lördag 26 mars 2011

Grattis Elsa!

Elsa Brändström
26 mars 1888 - 4 mars 1948

Elsa, som föddes i S:t Petersburg, flyttade tillbaka till Sverige när hon var tre år, men efter avslutad skolgång och utbildning till lärarinna, hade fadern ånyo fått tjänst i S:t Petersburg, och hela familjens återvände dit. Där levde hon ett behagligt liv i petersburgssocieteten ända tills första världskriget kom att förändra hennes liv. När stadens sjukhus fylldes med sårade soldater, hjälpte hon till där samtidigt som hon gick en snabbutbildning till krigssjuksköterska.
Elsa lade snart märke till hur förfärlig krigsfångarnas situation var och engagerade sig snart i deras sak. I Ryssland brydde man sig inte om sina egna som blivit tillfångatagna - och soldater tillfångatagna av ryssarna levde under vidriga förhållanden. Genom Röda korset kunde Elsa organisera insamlingar av gåvor till fångarna, som transporterades med tåg från Tyskland till Ryssland. Vid ett par tillfällen följde hon själv med transporterna, vilket nästan kostade henne livet då hon fick fläcktyfys, och senare blev tillfångatagen och nästan arkubuserad eftersom man trodde hon var spion.
Ända fram till 1920 räddade Elsa och hennes medhjälpare livet på tusentals flyktingar. Hennes Steinman Sibiriens flykting var i högsta grad befogat.
Efter kriget bosatte sig Elsa i Tyskland där hon genom en stiftelse hjälpte till att rehabilitera återvändande krigsfångar, och hjälpa föräldralösa barn.
Där, i Neusorge, träffade hon Robert Ulich som hon gifte sig med 1929. Snart kom Hitler till makten och maken fick svårigheter i sitt arbete. Men Hitler såg som såg vilken förmån det skulle vara att knyta Elsa till sig, kontaktade Elsa och krävde att hon skulle besöka honom. Elsa telegraferade ”NEIN ELSA BRÄNDSTRÖM ULICH” , vilket innebara att paret och deras lilla dotter, blev tvungna att genast ge sig av från Tyskland. De emigrerade till Cambridge, Massachusetts i U.S.A., varifrån Elsa fortsatte sitt hjälparbete för de förtryckta i Europa.
Trots att hon nyligen opererats för bröstcancer, reste hon i februari 1945 till Sverige där hon gjorde en bejublad föredragsturné.
Efter freden reste hon tillbaka till Amerika och förberedde sig för ännu en resa till Tyskland för att ge nödvändig hjälp, en resa som aldrig blev av eftersom cancern tog hennes liv i mars 1948.

7 kommentarer:

  1. Ett spännande liv, en spännande människa. Utan människor som Elsa så skulle livet vara betydligt fattigare...det är så tragiskt med alla fångar i krig...så skönt att veta att det finns någon ängel som gör sitt bästa för dem.

    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Sådana människor behöver vi fle!
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Varför i all världen ramlade en del av texten bort?
    Vi behöver fler av sådana människor skrev jag!
    M

    SvaraRadera
  4. Så vitt jag vet så har man aldrig gjort någon film om denna heroiska kvinna, skandal.
    Det görs ju film om en massa andra människor som aldrig tillfört mänskligheten ett jota, t ex gamla avdankade boxare.
    mvh R

    SvaraRadera
  5. Renée,
    Nej, jag har i alla fall inte hört talas om det - men i sanningens namn är väl jag den sista att kunna något om filmer.
    Samtidigt ska vi kanske vara glada att ingen kommit på tanken att göra en musical av Elsas liv - där hon dansar rumba med Raoul Wallenberg.
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Modig idealism finns det inte särskilt gott om idag. Därför gör du rätt i att hylla människor som Elsa, Sibiriens ängel. Helt andra egenskaper ger änglastatus idag, så har det dessvärre blivit.

    Jag dig en skön kväll!

    SvaraRadera
  7. Ailas,
    Har en känsla av att idealism är omodernt. Men hur 17 man ska ändra på det, är mer än jag kan svara på.
    Margaretha
    som hoppas du har det lika
    skönt som hon - försjunken i
    sin nya bok

    SvaraRadera