaUrsäkta att jag glömde svara i går!
Det känns tryggt att höra att dottern inte fick skador för livet (för det fick hon tydligen inte?). Förmodligen är det bäst att inte göra för stor affär av den sortens kärlekar.
Margaretha