Den här nallen kunde ha ställt till det för min mor — om inte en rådig sjöman gripit in är det tveksamt om jag suttit här och bloggat nu.
Min mor fick Teddy när hon var två år, och den följde henne i ur och skur i många år. Även på resorna till Sverige för att hälsa på släkten — mors släkt, inte nallens.
På en av resorna med S/S Stockholm var det ohyggligt blåsigt, de flesta passagerarna blev kvar i sina hytter — så ock min mormor. Men inte mor, hon missade inte en måltid till personalens förnöjelse. Det slutade med att hon och kaptenen under livligt samspråk delade bord vid varje måltid.
Med på resan fanns ett par andra barn, som på barns vis tyckte om att retas — en gång, fick de tag på Teddy och hivade honom över relingen. Men barnen hade inte erforderlig kraft i arm, utan nallen hamnade på en smal kant utanför relingen. Tanke och handling har alltid varit ett hos min mor, och ingen skulle få dränka hennes Teddy, alltså klättrade hon över relingen —
eller avsåg att göra det, för just som hon skulle glida ned på utsidan upptäckte en av männen i besättningen vad som pågick, tog mor i hampan och lyfte in henne — och Teddy.
Frid över den sjömannens minne utifall att han inte lever längre.
SvaraRaderaJag skulle antagligen har gjort likadant som din mor, klättrat över för att rädda nallen.
Underbara bilder!
Karin
Karin,
SvaraRaderaVi får nog lysa frid över hans minne - för han skulle ha varit en bra bit över hundra om han fortfarande hängde med.
M
Hu, vilken rysare, men jag skulle också ha gjort likadant som din mamma.
SvaraRaderaVilka elaka glin det alltid har funnits ;-(
Det syns verkligen hur älskad din mors nalle har varit...eller är kanske jag ska skriva.
Christina,
SvaraRaderaNär jag betänker hur det kunde ha slutat, blir jag alldeles kall.
Nog är han älskad, Teddy, men betänker man att han är en bit över 90 år, så är han nog i gott skick, trots att öronen fattas. Den bruna kroppsstrumpan fick han när jag dagligen släpade honom med till barnkrubban - benen var även de insydda, men strumporna har kasat av för länge se'n.
Margaretha
Jag måste ändå säga att din mor är bättre skick än nallen!T ex har hon båda öronen kvar i god funktion.
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaDu har rätt, mor är i väldigt gott skick även om benen inte riktigt hänger med.
M
Vilka ljuvliga bilder och förtjusande kläder!
SvaraRaderaOch solstolen! Modellen finns ju ännu idag men utan rottingen.
Renée,
SvaraRaderaDet är roligt att titta på alla gamla bilder, som vi har tonvis av, man lär sig mycket både om kläder, bilar, frisyrer och bostäder.
Rotting är väl inte det mest hållbara i trädgårdsmöbler. Vi har faktiskt en gammal däckstol, utan rotting, som är väldigt lik den här. Men det är ingen dyna till den, så den är ruskigt obekväm.
argaretha
Din mammas skyddsängel hade väl jour den dagen...
SvaraRaderaSå fin hon var, din mamma. Du får berätta varför hon var ombord på båten så småningom!
Ingrid, som alltid är nyfiken av sig.
Ingrid,
SvaraRaderaHennes änglar har nog turats om med dygnet runt jour, i hela hennes liv.
Hon och hennes mamma skulle till Sverige för att hälsa på släkten.
M
Vilken rysare!
SvaraRaderaJag är glad att nalle-historien fick ett lyckligt slut. Har flera nallar själv som har var sin egen historia. Fina bilder. Teddy ser litet skamfilad ut men jag förstår att han är älskad. :)
SvaraRaderaQ,
SvaraRaderaPrecis!
Anne-Marie,
Ja, och hade det inte slutat lyckligt hade vi aldrig fått veta det!
Tur att kärleken inte gör oss alla lika skamfilade - men mor, som ändå är två år äldre än Teddy, är mycket fräschare!
Margaretha
Oj, vilken dramatik denne Nalle varit med om! Det är inte utan att det syns lite på honom, däremot gäller det inte hans min!
SvaraRaderaAlla vi som läser din blogg har all anledning att tacka denne vakne besättningsman för rådigt ingripande.
Ailas,
SvaraRaderaTeddy har nog blivit luttrad med åren, och ta'r livet med upphöjt lugn. Förmodligen har han blivit fatalist...
Margaretha
som är tacksam över
att vara med, här och nu
Vilken historia! Så skönt att det ändå slutade bra, både för din mamma och nallen. Väldigt fina bilder!
SvaraRaderaJessica,
SvaraRaderaJa, jag är mer än lättad!
Det är roligt med gamla bilder - och det är spännande att titta på dem tillsammans med mor som ofta minns när de togs, och kan berätta om färg och kvalitet på kläderna.
Vi har så otroligt mycket bilder, önskar att jag kunde göra något av dem alla.
Margaretha
Skriv upp (eller säger man ner?) vad din mamma kan berätta, medan tid finns. Jag har också många bilder men ingen mamma att fråga... (även om jag kommer ihåg en hel del av vad hon berättade.)
SvaraRaderaFärg och kvalitet på kläderna! Det är ju underbart! Du kan vä ha ett inlägg i bloggen om bara hennes kläder och materiel och hur de kändes och vilka hon gillade osv...?
Jessica,
SvaraRaderaFör att slippa lingvistiska bryderier, kan vi ju säga att jag bör dokumentera.
Jag har ofta tänkt på hur mycket man glömmer - även om jag har ett gott minne. För några år se'n skrev mor faktiskt en del kommentarer i gamla album. Men det är ju alltid så, att först när det är för sent inser man vilka frågor man borde ha ställt.
Lägger ditt bloggförslag till alla de andra.
Margaretha